En tid för eftertanke

Först av allt: Katastrofen i Japan gör mig så otroligt ledsen, men jag känner samtidigt en värme i hjärtat när jag läser om alla som räcker ut en hand, erbjuder sitt stöd och sina resurser. FN, alla olika länder, personer i Sverige som sitter rakt upp och ned med packad väska och väntar på att få åka ner och hjälpa till. Det är så otroligt lätt att förblindas av allt hat i världen, men det här gör att jag vågar tro på oss, mänskligheten,  igen.

Alla: Det finns hopp. För varje skitstövel därute, finns det någon som skänker sina pengar och  tankar till Japan just nu.

Sen: Lite gnäll för mig själv, eller vi kan också kalla det update på magproblemen. Det finns kanske hopp om medmänsklighet, om lycka, men hoppet om godis har jag idag och igår fått vinka farväl till. Återinförde godis i dieten i början av veckan, och… nej. Jag vet att ni inte vill ha några äckliga detaljer. Jag kan helt enkelt sammanfatta det med orden ”Fruktansvärd smärta, fruktanvärt illamående”. Dock inga spyor – för ni vet ju vad vi tycker om den saken, det går inte för sig – men jag har fortfarande en plasthink brevid sängen, även om illamåendet just nu förmodligen grundar sig på medlidande till alla som drabbats.

Jag är väl egentligen ateist, men låt oss be. Varför är det endast kring jul som vi ”ska” vilja att våra medmänniskor mår bra/är lyckliga?

Gud.

Ditt folk behöver Dig.

Låna oss Din styrka, om än bara för ett litet tag.

Amen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s