Onsdag, det betyder att det är helg snart xD

Plötsligt händer det massa saker! Yay, nu har jag fått min efterlängtade adrenalinkick xD

Dock tänker jag vara så där oerhört irriterande och inte tala om VAD som händer förrän jag vet helt säkert att det verkligen kommer hända, och det får ni helt enkelt stå ut med 😀

För övrigt var det perfekt timing till att jag skulle gå och lägga mig, nu kommer jag ju inte kunna somna, och ska upp TIDIGT imorgon! xD Men på tal om något helt annat, imorgon är det 1a september och det betyder att det är en månad kvar till min födelsedag 😀 alla som vill vara med och fira är synnerligen välkomna! Tala bara om när ni dyker upp och vad ni vill hitta på, så fixar vi det 😀

Godnatt alla 😀

Vem sa att skönhetsvård var roligt?

Efter att idag genomlidit tröttheten som följer på endast 5 och en halv timmas sömn så bestämde jag mig för att lägga mig tidigt ikväll. Sagt och gjort, och jag måste baske mig börja i god tid om något ska hända. Så nu ligger jag nedbäddad efter att ha borstat tänderna, tagit tabletterna, smörjt eksem och torr hud och borstat och flätat håret. Puh. Att det kan vara så ansträngande?! Egentligen – hur kan man vara så lat att man inte ens orkar utföra grunderna och tar hand om sig själv? Det är galet. Men så tänkte jag till, och ser det överallt. Folk som gör fel medvetet, överanstränger sig, gör för lite istället och mår dåligt på grund av det, den utbredda självdestruktiviteten, och jag undrar hur det här ska sluta. Varför tar så oerhört många mediciner? Är vi sjukare, eller behandlar vi bara mera?

En människa sa en gång till mig: Det är jobbigt att leva på jorden som människa.

Och plötsligt klickade det till inom mig och jag fattade, trots att det inte var något nytt han sa. Hallå – det är jobbigt. Vi tampas med moraliska beslut och dilemman som vi såvitt vi vet är ensamma om i världen. Till på köpet är vi otroligt själviska, destruktiva mot den egna arten och ofta svaga.

Låter det deprimerande? Nej. Inte för mig. Det var en lättnad att konstatera att vi har det tufft ibland, ibland alldeles för ofta. Det är inte konstigt om vi tvingas kämpa. Vi behöver inte känna skam när vi ber om hjälp.

Och någonstans hoppas jag att det kommer leda någonvart. För växa upp suger, men alternativet, tja, det är nog inte bättre.

Oj, nu blev det livsfilosoferande här igen, trots att jag bara tänkte klaga på att det är så jobbigt att ha en kropp som alltid behöver uppmärksamhet. Min skalp är en kliande sårskorpa tillsammans med random övriga delar av kroppen (öron, nagelband mm.). Blääää, säger jag!

Godnatt, allesammans.

a d r e n a l i n saknad

Jag hatar att tänka på den här sommaren och det som hänt, det var alldeles för bra. Kontrasten till nuet är tillräckligt stor för att jag ska tröttna, på allt. Jag har det inte svårt, eller jobbigt. Nej, det är rätt chill att inte dra igång all skolstress igen. Men efter all AWEESOME AWESOME AWESOME så klarar jag helt enkelt inte av att vara halvnöjd. Allt adrenalin som rusat genom kroppen har lämnat mig tom med en längtan efter att krypa ihop i ett hörn och dra en gammal filt över mig, och sova.

Kan något hända snart!? Jag blir tokig på den här…. vardagen.

Ta tag i liv?

Den här veckan har släpat sig fram och jag har bara legat och segat… Förutom några timmar på mammas hotell så jag har bosatt mig i sängen med datorn och några böcker. Och godis förstås. Hej menlösa liv. Detta har lett till att min rygg nu protesterar kraftigt och intensivt. Aj. Är smärtan då så stor att den övervinner min likgiltighet inför att gå upp och faktiskt uträtta något? Nej. Jag väntar på att handlingskraftiga Mimmi ska infinna sig. Tills dess får ni nöja er med ett smådeprimerande inlägg som detta.

yfc del ett av …? Fangirlvarning ~

Sååå, jag kanske borde skriva en YFC-rapport? Har inte skrivit någon för Londonkonserten heller förresten… Well well.

