Utvärdering!

Jag snor Zändes och Lizas 2012-quiz! Så länge sen det var man svarade på något sånt, och så kul det är! Även om den här känns väldigt neutral, så har jag inte sett någon annan ^^

1.  Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Tja.. Jodå! Började universitetet, jobbade som au pair och lite annat.

2. Höll du några av dina nyårslöften?

Näe.

5. Vilka länder besökte du?
Egypten, England, Spanien, och nu snart åker vi – precis innan nyår – Spanien.
6. Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?
GACKT! Mer kontakt med mina vänner, mer kontakt med Joel, fler vänner och närmare vänner. Känns som min kompiskrets har recuderats ner till en bekantskapskrets med folk man bara pratar lite med ibland och utbyter artigheter.
7. Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?
Jao.. Första december, tror jag 😉
8. Vad var din största framgång 2012?
Att jag kom till den relation jag har nu med Joel. Att jag vågade åka till Spanien trots fiaskot i England. Att jag vågade börja universitetet.
9. Största misstaget?
Att jag gjorde saker som jag visste att jag skulle ångra efteråt. Att jag inte kunnat vårda min hälsa och ta hand om mig utan att min vilsenhet, ensamhet och ångest gått ut över personer jag har/hade nära.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Haha, skämtar du eller?
11. Bästa köpet?
Bästa köpet? Alla tåg-, flyg- och bussbiljetter tror jag.
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Se ovan. XD samt pendelkort till skolan i Kalmar -.-‘
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Det finns en människa som tagit ett stort kliv in i mitt liv och som jag blir glad över så fort jag tänker på honom ♥
Sen var det så omvälvande för mig att vara i Spanien.. Det var nog bland den bästa tiden i mitt liv, hittills.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2012?
I princip alla dunka-dunka-låtar som gått på radion.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ledsnare än 2011 och 2010 tror jag. Har varit rätt… dyster. Men minst lika bra som åren innan 201o!
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Spenderat mer tid bland folk, lyssnat, pratat, lärt.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Suttit på rummet, grubblat. Deppat. Sett ner på mig själv och omgivningen.
18. Hur tillbringar du julen?
OMG fantastico, med Joel Den Fina som kommer hit imorgon. Den 25e åker vi till Teneriffa ^^
19. Blev du kär i år?
Hehe 8D
Så in i helvete, alltså. xD
21. Bästa boken du läste i år?
Sarahs andra halva är riktigt bra. Och alla böcker av Marian Keyes jag repeterat.
22. Något du önskade dig men inte fick?
Njae… Jao… Fast.. Är det inte alltid så? Det är ju knappast som om man alltid får vad man vill ha. Och jag har fått väldigt mycket som varit välkommet i mitt liv också! ♥
23. Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Emottog gratulationer, ett oväntat samtal från Sunil, ett väntat samtal från Eskil, åkte till skolan, och åt en mysig middag med Emil på kvällen.
24. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Haha, självklart! GACKT! Mer Joel! Godkända tentor! Att inte hamna på kollisionskurs och slutligen bryta med Eskil i höstas.
25. Hur skulle du beskriva din stil år 2012?
Slapp, så extremt slapp. Ett tag svängde jag mot att vara lite mer välklädd men under det sista halvåret har min stil omvandlats helt till prassel-/mjukisbyxor, tjocka hoodtröjor och jag orkar knappt använda BH längre utan tar bara ett extra linne under en döljande t-shirt.
26. Vad fick dig att må bra?
Tyskarna. Joel. Folk omkring mig, Elin, Sandra. Att sova hos Zände när jag strandat i Stockholm.
28. Vem saknade du?
Alla. Saknade Spanien och alla människor jag träffade där så det gjorde ont, dagligen. Saknade alla vänner som bor långt borta, saknar London och GACKT.
Annonser

Snart så kommer Joel he-em till mig

Den där känslan alltså. Den där känslan man får när en syster och en kusin ska göra julgodis i helgen och man inte är inbjuden. Och det är helt normalt och man får höra om det lite sådär i förbifarten bara. -_-‘ Jag kommer aldrig vara en självklar gäst på deras partyn.

