På andra sidan gryningen

Jag saknar tiden då det var okej att gilla Twilight, och ignorera det faktum att filmen, och framför allt Bella, var skitdålig. Innan alla sura Harry Potter-nördar totaldissat hela serien och fått mig att hålla med dem. Saknar verkligen tiden innan Edward blev så förfulad av Robert Pattinson. Han är ju så… äcklig! Och det i sin tur drog ner Edward i äckelträsket också. Den enda jag fortfarande är lite småförälskad i är Carlisle, Edwards pappa. Perverst? Nä, det tycker jag inte! xD

(Liten notering: Min rubrik är snodd från boken i serien Imorgon när kriget kom av John Marsden, i ett litet försök att hypnotisera er att läsa dem. Underbara! xD Nu har den tydligen blivit film också, men jag har inte sett den än. Buhu. Vet inte om jag vågar se den, lär ju bli besviken.)

Annonser

Natt

Blir tokig. Har klickat runt bland teman hur länge som helst, och så slutade det med att bli så här tråkigt. Jag gick runt i cirklar!

Namnet är också bytt, från Mimmis till Job2: Masa’s Diary. Vad tycker ni?

Åååh. Måste byta tema. Det här var ju inte alls det jag tänkte mig ._.

Vägrar vara slav under sötsuget längre

Nej, nu jävlar tänker jag inte acceptera det här längre. Nu är det krig mot min kropp! Det är inte normalt att vara illamående flera timmar VARJE DAG, och i fortsättningen kommer jag bara få drömma om sötsaker. Jag gnällde ju som fan när jag inte åt godis på flera veckor, men vet ni vad? Jag mådde lite, lite bättre än förut! Så, ni därute, samla er stryka, för jag kommer förmodligen bli tredubbelt gnällig av att inte få ens en förminskad daglig sockerdos. Jag är L satt på diet. Jag är en narkoman som bestämt sig för att sluta.

Men! Jag kan ju inte bara säga stopp där!, då kommer löftet vara ett minne blott innan jag vet ordet av. Har ju några mumsiga kakor som jag började äta idag…

Sååå. Hmm. Alla bakelser, chokladbollar, glass, semlor, chips och läskedrycker går bort. Och frukt, eftersom min mage verkar hata det med O.o

Tillåtet? Kakor, o’boy, halstabletter eftersom jag fortfarande är förkyld, och tuggummi, men eftersom jag blir dålig av tuggummi också så ska de bara tuggas  en kort stund. Innan magen börjar undra varför det inte kommer ner något till den och sätter igång och bråka.

Hmmm. Jag tror jag ändrar det till ”En sort om dagen”-diet. Det är nämligen när jag ger mig på flera saker samtidigt som magen säger ifrån (om ni ville veta. Nu vet ni hursomhelst, och ni får väl lagra det i onödig-info-mappen i hjärnan). Så får det bli. ANTINGEN glass, ELLER  kakor. ELLER chips.

Wish me good luck! Kommer klättra på väggarna bara några timmar efter att jag vaknat imorgon. Bäst att ta sovmogon då! xD

En tid för eftertanke

Först av allt: Katastrofen i Japan gör mig så otroligt ledsen, men jag känner samtidigt en värme i hjärtat när jag läser om alla som räcker ut en hand, erbjuder sitt stöd och sina resurser. FN, alla olika länder, personer i Sverige som sitter rakt upp och ned med packad väska och väntar på att få åka ner och hjälpa till. Det är så otroligt lätt att förblindas av allt hat i världen, men det här gör att jag vågar tro på oss, mänskligheten,  igen.

Alla: Det finns hopp. För varje skitstövel därute, finns det någon som skänker sina pengar och  tankar till Japan just nu.