Jag kom till Stockholm på måndagskvällen, och återförenades där med Liza, Sandra, Malin och Zände hemma hos Zände och Malin. Vi gick sedan ut på Gackt-jakt i gamla stan i några timmar, utan resultat. Malin köpte en liten mumin till You, jag och Sandra köpte frukost och så åt på McD innan vi åkte hem igen, för jag var helt slut och ville sova. Vi hade pratat om att gå ut vid 5 på morgonen och se om vi kunde hitta Gackt ute på morgonpromenad, men eftersom vi inte gick och la oss förrän efter 12 så var det självklart ingen som ens orkade ställa väckarklockan. Jag vaknar vid niotiden av att Liza eller Zändis hojtar ”Vakna! Vi måste bege oss till Fryshuset för det är redan jättelång kö!” och vi stressar runt i lägenheten i några timmar, innan en viss Malin och en viss Liza har sminkat sig klart… 😉 seriöst guys, ni måste bli snabbare med det där, jag höll på att gå upp i atomer medan vi väntade på att ni skulle bli klara… XD Speciellt eftersom Zände, som gav sig av i förväg, plötsligt smsar Malin och skriver ”Kom fort, jag kanske kan få in oss”. WHAT? Paniiiik! Hur som helst, så kom vi inte iväg förrän runt 12, och vi småsprang hela vägen till fryshuset, en ca 20 minuters promenad. När vi väl är där blir det nästan ännu mer nervöst och stressigt, eftersom Zände’s kontakt inte hade så bra kontakt med Gackt som vi hoppades på. Vi stod inne på Fryshuset, utanför själva lokalen där spelningen skulle äga rum, och kikade in på en massa staff som sprang omkring med utrustning. Folk som stod i kön hade fått nr på handen, Zände hade 97 eller något sånt, men vi hade kommit för sent för det, vilket gjorde mig ännu mer uppstressad, eftersom det kunde betytt att de fick bättre platser än vi (men nu var det inte så utan man fick slåss sig fram till en bra plats som vanligt).

Hursomhelst, vi gav Zändes kontakts nummer på en lapp till en staff och bad att Gackt skulle ringa honom, men det var förstås för mycket att hoppas på. Liza och jag åkte iväg för att hämta Snape vid stationen och FY vad hemskt det kändes att vara på väg bort från Gackt. Det var en onaturligt obehaglig känsla som satte sig i kroppen, onaturlig på så sätt att det rimligen inte kunde känts fysiskt att jag kom längre och längre ifrån Gackt…

Inom kort var vi dock på väg tillbaka igen med Snape och lite mat från McD, som var det enda jag ville ha/hade råd med.

Vi signade den svenska flaggan, åt lite och ställde oss sedan slutligen för att börja köa. Zändis hade sagt åt oss att ta med paraply, och det var väldigt bra, för det regnade lite till och från när vi stod i kön, och folk som inte hade paraply blev rätt blöta^^ Dock hade jag druckit lite för mycket samt tyckte minsann att vi lika gärna kunde stå inne om det nu regnade, så Zändis och jag begav oss inåt igen för att gå på toa. Och vad hör vi!? Bandet repade! Och inne på toa hördes det jätteväl, moehehehehe :’3

När vi stått och kikat på bandet förut under eftermiddagen hade vi  noterat några små tjuvkikhål i dörren, och när vi gått på toa gick vi självklart bort dit för att se vad vi kunde se. Och vi såg honom, the man, och Jon och hela fadderuttan stå där på scenen! Omg, episkt moment!! Tredje gången vi såg Gackt irl!<3

Vi hade redan fått en varning från ett annat fans som sa att bandet ser att folk står och kikar in, så ni måste gå bort, men det var ju inte så himla lätt att åtlyda… x’D jag hade smsat Liza, så hon och Snape hade kommit rusande och tog sig en titt, och då hände det..! Hela affischen eller vad det nu var som satt för glasdörren bara skakar till och faller till golvet, och plötsligt är det öppen insyn till spelningslokalen! XD Liza hoppar bakåt med ett skrik och vi blir tveksamt stående en bit bort, slitna mellan instinkten att fly och längtan att kika in, och jag förstod först inte ens vad som hänt, en staff kommer och ba ”ni får inte vara här, försvinn!” och sätter upp pappret/skynket igen och vi går skamset glada ut till kön.

Fortsättning följer (troligtvis, om jag inte tappar all lust att fortsätta prata yfc xD) men nu ska jag sova, godnatt!

Från depp till pepp och tillbaka till depp

Varför är mitt liv ett väntande?

Jag vet inte vem jag väntar på, men han är inte här. I några timmar känns allt rätt – köa till en Gacktkonsert, sitta på bussen till Stockholm, kolla på film med E – men sen DÅ?

