Tystnaden gör mig galen, krama mig, krama mig.

Fan ta dig din satans jävla skithög som inte märker mig. Eller om du gör – bara skiter i mig. Dra åt helvete, jag hatar dig!

Var kommer all ilska ifrån…? Jo ÅÅÅHH jag blir så arg när jag säger typ ”lämna mig ifred” och folk faktiskt gör det. Är det ingen som känner mig väl nog för att se att jag helst av allt inte vill vara ensam just nu? Är det ingen som märker att jag bara säger så för att jag vill att någon ska säga ”Jo men det är klart Mimmi, klart du ska med, du är viktig, vi behöver dig i gänget!”? Nej, ingen. Hur kan jag känna mig så otroligt långt bort ifrån alla runt omkring mig? Hur kommer det sig att personen jag tycker om mest av allt bara finns ibland på sms, ett futtigt textmeddelande där så mycket känslor och tankar går förlorade att han faktiskt inte förstår när mitt nej inte betyder nej? Eller – åh fy fan vad ont det gör att tänka så – så ser han visst men tänker ”nåja det är nog inte så viktigt”. Fy fan. Fy fan vad jag saknar E vid såna här tillfällen. Mycket var han inte speciellt bra på men se vad folk behövde, se vad jag behövde (en kram) det var han expert på. Hur många gånger har han inte räddat mig. Från tomheten. Tills en dag då jag krävde för mycket, kaputt så försvann han!

På något vis räcker det inte att min mamma kramar mig och tackar för att jag plockat ur diskmaskinen. Jag vill ha något mer, någon mer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s