När natten är som mörkast~

De bär mig till fältet
genom kransar av dimma
fuktiga mot mitt ansikte.
Och lammet hejdar sig
och ser tankfullt på mig.
Soldaterna, de kommer.
De läger mig i den mörka kalla jorden
och kastar mull över mitt ansikte.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s