Högsta vinsten, döden?

för något år sen så tänkte jag att det allra bästa vore om man tog livet av sig, eftersom vi människor är så värdelösa, aggresiva, paranoida osv. Den ultimata lösningen liksom. Men sedan började jag tänka om. Med alla dessa ”negativa” egenskaper – vore det inte rätt fantastiskt om livsviljan ändå fick oss att kämpa vidare och leta efter lyckan? alltså: varje dag vi slår upp ögonen och varje dag vi väljer att ligga och tjura under täcket och hoppas på en bättre dag imorgon istället för att pang bom ge upp och hoppa utför ett stup, borde räknas som en seger. Hör ni om allt elände, krig och slaveri i världen? – Är det då inte ett under att folk fortfarande vill gifta sig, skaffa barn, skratta offentligt? Det är min livsteori – varje andetag är en gåva, eftersom det blivit motarbetat så kraftigt. Alla dagar vi gnäller, gråter, skadar oss själva men ändå inte kan sluta leva, för något håller oss kvar. Att ta livet av sig är inte att vinna. Att stanna och se vad som händer vare sig man vill eller inte, det är att vinna.

Annonser

Where am I?

Plötsligt snurrade världen runt några varv, och jag är vilse. Mina klasskompisar bestämmer sig för att fira nyår tillsammans och ingen nämner mitt namn. Min fikakompis glömmer sin handväska hos en kille i min klass. Min bästis flyttar festen till en annan stad med två dagars varsel för att hennes pojkväns alla kompisar ”ska dit så de får bli det”. Hur reagerar man på det?

Liza, Malin och Zände

Jag pratade med Liza igår och vi konstaterade att vi måste ses snart. All vinterkyla har kört slut på i alla fall min livsvilja! Och det vore kul om ni fick se hur jag bor ^_^ Så jag vill gärna bjuda hit er efter jullovet en helg, om ni har lust och råd :3 Eftersom ingen av oss fyller år än på ett bra tag så föreslår jag helt enkelt en träff med Gackt-dyrkning, dansmatta, Lizas kareoke och utgång på ett av lilla Oskarshamns (dansställen? klubbar? diskotek? ni fattar) xD Vad säger ni? Hur låter det? Har någon av er en bättre idé, så är jag på 😀

Oöverstigliga problem kvart i nio en lördagsmorgon

Och jag har – precis som förra vintern, precis det jag inte ville skulle hända – på något sätt tappat bort mig själv. Det känns som att halva jag är borta, så när jag ställs inför en uppgift jag utan tvekan borde klara av, som att ta ledigt från skolan en vecka t.ex., så blir jag rådvill och undrar vad det egentligen är meningen att jag ska göra.

Eller välja mellan två veckors semesterresa med familjen eller stanna hemma. Det borde väl inte vara så knepigt? Men! I så fall missar jag Julbalen i Växjö. Jag missar en vecka i skolan, med prov och redovisning. Både provet och redovisningen skulle jag kunnat fått avklarat innan jullovet men jag valde att skjuta upp det eftersom – just det – jag inte mår bra. Tada! Där har vi problemet i sin helhet. Snälla, vem som helst ge mig råd-_- Jag är fångad i min egna hjärnas katt och råtta-lek.

Läsvärld

Jag har just läst ut Sugar – kvinnan som steg ut ur mörkret och jag blev så arg! XD Det var en seg och tråkig bok, som jag trots allt kämpade vidare med i hopp om att den skulle bättra sig i slutet, och för att få reda på vad som hände med karaktärerna. Nästan 900 sidor där det enda som händer är olyckor och dödsfall, det ena efter det andra. Och slutet var av det mest värdelösa sortens, det vill säga inget riktigt avslut utan bara hej hopp nu slutar den här boken. Jaha. Det var ju roligt. Mitt i att Sugar har kidnappat ett litet barn vars far trampar igenom en jäkla trappa och skadar foten. Får vi reda på hur det går för honom? Nejdå. Får vi veta vart Sugar förde barnet? Nepp. Får vi höra om de upphittas? Å nej.

Gillar du dödligt tjocka böcker med fokus på karaktärerna, onödiga detaljer och utan riktigt slut? Då rekommenderar jag den här boken. Annars råder jag dig att hålla dig på avstånd!

När jag hämtat mig från den här läsupplevelsen – vi får se hur lång tid det tar eftersom jag istället för att ta en paus i läsandet fortsatte med dåliga noveller i gamla nummer av Story – tänker jag ta itu med Legend av Richard Matheson (boken filmen I am legend är baserad på^^), GONE – Hunger av Michael Grant och Paganinikontraktet av Lars Kepler. De har legat på mitt skrivbord alldeles för länge och snart kommer påminnelser från biblioteket trilla in. Efter det har jag en stor hög med böcker från bokhyllan som väntar på mig, eftersom jag tycker det är så pinsamt med böcker stående i bokhyllan som man inte läst xD det om något är väl bevis på vilken boknörd jag är, eftersom jag har hört att vanliga människor inte bryr sig om såna petitesser xD

spökfigur

Inte så bra idag. Tillbaka i tabletthelvetet efter läkarbesöket igår. Så jag tar tillbaka. Jag tar tillbaka igen, jag vill inte träffa folk, jag vill inte hitta på något. Jag vill sova och vakna igen när våren kommer. Jag idag: tyst o tråkig tjej som tittar med sorgsna ögon på dig och suckar ibland. Uppmuntad av den inställda samhällslektionen som ingen bemödade sig om att tala om för mig. Är den inställd? Flyttad? Annat klassrum? Vem vet. Här sitter jag iaf istället vid en av skolans datorer och tycker synd om mig själv. Eller tycker jag synd om mig själv? Nej. Jag tycker det är mig det är fel på. Som inte hade vett att hålla bättre koll på klasskamraterna efter förra lektionen. Vet inte ens vad jag sysslar med. Jag vill ju ha en intressasnt och rolig blogg! Inte något slags gnällspikarnas paradis.

Nu måste jag på toa. Vi hörs ❤