Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten under kampanjen så skänker Apotek Hjärtat95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj (kampanjen gäller 16 april-13 maj eller upp till 5000 blogginlägg)

Jaså inte det.

Är lite trött på bloggsida för tillfället och tänkte gå och nosa lite på typ blogger eller någon annan sajt att blogga på.

Nu har jag gjort det. Tillbringade jag vet inte hur länge med att försöka skapa en blogg på blogger.com men det vägrade samarbeta. ”Jaha”, tänker ni, ”hur svårt kan det vara då?” Jo, det ska jag genast tala om. Först tog det mig en evighet att hitta själva sidan där man skapar sig en ny blogg. Jag klickade omkring i en oändlighet, hamnade på sidor jag redan besökt och kände mig som ett litet barn som gått vilse och vandrar runt i cirklar. När jag slutligen hittade rätt och fyllt i namn, adress osv och försökte scrolla den dumma pop-up-rutan nedåt så upptäckte jag att detta inte gick. Nähe.

Oteknisk som jag är försökte jag på alla sätt jag kom på att försöka få rutjäveln att uppföra sig, vilket inte tog så lång tid. Dags att be om hjälp från experterna. ”Testa att använda en annan webbläsare”, var rådet jag fick. Okej, men jag hade bara Firefox så då fick jag sätta mig o vänta på att Google Chrome skulle installeras, vilket jag fruktade skulle ta en evighet. Tidsangivelsen pendlade mellan 3 timmar och 45 minuter, knappt så jag tålde spänningen. Slutligen efter att lyckats få upp samma sida hos blogger med Google Chrome börjar jag om med mina försök. Plötsligt hoppar rutan nedåt och ”skapa blogg”-knappen dyker upp! Halleluja! Jag klickar överlycklig på ikonen för att bara skickas vidare till startsidan, och hoppet krossas brutalt lika snabbt det flammat upp. Testar igen på förtvivlans rand. Samma resultat, dvs inget resultat alls.

Modstulet tvingas jag konstatera att jag blir kvar här på bloggsida ett tag till.

Brått bort

Jag känner otålighet. Jag vill att saker ska hända, jag vill, jag vill… Jag vill kryssa av saker på min bucketlist. Jag har två saker inplanerade till i höst, och jag har börjat småfantisera om att åka till något av mina länder på listan över jul/nyår i år, men ändå… Jag är rastlös. Rastlös på det sätt man blir när man brutit sitt godisförbud, tuggat ner sina naglar trots att man strukit över punkten ”sluta bita på naglarna” på sin att göra lista, mår illa och har ont i magen.

Så förhoppningsvis lägger det sig snart, otåligheten. Ska försöka hålla mig ifrån godis i fortsättningen, för det här är inte kul. Lustigt egentligen att man kan må så jävla illa av att äta lite godis istället för mat… Jag har en känslig kropp, och borde vara bättre på att ta hand om den. Det är mitt eviga nyårslöfte, alltid full av ånger och goda förutsättningar har jag lovat mig själv det tusentals gånger.

Men tills det går över kan jag ju roa mig med att stirra på listan och fundera på vad jag ska hitta på härnäst. Det blir mycket stirrande, när jag är rastlös.

För att ge perspektiv på min klagan: Kokosyoghurt med chokladcornflakes är supergott alltså.

Sommarplaner

Jag vill börja planera sommar -12, och kollar igenom min tomma kalender gång på gång. Kommer hem någon gång i början av juni, och sen har jag hela sommaren kvar att fylla med något. Kollar igenom veckorna en gång till, värst vad tomt det ser ut, märkligt… Det är något som fattas…

Jag har ingen höjdpunkt planerad. Jag har inte orden ”GACKT” och ”LONDON” inskrivna någonstans. Vad är nu detta? Ska jag inte till London i sommar? Något måste blivit fel, tänker min hjärna oroligt. Jag var ju i London förra sommaren, och sommaren innan dess. Det är ju det som gör livet värt att leva! En galen, vansinnig, underbar resa tur & retur London, att invadera staden och storma fram på gatorna, göra bort oss i tunnelbanan och skratta sinnessjuka gapskratt, sova för lite och känna sig hemma.

Stå med sina systrar i publiken och se Gackt på scen.

Skrika tills rösten försvinner och gråta av lycka.

”Det kommer kännas så fel att inte åka till London i sommar”, säger jag sorgset till Eskil. ”Snobb”, fnyser han till svar. Va? Jag vaknar upp ur mina tankar och inser att det låter lite överklass att tycka det är en katastrof att man inte åker till London över sommaren, speciellt som jag redan varit där en gång i år. Ska man skratta eller gråta? Det handlar ju inte om en shoppingresa, precis. Lizas ord ”Vi är i London! På gatan!”, koifiskarna i Holland Park, köa i timmar, det sunkiga hotellet Northumberland King’s Cross Hotel, att chilla i Hyde Park kommer alltid vara som inbränt i mitt minne. Fattar ni? Det finns inget alternativ. Det finns inget näst bäst.