Jag är så trött på att allt.

Jag beter mig som en jäkla hund som försöker få sin matte på bättre humör och vilja leka – med min egen hjärna! Drar fram den ena leksaken efter den andra för att försöka väcka något intresse, men nej.

Nu väntar jag. På nästa tillfälle att leva. På längtan att leva?

Ready, set, go!

Här kommer ett – förhoppningsvis – normalare inlägg för att försöka neutralisera alla hyp- och deppinlägg på sistone. Jag sitter och väntar på att Älsklingen Eskil ska komma med bussen, egentligen ska jag städa men jag har fortfarande några timmar på mig att leta fram dammsugaren, haha! Han kommer inte med bussen förrän halv 9! >.< ack ack ack så sent. Det har varit fint väder största delen av dagen idag, men skumt nog så längtar jag nästan efter kyla, mestadels för att jag tröttnat på mina jeansshorts och det är så svårt att kombinera nikeskor med kjol utan att se ut som en tennisspelare. Jag vill kunna stå framför spegeln och kombinera outfits utan att behöva tänka ”Kan jag verkligen ha en vit klänning med svarta gjympaskor? Nehej, men vad ska jag annars ta? Min svarta klänning? Men jag ser ju så… sportig ut då. Shortsen? Men vilken tröja ska jag ha till det då? Jag har ju ingenting att ha PÅ mig!”

Japp, jag blir en utseendefixerad fjortis när jag inte hittar något att ha på mig 😀

Imorgon blir det att träffa Elin som ska ut här i stan, jag ska väl mer eller mindre ut jag med, vi skulle ses vid Abbes och sen ta kvällen som den kommer men förmodligen drar vi till La Scala om det nu behagar vara öppet. Jag önskar Eskil kunde följa med, och sen har vi några tyskar med i bilden också, så vi får se hur det bliiiir xD jag är dock sjukt peppad på att gå ut och partaja lite, senaste gången jag var ute var på latitud! (om vi inte räknar London, he he, och det gör vi inte, för det var så awesome att det hamnar i en helt annan kategori)

Och på måndag blir det Stockholm och Gänget. Jag har faktiskt inte sett fram emot det så mycket, för det känns så fruktansvärt orealistiskt. Vadå, Gackt i Stockholm? Näääe, det går inte min hjärna med på. Istället har jag deppat ihop totalt över att sommaren nu är Så Gott Som Över och undrat vad i H*vete jag ska göra av mig själv i höst. Grejt Mimmi! Hur som helst, det ska bli underbart att få återförenas med mina fantastiskt galna vänner så snart igen! =’) Zändis – räkna med en lägenhet under belägring, för såvitt jag förstått så blir det våran bas under kriget!? xD Insaaaane ~

På tal om det så har jag blivit väldigt sugen på att ha en röd BH på mig under YFC:t… Eller ska jag säga INNAN yfc:t? 😉 lolol, dirty thoughts… XD

She’s on my nerves and I’m on the edge

Är det jag som sätter mig på tvären och tjurar eller är det mamma som är problemet? Jag brukar som sagt försöka lägga band på mig när jag får lust att skriva ett inlägg fullt av skit eftersom anyone kan läsa det, men jag blir så frustrerad när 9 av 10 kommentarer som kommer från henne är nedsättande, bitchiga eller bara småsura. Eller är det bara jag som retar mig på allt hon säger? Förvisso, men hennes attityd gör inte saken bättre; hon kan aldrig vara ”den vuxna” som överser med mitt beteende, utan så fort jag råkar säga något som hon uppfattar som negativt så kommer det direkt en replik på det…

”Värst vad tjurig du är nu då, har jag gjort något fel? Skulle jag inte gett dig lov att åka till London, eller? Om du nu ska vara så här grinig när du kommer hem.”

Jag skulle kunna fortsätta och rabbla upp kommentarer i evighet…

”Och så är det fullt med skitig disk över hela diskbänken så fort man kommer hem, ingen som gör någonting, allt, allt ska man behöva göra själv. Konstigt att hela huset är fullt med handikappade idioter! är det fysiskt eller psykiskt ni inte klarar av att sätta in i diskmaskinen efter er? Så svårt är det väl inte, eller? Va?”

Visst, vi är allmänt lata här i huset och plocka disk är inte favoritsysslan. Men att grälsjukt påpeka hur dumma i huvudet vi är förbättrar inte direkt vår arbetsmoral.