Men guess what, suckers?! Det skiter jag fullständigt i för på lördag kommer jag ha mycket roligare än så, FÖR DÅ SÅ KOMMER JOEL HIT TILL MIG! 😀 ♥

Suck on that, bitches  v~ (^_^) ~v

Aoooo

Först och främst, vad som upptar min hjärna mest och fyller mitt liv just nu: Joel kommer hit om mindre än 5 dagar! Aaaaaah! Det kommer bli så FETT! Och, för att göra hela historien ännu mer sagolik, har vi bokat in en sista minuten till Teneriffa över jul också, vi slipper det här satans skitvädret för en vecka och… IIIIIAAAAHH det kommer bli så sjukt AWESOME! Kan knappt vänta!

För det andra, så läste jag precis en lista på nyårslöften inför nästa år, och blev taggad och peppad på att skriva min egen! (fastän jag har min lista) Hmm, får fundera lite på det. Tror nog jag ska börja med att ta samma löfte som förra året som jag inte lyckades hålla XD dvs, låta bli att köpa godis i ett helt år… Men, allvarligt, hur troligt är det att inte en enda godisbehövande kris kommer uppstå under hela 2013? Men men, vi kan ju göra ett försök… Ladda upp ett hemligt lager att ta till i nödfall och endast nödfall… Hm hm ^_~

Sen då? Äh vi får la se. Tror 2013 kommer bli ett riktigt spännande år, jag är taggad alltså! 😀 Ska planera in fantastiska grejer för hela året, basta! Till och börja med tror jag att jag ska försöka klara hela första året… Även om det nu är klart att jag fått underkänt i alla fall en kurs… Kanske ännu fler. Men det var då ta mig fan, jag klarade ju introduktionskursen så någonstans därinne i mig måste jag ju ha kunskapen att lära! Även om det mest bara var repetition, som min elaka lilla röst i hjärnan påpekar, så är det väl knappast så att vi FÖDS med kunnande om vad som till exempel påverkar cellmembranets fluiditet??? Så på nåt sätt har jag ju lyckats banka in åtminstone det i min hjärna! Jag är inte dum!! (försöker jag intala mig, mellan 5-90% av mig hävdar dock motsatsen, beroende på om jag har en dålig dag eller ej.) Jag kanske inte är något läshuvud men jag är. inte. dum.

End of story tror jag.

Natti natti minna-san ♥

Tyst, vänta. Andas långsamt och avvakta

Kollar mobilen. Kollar igen. Igen. En halvtimme, en timme. Två timmar. Tre timmar. Ständig väntan. På ett sms från dig, som tar i mina ögon allt för lång tid på sig att komma fram.

Fick senaste 16:57.

Svarade 17:18. Väntade. Smsade igen 18:46. Inget svar på det heller. Tystnad. Eller – ännu värre – mobilen surrar till men det är från någon annan.

Fredag kväll och jag kan bara föreställa mig vad du gör.

Du vackra, vackra man jag väntar och väntar på.

Är mitt liv på paus?

Det känns bara som jag lever när du är nära.

Ånej

åååååååhh nej. Gick nyss på toa och upptäckte att… *headdesk* Vad Fan Nu Då. Inte nu igen!! Varför ska det alltid hålla på och krånga? Jag blir helt matt. Vill liksom inte gå in på allt för snuskiga detaljer men måste bara få säga att jag inte ORKAR MED SÅN ÄR SKIT LÄNGRE. Buhu. Varför, varför ska det alltid vara nåt litet störande inslag i vardagen som man måste ta hand om och oroa sig för? Kan man inte bara få vara glad och nöjd när man redan avvärjt ett antal andra katastrofer?

Jag blir så ledsen.  ._.

Hinner precis klicka på ”skicka” och posta vad jag skrivit innan ilskan slår till. VARFÖR I HELA HELVETE SKA ALLTING KRÅNGLA SÅ JÄVLA MYCKET?! Jag är fan DÖMD till täta besök på apoteket, sjukhusbesök och samtal med läkare! FAN JÄVLA SKIT JAG BLIR SÅ TRÖTT! Jag har fan snart haft allt som går att tänkas få, är det inte en skalp täckt av mjällsvamp, synfel, fotvårtor, tandställning, reumatism, nageltrång eller eksem som vägrar läka så är det en bristande sköldkörtelfunktion, en glutenintolerans som präglat så gott som vareviga måltid jag intagit sen jag var tre år så är det en blödande tarm som gav mig sån extrem järnbrist att jag i somras både fick en järninfusion och blodtransfusion.

