åh den ensamma hösten

Var ska man börja. Har som vanligt helt fullproppat med känslor inombords som vill ut, ut ut.. Men jag har liksom tappat vetskapen om hur man får ur sig det. Alla obehagliga ord ligger i magen och skaver, som en äcklig spya som hotar att välla ur mig när som helst.

Jag känner mig otroligt ensam.

Visst har man funnit en och annan ny vän i klassen, men allteftersom det blir kallare ute och jag blir på sämre och sämre humör så drar jag mig undan, orkar inte förklara, orkar inte ens möta deras blickar.

Och alla ”åh vad roligt med nygamla kontakter som ändå bor nära”-bekantskaper som jag hängde med i somras… Jag vet inte riktigt. Var det jag eller dem som slutade höra av sig? Jag gör en, två, försök och skickar iväg någon förfrågan Hitta på något i veckan?, Vad händer i helgen då? meeen.. ingen större respons. Tystnad.

Tystnad överallt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s