Åt skogen, förbli trädtopparna och vidare

Tentahelvetet gick åt skogen, jag sket helt i hela andra delen och lämnade bara ett fett frågetecken på pappret innan jag gick därifrån som första person att lämna salen X) Men jag känner ändå inte för att lägga mig under täcket och storböla, kanske för att jag för omväxlings skull inte värderar mig själv utefter mina prestationer?

Kanske för att jag vet att jag har en andra chans på omtentan?

Kanske för att jag insett att jorden inte går under bara för att man misslyckas med något? Jag, som annars tar varje liten chans till att tycka att livet är pest och jag själv menlös.

Kanske för att jag egentligen inte bryr mig ett skit om det jag läser till utan bara gör det i brist på fantasi och mod att jag något jag verkligen brinner för?

Jag tror det börjar bli lite mer aktuellt att hitta det jag verkligen vill göra nu. Tänkte först skriva akut, men nej, akut är det inte. Oavsett hur många år jag går utan att göra något jag verkligen vill, så tänker jag inte få panik och börja yla om att det är för sent om jag inte gör något nu. Vadå alla 50-plussare som plötsligt kommer på vad de egentligen vill syssla med här i livet? Om inte annat, så inser väl jag det också när jag fyllt lite mer än blygsamma 20, liksom. Så akut, nej. Men aktuellt, ja! Första tentan klarade jag för det var väldigt mycket bättre föreläsare och roligare ämne, och framför allt för att jag var tvungen att bevisa för mig själv att nog fan är jag visst smart nog att läsa på universitetet. Andra tentan gick åt helvete för jag är inte intresserad. Jag bryr mig inte ett förbannat (ursäkta) dugg om hur många mol Flour per liter som finns i SB12 (och vad är det för jävla tentafråga egentligen?).

Ja, jag borde bara hålla tyst och jobba på för självklart går inte yrket Farmaceut som jag läser till ut på att räkna mol utan snarare räkna tabletter, och allt kan inte vara roligt jämt. Och jobba på kommer jag också göra, för nu har jag valt att läsa något jag inte brinner för och då får jag väl ta det.

Men.

Det vore ju himla härligt om jag plötsligt fick som en uppenbarelse – Aha! – det här vill göra och genast börjar jobba mot det målet istället så att jag slipper den där omtentan 😉

Å andra sidan borde jag egentligen inte klaga. Jag menar, kemi, hur illa är det? Det kunde ju faktiskt varit matte (blä!) eller fysik (usch!). XD

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s