Shine Despite

Jag läste just om en ny sida som bildats, Shine Despite


This is a home for Dears who have had their lives changed, even in the smallest of ways, by Gackt.
Together we can create an archive of Gackt’s amazing influences, by compiling our individual stories of what his music has done for us and taught us.

och började oundvikligen fundera över vad han har gjort för mig, eller rättare sagt vad han fått mig att göra för mig. Och när blev jag egentligen ett Gacktfan?

Varför har jag så dåligt minne? År 2008 fick jag Mars-cdn i födelsedagspresent, men jag har en bild av att jag sitter och lyssnar på Metamorphose under en jul eller möljligvis nyårsmiddag, vilket då torde vara 2007, ne? Men hallå, vänta lite nu, det kan lika gärna varit påskmiddag. Om jag nu fick en cd i present så borde jag ju haft lite mer än en låt på mp3n, vilket Metamorphose var vid det mystiska tillfälle som jag inte lyckats placera. Alltså måste det ha varit… åh, jag är så förvirrad-.-‘. Jo, men det här låter väl bra? Sandra får mig att lyssna på Gackt vintern 07-08. Påsken -08 har jag fått min första G-låt på mp3n (yey!) och hösten -08 får jag Mars i present, börjar ettan och överlever på Gackts musikvideor de tillfällen jag drar med mina nya klasskompisar till någon av skolans datorer på rasterna. Sommaren mellan ettan och tvåan får Gackt ta ett steg bakåt för Wrocken som gör sitt inträde i mitt liv, och våren spenderas med Ministry of Magic sjungandes i skallen. Hösten… ja, den försvann i ett töcken av tankar som ”snälla, låt morgondagen bli bättre än denna för jag orkar inte mer såna här tankar  nu” och jag minns inte ens vad jag lyssnade på, men lagom till våren erövrade Gackt så småningom tillbaka sin rättmätiga plats i min hjärna och enväldig härskare över mitt hjärta, bland annat med hjälp av de Gackt-galna bloggerskor vars liv jag börjat följa, samt videon till Secret Garden där han tittar så bedårande in i kameran och smeker av en kläderna med ögonen. Wow! Det stod Secret Garden på min hand i två veckor efteråt. Och nu. Plötsligt och i perfekt timing med min besatthet av honom anordnas en europaturné och jag håller fortfarande på att hämta mig efter chocken att varit i samma rum som honom ^_^ gaah, mitt minne har blivit komplett blankt och jag minns bara småsaker, som

  • när Alice (tror jag?) upptäcker att jag står rakt upp och ner och bara blåstirrar på G med vidöppen mun
  • och att jag fick G:s heliga vatten på min hand! 😀 men det dunstade bort lika snabbt… 😦
  • Att Gackt börjar åla med höfterna nedåt och försvinner utom synhåll. Min tanke då var bara ”neeej!!! jag vet att han gör en snuskig rörelse men jag SER DEN INTE!”
  • Att jag lånar ut mitt vattenflaska som jag smugglat in fylld med äcklig energidryck till Liza och tar några klunkar själv när det börjar snurra framför ögonen.
  • när tre personer börjar slåss om en kastad vattenflaska och jag bestämmer mig för att hmmm jag ska nog backa lite ändå…
  • när en låt börjar och jag ser nånting som skimrar på Gackts bröst. Vad fan är det? ägnar jag säkert halva låten åt att undra tills jag inser att det är hans öronplugg. Får till och med för mig ett tag att han piercat sig xD

…. så jag väntar spänt på att bilder på mig kommer läggas upp på FB och taggas så jag verkligen får bekräftelse på att jag var där och inte bara drömt ihop en hel hög med osannolika händelser. Nog om detta, måste sova. Helvete, är klockan redan över 12!? Godnatt ni få men trogna som tittar in här!

YFC London

Jag. Har. Sett. Gackt. Live.

Jag svimmade inte, grät inte och spydde inte, även om det inte alls kändes bra när jag försökte tvinga ner mat i magen innan det hela började.

Och damp!! Jag missar när han anländer, om vi bara hade skyndat oss lite mer… tänk att få se honom gåendes på gatan, som en livs levande människa!

Han förde sig som en gud. Han var vacker som en gud. Han sjöng som en gud. Ah, hans vrål som fyllde hela lokalen; ”Brothers! Brothers! Sisters! Sisters! Sisters! We are family!” … som får en att skrika rakt ut och sträcka armarna upp i luften, vild gläjde som strömmar genom kroppen tills det snurrar framför ögonen och halsen svider, man vill närmare, närmare, hans utstrålning är hypnotisk.

”JAAAAAAAAAAA!”

