Från depp till pepp och tillbaka till depp

Varför är mitt liv ett väntande?

Jag vet inte vem jag väntar på, men han är inte här. I några timmar känns allt rätt – köa till en Gacktkonsert, sitta på bussen till Stockholm, kolla på film med E – men sen DÅ?

Jag är så trött på att allt.

Jag beter mig som en jäkla hund som försöker få sin matte på bättre humör och vilja leka – med min egen hjärna! Drar fram den ena leksaken efter den andra för att försöka väcka något intresse, men nej.

Nu väntar jag. På nästa tillfälle att leva. På längtan att leva?

Ready, set, go!

Här kommer ett – förhoppningsvis – normalare inlägg för att försöka neutralisera alla hyp- och deppinlägg på sistone. Jag sitter och väntar på att Älsklingen Eskil ska komma med bussen, egentligen ska jag städa men jag har fortfarande några timmar på mig att leta fram dammsugaren, haha! Han kommer inte med bussen förrän halv 9! >.< ack ack ack så sent. Det har varit fint väder största delen av dagen idag, men skumt nog så längtar jag nästan efter kyla, mestadels för att jag tröttnat på mina jeansshorts och det är så svårt att kombinera nikeskor med kjol utan att se ut som en tennisspelare. Jag vill kunna stå framför spegeln och kombinera outfits utan att behöva tänka ”Kan jag verkligen ha en vit klänning med svarta gjympaskor? Nehej, men vad ska jag annars ta? Min svarta klänning? Men jag ser ju så… sportig ut då. Shortsen? Men vilken tröja ska jag ha till det då? Jag har ju ingenting att ha PÅ mig!”

Japp, jag blir en utseendefixerad fjortis när jag inte hittar något att ha på mig 😀

Imorgon blir det att träffa Elin som ska ut här i stan, jag ska väl mer eller mindre ut jag med, vi skulle ses vid Abbes och sen ta kvällen som den kommer men förmodligen drar vi till La Scala om det nu behagar vara öppet. Jag önskar Eskil kunde följa med, och sen har vi några tyskar med i bilden också, så vi får se hur det bliiiir xD jag är dock sjukt peppad på att gå ut och partaja lite, senaste gången jag var ute var på latitud! (om vi inte räknar London, he he, och det gör vi inte, för det var så awesome att det hamnar i en helt annan kategori)

Och på måndag blir det Stockholm och Gänget. Jag har faktiskt inte sett fram emot det så mycket, för det känns så fruktansvärt orealistiskt. Vadå, Gackt i Stockholm? Näääe, det går inte min hjärna med på. Istället har jag deppat ihop totalt över att sommaren nu är Så Gott Som Över och undrat vad i H*vete jag ska göra av mig själv i höst. Grejt Mimmi! Hur som helst, det ska bli underbart att få återförenas med mina fantastiskt galna vänner så snart igen! =’) Zändis – räkna med en lägenhet under belägring, för såvitt jag förstått så blir det våran bas under kriget!? xD Insaaaane ~

På tal om det så har jag blivit väldigt sugen på att ha en röd BH på mig under YFC:t… Eller ska jag säga INNAN yfc:t? 😉 lolol, dirty thoughts… XD

She’s on my nerves and I’m on the edge

Är det jag som sätter mig på tvären och tjurar eller är det mamma som är problemet? Jag brukar som sagt försöka lägga band på mig när jag får lust att skriva ett inlägg fullt av skit eftersom anyone kan läsa det, men jag blir så frustrerad när 9 av 10 kommentarer som kommer från henne är nedsättande, bitchiga eller bara småsura. Eller är det bara jag som retar mig på allt hon säger? Förvisso, men hennes attityd gör inte saken bättre; hon kan aldrig vara ”den vuxna” som överser med mitt beteende, utan så fort jag råkar säga något som hon uppfattar som negativt så kommer det direkt en replik på det…

”Värst vad tjurig du är nu då, har jag gjort något fel? Skulle jag inte gett dig lov att åka till London, eller? Om du nu ska vara så här grinig när du kommer hem.”

Jag skulle kunna fortsätta och rabbla upp kommentarer i evighet…

”Och så är det fullt med skitig disk över hela diskbänken så fort man kommer hem, ingen som gör någonting, allt, allt ska man behöva göra själv. Konstigt att hela huset är fullt med handikappade idioter! är det fysiskt eller psykiskt ni inte klarar av att sätta in i diskmaskinen efter er? Så svårt är det väl inte, eller? Va?”

Visst, vi är allmänt lata här i huset och plocka disk är inte favoritsysslan. Men att grälsjukt påpeka hur dumma i huvudet vi är förbättrar inte direkt vår arbetsmoral.

Ordinary world (Duran Duran)

Damnit. I never thought I would miss G this much. Seems like the more you get to taste heaven, the more you want to stay there forever

the more grey-ish my ordinary life gets

and the more I wonder why I’m even here. I mean, why? I don’t want to be here, I don’t belong here. I belong with Liza, Snape, Zändis and Malin, Sandra and Markus and we’re gonna see Gackt. Right? Or wait – you mean it’s over?

Hang on, it can’t be over, then what am I supposed to do with my life from now on?

Whywhywhywhywhy? Why does three tiny days means more to me than my entire life up to now? Weeks, even months passes away in a blur of boredom and then POW! So many emotions in so little time. I feel all drained and not in a good way.

And I miss my phone>.<

Fuck you Gaccan =(

bort!!

Dålig kväll ikväll. Bort-känslor gör att det känns som en dålig idé att ha tackat nej till högskoleplatsen i norrköping. Men jag är osäker på om det är min omgivning eller mig själv jag vill komma bort ifrån.

varför kommer höstkänslor som dessa nu?

Är det inte några veckor kvar av sommaren?

jag önskar jag kunde förstå för att bekämpa känslorna, men jag blir bara mer förvirrad.