Skapa sin drömkropp

Ja, nu låter det ju lite som om jag tänkte berätta för er att jag tänkte börja styrketräna, eller försöka gå ner i vikt. Nej nej, det handlar det inte alls om. Vikten är jag nöjd med, vilket jag misstänker mestadels beror på min mages rutin att med jämna mellanrum få dramaqueen-utbrott och vägra ta hand om maten jag stoppat i mig utan istället gör sig av med den så plågsamt och våldsamt som möjligt, helst så det ställer till massa besvär också. Men. Till saken.

Jag syftar på andra saker man kan drömma om, som till exempel rött hår, massa hål i öronen eller en kropp fylld av text, som visar vad jag varit med om, var jag står och vilka drömmar jag har. Och i måndags tog jag ännu ett steg närmare att få min kropp att se ut som jag vill ha den.

Jag tatuerade mig. Förra tatueringen är nu ett år gammal, och inte längre fräscha nyheter, och mitt tredje hål i örat är likaså över ett år gammalt och inget att förundras över. Min andra tatuering, som nu är en vecka och en dag gammal och har börjat tappa sina skorpor (och även en del färg med dem, vilket är jättesynd) ligger på foten och består av tre kattassar, alltså tassavtryck. De kunde sett bättre ut, det är sällan man får något som inte kunde sett bättre ut tycker jag, men jag är absolut nöjd och ser verkligen ingen anledning att ångra mig. Men det där får du ju leva med hela livet tjatas det men, det är ett beslut som alla andra. Alla beslut jag fattar som över huvud taget berör mitt liv, kommer jag ju få leva med. Jag ängslas livet ur mig huruvida min utbildning är rätt val för mig, och var jag ska bo, och så vidare. Jag bröt med en av de människor som stått mig närmast i höstas, det kommer jag också få leva med, för det som är sagt är sagt och i mina ögon är det ett val som väger betydligt mer än ifall min fot ska ha tassar på sig eller inte.

Det finns saker som betyder mer. Att en tatuering speglar de tankar och åsikter man hade vid det tillfälle man skaffade den, även om man förändrats sen dess, tycker jag inte skulle vara ett argument för att ifrågasätta tatueringar. För även om man ändrar sig nu, inte älskar samma rockband eller tycker att vego-mat är det enda rätta, så har man ju tyckt så. Det är något som förankrar det förflutna. Som påminner mig om vem jag är. Vad jag en gång drömt om, de förhoppningar jag haft och tårar som fällts. Jag har velat ha svart bläck på huden när min själ känts svart. Jag har velat ha något som förklarar min kärlek till Gackt, hur man kan leva och andas och låta hela sitt väsen vara behållare för en sån kärlek, som får en att gråta när han står på scenen och talar om att vi är en familj. På höften står det Greatest happiness of life, livet kan vara hårt men just därför betyder små glädjeämnen så mycket mer.

På foten har jag tassar. Om de ska stå för något mer förutom min kärlek och beundran för våra stolta, vackra, knäppa katter så får det väl vara dessa djurs egenskaper. Lekfullhet. Tillit och kärlek. Katt-fnatt, Picassoexpressen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s