För en vecka sen så vaknade jag tidigt på morgonen av att folk satt och efterfestsnackade i Joels, Calles och Troffs vardagsrum. Gick ut och satte mig att lyssna på dem samtidigt som jag käkade lite. Och fick för en gångs skull trycka in pausknappen för mitt ständiga tyck-synd-om-mig-maraton, för tjejen som satt där i soffan berättade om ständiga sjukhusbesök på grund av brutna ben, brutna armar, olika sjukdomar och gud vet allt.

Det var omväxlande.

Goddamnit..

Gaaaooouuuuh take me back, take me home T.T after a lovely, LOVELY week visiting Joel I just wish I could go back and stay there forever… Jag vill bara lägga mig på knä, greppa tag i Joel, Calle och Troffs ben och bönfalla dem: adoptera mig, låt mig bo här, kan jag inte få vara ert husdjur? Jag kan städa och lära mig laga er favoritmat! Kändes kanske lite skumt i början att komma och hälsa på Joel när människan bor med två andra killar i en lägenhet, man känner sig påträngande och i vägen, men bara efter några dar vande jag mig: ”Kommer du hem snart?” ”Ska vi äta hemma eller ute ikväll?” osv. Det enda som verkligen fick mig att längta hem var den isande kylan och frånvaron av ordentliga vantar och vinterskor. FY FAN vad kallt det var.

Jao, vad mer ska man säga? Nu när jag är hemma och allt är som vanligt igen kommer ”bort-viljan” tillbaka och har fått mig att boka en resa utomlands på jullovet. Tills dess kommer jag väl mest att drälla runt och låta bli att plugga och undra vad man skulle kunna göra med livet istället för att bara trava på i gamla hjulspår. Jag vill tro att jag är speciell, att det finns något därute för mig som jag skulle passa bättre som, än som halv nej inte ens det, en tredjedels engagerad student kanske. Jag tror det är dags att vända sig till listan igen och försöka locka fram inspirationen.  Nu ska jag återgå till mitt icke-pluggande.. Bye ^.^

Du, det fixar sig alltid.

I need to start studying. Like, now. Jag funderar över livet, fantiserar om olika saker att bli när jag ”blir stor”, drömmer om Joel, petar näsan, läser böcker, bloggar, städar. Allt utom att plugga. Det har blivit en sån där ond cirkel där allt byggs på och för varje dag som går blir jag räddare och räddare och skyggar mer och mer för tanken att sätta mig ner och skriva labrapport eller plugga in några av alla strukturformler jag förväntas kunna. Jag höll på att bli galen igr och hävde ur mig hela skiten till Joel, hur omöjligt det känns att skriva de där satans rapporterna, hur dum och korkad, slow minded,  jag känner mig för att jag inte förstår något och inte heller orkar sätta mig och försöka förstå. Och det var Så Jävla Skönt när han bara suckar och skakar på huvudet och säger att det är vanligt, normalt, okej. Att han befann sig i det stadiet största delen av de första åren på högskolan. Att han gjort omtentor. Att han tillbringade dagarna med att diska för hand och titta på sina katter. Fan så skönt. Det är inte bara jag. Och man tar sig framåt ändå. För jag tittar på honom och har bara sett hur mycket längre fram än mig han verkat vara. Och om han dunkat huvudet i kudden och handen i väggen och svurit över sig själv för att han inte gjort sin ”hemläxa”, då kanske jag också kommer bli något en dag även om jag strular till saker nu. Kanske? Och jag kom ihåg något jag glömt i mitt självhat: Att det varit ett medvetet beslut av mig att bo kvar hemma, för att det är mer ekonomiskt och för att jag vill ha nära till min familj. Oj. Just det.

För övrigt har jag i sann ”det löser sig”-anda farit iväg upp till Falun för att mysa lite med Joel (som ni nu kan kalla min pojkvän. Hah!) fastän jag har tenta om några dagar. Vi har gått på julmarknad, lagat mat, shoppat vinterskor till Joel, pratat om livet, ätit choklad, kollat på film och dödat en cirkustomte. Men pluggat? Naee….