För det första: Jag fick underkänt på omtentan till Organisk Kemi. Så nu känner jag mig helt värdelös och oduglig, och oförmögen att lyckas med något jag tar mig för. Jag kommer fortfarande bo hemma hos mina föräldrar om tio år, ensam och arbetslös. Det är egentligen helt sjukt att en enstaka grej kan få en att känna sig totalt jävla meningslös och onödig på den här planeten och att man borde fortast möjligast gå och ta livet av sig för att slippa besvära alla längre. Men så är det. Så snälla, ni som läser det här, om ni har några som helst bra tankar om mig får ni gärna skriva en kommentar om det, för just nu tänks det inga fina tankar om mig själv här.

För det andra: Hade just en hetsig diskussion med mamma och Bengt Erik angående lämna Oskarshamn/flytta till en storstad. Mammas kommentar var väl mer eller mindre att ungdomar som drömmer om att flytta till Stockholm är idioter, för de tror att världen kommer bli så himla bra där men istället kommer de hamna i en liten lägenhet i något ghetto en timma från centrum. Min mening… Ja den var lite luddig, mest av allt tyckte jag att det beror väl helt på varför man vill flytta och att om de tror att folk går runt och ba åååh jag vill flytta till Stockholm bara för att det är där alla coola bor och man är en nolla om man inte bor där så har de baserat den idén på ungdomar som var ungdomar när de var ungdomar och inte ungdomar idag, eftersom jag knappt hört någon ha de åsikterna. När jag sedan lämnat köket kom det en sån där meant-to-be-heard-kommentar från mamma: Jag tror jag var mycket mer realistisk än Mimmi när jag var i hennes ålder.

Jaha? I vadå? Att det är omöjligt att komma ifrån Oskarshamn eller att jag och Joels förhållande aldrig kommer att hålla (som på något vis lyckades bli indraget i stadsdiskussionen)? Och det baserar hon på vadå?

Det är väl bättre att följa sin dröm och hamna i något ”ghetto” än att tänka ”Nej, det där är omöjligt” och bara… kassera sina drömmar och köpa en liten etta ute i Kristineberg?

för övrigt… varifrån skulle jag få pengar att köpa en etta ifrån?

jag är utan jobb, boende, utbildning, mening och motivation.

If I lay here

If I just lay here

… Would enyone even care?

Annonser

Falun

Nu sitter man i Falun igen, för andra och förmodligen sista gången i just denna lägenhet då Joel flyttar till en annan lägenhet om några månader. I helgen var jag i Stockholm och träffade Liza, Y2, Carro och Zändis. Det var riktigt roligt och välbehövligt att ha sin familj samlad runt sig igen, för första gången på över ett år! Vi gick till Klubb Blå på lördagskvällen och frös ihjäl i små snygga klänningar mitt i vintern. Men vi lyckades uppenbarligen med vårt mål att se fantastiska ut, för när vi kom in på klubben tjoade ett killgäng i hörnet åt oss = de såg vår MAKT och kände sig tvingade att hälsa kungligheterna välkomna, så klart. Ett annat säkert tecken på att vi såg utomordentligt coola och världsvana ut var att bortsett från några enstaka fulla drumlar som försökte passa på att tafsa lite, samt en kille som sa till Malin ”Öööh… Min, min kompis, han är intresserad av dig.” och till Liza ”Min kompis är intresserad av din kompis… Han har inte en chans va?” hon svarar nej, förstås, och han konstaterar ”Ni vill att vi drar va?”, så vågade inte killarna sig fram utan de samlades nervöst i sina kompisgrupper runt om den fina ring vi hade på dansgolvet, och kastade längtansfulla blickar på än ljuva lilla Zändis i sitt svarta fodral, än på mystiska Malin i sin gudinnelika klänning, vidare till frestande förförerskan Liza. Utan att våga göra mycket mer än att nervöst dansa i närheten av oss. Det är RÄTT!

Tyvärr fick vi straffet efteråt i form av lätta baksmällor och i mitt fall, en antågande förkylning för att jag ska lära mig att inte visa benen när det ligger snö på marken. Ta’t lugnt, karma. Mina (värkande) ben är nu tryggt omslutna av mina mjukisbyxor och har varit sen dess. Och lär bli resten av veckan också, då jag i min iver att få med både skolböcker och smink på min resa lämnade kvar så essentiella saker som extra byxor.

Nu dör min rygg av Joels datorstol + min usla hållning. Ska gå ner och återhämta mig efter den utmattande aktiviteten att blogga. Ok, jag har ju suttit på 1,5 timmars livesänd föreläsning från Kalmar samt hunnit med ett  kort (oavsiktligt kort, tror Joel behöver lära mig vilka knappar man får röra och inte får röra) Skypesamtal med fina Uppsala-Malin också. Vi har Y2-Malin i Stockholm och Slytherin-Malin i Uppsala. Röööörigt!