Det är allt eller inget.

Det är den totala lyckan.

Det är känslan av att äntligen befinna sig på rätt plats, att ha kommit hem.

Nämen ser man på

Kolla vad jag hittade! Det var en väldans massa grejer, och mycket känner man igen också. Lustigt för det borde ju försvinna nu när jag tar medicin mot det men jag har ju en massa andra diagnoser i bagaget vetja ;P Sen vet jag inte hur seriös sidan jag hittade det på är, internet ni vet…

Symtom eller tecken på underfunktion av sköldkörtelhormoner är:

  • vätskeansamling
  • trötthet (värst på morgonen)
  • sömnighet vid vila
  • känslighet mot kyla
  • nedsatt cirkulation
  • slem i halsen
  • lågt, nedsatt immunförsvar
  • återkommande infektioner
  • ont i halsen
  • diffus huvudvärk
  • ont i leder
  • stelhet på morgonen
  • värk i ländryggen
  • menstruationsproblem, PMS
  • sämre minne
  • koncentrationssvårigheter
  • depression (värst på morgonen)
  • humörsvängningar
  • förstoppning
  • uppsvälld mage
  • dyspepsi (halsbränna, sura uppstötningar
  • illamående, tidig mättnadskänsla)
  • matsmältningsproblem
  • diarré
  • låg basaltemperatur
  • kalla händer och fötter
  • blek hud, torr hud
  • eksem, hudutslag
  • torrt hår, rött hår, grått hår
  • sköra naglar, mjuka naglar

Tidspressen

http://www.underbaraclaras.com/clara-reflekterar/downshifta/

http://www.kattakvack.se/?p=18200

Det känns som jag är inne på rätt spår när jag i mitt Jaha? Javisst!-inlägg konstaterade att jag gillar att chilla. Det låter inte så dumt att tramsa omkring och njuta av livet när det verkar bli så stressigt senare. Tids nog kommer jag ju flytta hemifrån och då blir det massa utgifter varje månad, och så springer man där i ekorrhjulet med inkomst – utkomst – inkomst – utkomst. Spendera spendera spendera pengar.

Jag är rädd för att bli en som spenderar mer än jag tänker. (Nu tänker jag ju extremt mycket, men ändå.) Att jag börjar tro att allt känns bättre om jag har en ny soffa, senaste mobiltelefonen, snygga kläder. Att jag kommer ut från en affär med händerna fulla av kassar och undrar ”Hur tänkte jag nu?”.

Å andra sidan resonerar jag delvis på samma sätt nu, fast där kläder/pengar/saker är länder istället. Jag inbillar mig att jag kommer må bättre om jag åker till England, Teneriffa, Spanien. Men ja! Visst, jag mådde verkligen inte toppen-tjohejsan-vad-livet-är-bra i England. Jag deppade. Men rent överlag så slapp jag åtminstone alla tankar som sa att jag inte kommit någonvart, som återkom när jag åkte hem. Jag hade ingen känsla av att jag stod kvar och stampade på samma ruta nr 1. Och Teneriffa (i dec -11), herregud, det ska vi inte ens prata om. Så bra, jag mådde så bra! Största delen av tiden där var enbart fantastisk… Och nu är jag här. Och det är inte helt fel!

Hursomhelst. Jag har på något sätt börjat tänka att ju mindre utgifter, desto bättre. Jag har utmanat mig själv med att inte köpa nya kläder på ett år, sen jag utfärdade förbudet har jag brutit mot det en gång (köpte en present i form av ett klädesplagg i London), och mitt mål är att låta det stanna vid det. Formulerar man det med att jag ska låta bli att köpa nya kläder åt mig på ett år, så funkar det ju också 😉

Sen bröt jag mot min regel att inte köpa godis i London också – i London bryter man mot alla regler, woohoo! – men sen dess har jag kravlat mig upp på mattan igen och köper inget snask. Bestämde mig dessutom för att ta en godispaus eftersom jag är så trött på att ha ont i magen. En månad var målet men bröt det idag, så det höll en vecka, nästan två, eftersom jag känner att jag börjar få ont i halsen. Usch på det, så nu tänker jag äta godis bäst jag vill. (dvs det godis jag hade med mig hit från Sverige och det godis som familjen har, eftersom jag inte köper något… men är man så godisberoende som jag finns det alltid sätt att få tag på godis! xD)

Ehhm, nu blev det ju inget av det här inlägget, det spårade ur. Jag tänkte bara skriva lite filosofiskt om tid och vad man ska göra med sitt liv men istället blev det prat om godis. Suttit några timmar och försökt räta upp texten men nu ger jag upp. Det är min blogg och jag skriver vad jag vill, haha ~