Sen: Lite gnäll för mig själv, eller vi kan också kalla det update på magproblemen. Det finns kanske hopp om medmänsklighet, om lycka, men hoppet om godis har jag idag och igår fått vinka farväl till. Återinförde godis i dieten i början av veckan, och… nej. Jag vet att ni inte vill ha några äckliga detaljer. Jag kan helt enkelt sammanfatta det med orden ”Fruktansvärd smärta, fruktanvärt illamående”. Dock inga spyor – för ni vet ju vad vi tycker om den saken, det går inte för sig – men jag har fortfarande en plasthink brevid sängen, även om illamåendet just nu förmodligen grundar sig på medlidande till alla som drabbats.

Jag är väl egentligen ateist, men låt oss be. Varför är det endast kring jul som vi ”ska” vilja att våra medmänniskor mår bra/är lyckliga?

Gud.

Ditt folk behöver Dig.

Låna oss Din styrka, om än bara för ett litet tag.

Amen.

Hets och gröt (i hjärnan).

Förkyld, och himla deprimerande att jag inte kan stanna hemma en dag eller två från skolan utan att överfallas av tusen samvetskval och ”fy!”-känslor. För vad är det egentligen för sätt att stanna hemma när jag inte ens har feber? Eller jo, visst har jag det, men förmodligen bara med 0,1 grad eller så. Har inte pallat ta fram termometern, men visst finns den obehagliga känslan i kroppen. Igår gjorde halsen ont, så där dumt att jag inte kan låta bli att ynka fram ”aj” efter att jag vaknade, vilket bara får det att göra ännu ondare. Idag har vi gått över till snyt-stadiet, och min näsa har förvandlats till avloppsrör, som snart förvandlas till öppet, svidande sår av allt hushållspapper. *kollar runt i rummet, ser ett paket näsdukar* … meh!!

Efter att ha tillbringat hela dagen i sängen igår surnade ryggen till rejält också, och väckte mig halv åtta i morse. Yey.

Men var har alla krav kommit ifrån? Är det verkligen en dålig sak – att stanna hemma när man faktiskt inte mår bra? Mina klasskompisar gör samma sak: går till skolan med huvudvärk, går till skolan fast de samma dag varit hos doktorn, belamrar hela bänken med snorpapper, men lyssnar fortfarande (någorlunda) uppmärksamt på läraren och antecknar, trots att de i princip trillar omkull av utmattning.

What?

Något känns väldigt fel.

Tänk positivt!

Åh, jag vet hur störande jag kan vara, med mina uppmuntrande tillrop och käcka attityd. Men, alla ni som jag sagt ”se det positivt” till, försök att inte ta det som en förlämpning. Jag menar inte alls att förminska era problem eller nonchalera er deppighet. Det är istället mer av en uppmaning till mig själv, eftersom jag är otroligt bra på att gå runt och deppa för småsaker och tycka synd om mig själv. Det är något av en daglig sysselsättning så här under ”den mörka årstiden”. Det är ju så mycket roligare att tänka ”Yey jag ska till Stockholm och gå på konsert nästa månad” än att tänka ”oh no jag har tusen läxor och när jag ska till stockholm så kommer jag göra av med ännu mer pengar, jag som redan är pank”. Eller hur? 😀

Motto: Det löser sig alltid^^v

Så come on, my friends, and join me i den pastellfärgade drömvärld jag svävar omkring i ~

Mot uppsala!

Plugga? äsch, nånting ska väl omprov vara bra för! Gah, orkar inte ta tag i mitt liv xD Men nu blir det i alla fall återförening med Job2, sen löser sig nog resten =’)

Saker att ta tag i

• Körkortet ( måste börja plugga NU!)
• Söka till universitet/högskola
• Eller komma på vad jag vill göra i stället
• Skaffa sommar/deltids/vadtusansomhelst-jobb. I need cash, for Gackt’s sake ._.
• Det oviktigaste på listan, men vill ha en tatuering ~!
• Uuum, kan ”skaffa pojkvän” räknas som en sak att ta tag i? Inget fel med att vara singel som så, men just nu är det bara mina egna komplex och neurotiska tvångstankar som sätter stopp för eventuella relationer. Känns inte bra.
• … Skolarbetet.

Nattinatti, vem som helst får hemskt gärna smsa imorgon så jag inte dör av tristess. ^^