Ett långt inlägg – wieeee! Gackt=Love

För första gången sen jag började bita på mina naglar i 7-årsåldern har jag fått så pass långa naglar att jag får märken i handflatan av dem när jag knyter händerna hårt. Pappa bara kollade förbryllat på mig när jag menade att det var en positiv sak, men det är det, tro mig 😀

Just nu sitter jag på soffan i huset vi hyrt över en vecka i Båstad och ”lånar” Martins dator, och det… REGNAR!! O_O det får inte regna 😥 det skulle ju vara sol & varmt hela veckan, så jag slapp vara ledsen över att jag missade 2 dagar när jag är i London (fan, vad sjukt det låter. Jag ska till London. Nääää, det funkar inte) och så jag fick en snygg bränna. Det har varit soligt hemma i Oskarshamn förra veckan, men det blev liksom inte av att jag gick ut och solade då. Det var alldeles för varmt för att sitta i trädgården och jag klarar inte av att åka till stranden ensam. Patetiskt. Men jag jobbar på det! Jag tänker inte låta mig tryckas ner av mig själv längre!! Oj, vad slutgiltigt det lät. Men jag känner mig så mycket lättare i hjärtat sen skolavslutningen. Nu när jag klarade mig genom 2an, klarade mig bra, (fuck alla MVG, jag klarade mig bra med hela 4 VG. Wooooow.) så vet jag att jag kommer klara 3an. Jag känner mig oövervinnerlig 😀

Idag är det dagen före dagen vi åker. Jag vill sätta mina känslor på pränt för att kunna läsa om dem när det hela är över, men det går inte. Jag känner mig … full av känslor, alla möjliga sorters känslor som har min kropp i besittning och får mig att vilja skrika rakt ut av glädje och klappra tänder av skräck samtidigt. Jag lovade att jag skulle leverera Sandras biljett till en mystisk snubbe i London som köpt den, och det känns verkligen som jag tagit mig vatten över huvudet >.<

Men hallå, jag har ju glömt att blogga om världens mest fantastiska keps! I Västerås på Power Big Meet i fredags så kunde man köpa en keps med eget tryck, och det kunde jag inte motstå. Vad jag skrev på den? Oh My GACKT såklart!!! 😀

Samtidigt som allt är awesome så finns det saker som gör mig riktigt jävla förbannad. En kompis åkte för att träffa en tjej som han träffat via internet bara för att mötas av orden ”nej tyvärr det finns ingen som heter så här” och insikten att hon jävlats med honom hela tiden. INTE OKEJ! Jag fattar inte hur man kan behandla en annan människa så? Det fick mig verkligen att vakna upp ur min lyckliga lilla bubbla som jag annars försöker tillbringa mitt liv i där alla är snälla och respekterar varandra som individer. Om den här personen varit i närheten hade hon definitivt fått en käftsmäll av mig.

Jag upptäcker fler och fler fördelar med att vara singel. Nackdelarna är inget mys och inga gulliga sms… haha, lätt värt att byta ut mot självkänslan det ger när jag långsamt upptäcker att jag klarar mig finfint utan sånt skit! Jag har ju Gackt att kolla på, lyssna på och dregla över. Och jag tror inte en ev. pojkvän skulle blivit så glad över min besatthet av den mannen ^_^ eftersom jag ändå håller på och intalar mig själv att jag är bäst i världen, unik, osv så har jag gett mig själv lov att fangirla honom så mycket som jag bara vill!

…vilket leder mina tankar tillbaka till konserten. Oh, jag hoppas verkligen inte att nåt hemskt händer, som att jag svimmar eller får bagaget stulet eller nåt sånt. Är så rädd för det att det svartnar framför ögonen när jag tänker på det. men.. Wow, om inget sånt händer så kommer det bli det bästa som hänt mig i hela mitt liv. Haha, det kanske det kommer bli även om nåt händer. Jag skulle verkligen vilja vänta på Gackt efter konserten, men min buss till flygplatsen går kl 0100, så hinner troligtvis inte det. Aouch, jag blir galen på att försöka uppskatta hur lång tid det kommer ta att förflytta sig o dyl. Vet inte hur många gånger jag klickat upp google för att kolla avstånd, hotell mm.  Yeah, nu har jag skrivit 700 ord, det var länge sen ^^ Martin sitter mitt emot mig och glor, så jag får väl ta och avsluta. Ha det bäst! Nästa gång jag bloggar har jag förmodligen kommit hem igen och kommer vara tusen upplevelser rikare. 🙂

ps: rösta nu i min nya omröstning alla snälla läsare ^^

Advice pelase!

Varför blir jag bara involverad i personer/saker som inte bryr sig ett skit om mig? T.ex. Gackt hur kan jag vara så besatt av och ägna så mycket tid till någon som inte skulle bry sig ett skit om jag levde eller dog? Det enda jag gör som ev skulle kunna tänkas påverka honom är när jag köper en cd han släppt och påverkar säljningsstatistiken o dyl.

Och jag med mitt dåliga självförtroende behöver verkligen inte inse att jag inte behövs…

Vad ska jag göra? Om ni vill vara snälla och ge ett råd så tänk på att han (tyvärr) bara är bara ett exempel bland många >.>