You’re my everything

Jag glider in här för att godkänna en kommentar. Hamnar på kommentarssidan och kommer inte därifrån.

Läser. Och läser. Minns. Skrattar, förundras, låter själen lyftas och flyga, om så bara för en stund, av alla kloka, stöttande, knäppa och fina kommentarer som levererats hit, till mig. Som gåvor till Jesusbarnet.

Månader passerar under min blick. Kommer till tiden för Gackt’s Sverigekonsert. Kommer till första gången vi skulle se Gackt.

Jag släpper ut mitt hjärta här, för att sjunga glädjesånger eller blöda ur sig smärta. Och ni fångar upp mina känslor, tankar, knasiga idéer. Tack.

Liza, Youni, Zändis, lilla syster Evelina, Sofie, Otto, Linnea, Claudia, Elin, Joel, till och med en liten kommentar i från Max dyker upp när jag bläddrar tillräckligt långt bakåt. Tror ni det är er jag menar – så är det er jag menar.

Tack så jävla mycket för att ni finns! ♥

Hittade den här fantastiska låten (hoppas länken funkar) på vägen också, Y2, minns du? Har tappat räkningen på hur många gånger jag glömt bort och hittat den, glömt bort och kommit ihåg den igen, letat surt överallt. Måste lägga den på ett bra ställe nu!! xD

Kan jag stanna här ett tag?

Jag petar bort ett kattludd från tallriken och minns din kommentar om att ”man inte orkar peta bort det längre, ser det bara litet ut så man kan svälja det utan större problem, så…” och trots att kommentaren är mer äcklig än gullig får jag ett leende på läpparna.

Majoriteten av låtarna på radion får mig att tänka på dig.

En promenad i regnet i somras, dropparna som långsamt landade på oss och gjorde himlen grå. Du var där så det spelade ingen roll. Jag höll din hand, så det kändes som om vi hade kunnat besegra hela världen.

Sitta på en gräsplätt i solen, fota fötter, prata om framtiden, försöka fånga solljuset och stundens glädje på bild. Kan man fota lycka?

Bada, basta, bubbla, somna och vakna på en varm sten insvept i din närvaro. Hääääärligt.

Jag säger kom igen, vi är på Leos Lekland, jag vill leka!, beredd på att behöva använda all övertalningsförmåga jag har. Glädjen som exploderade i mitt huvud när jag insåg att det inte behövdes, vi var på samma nivå, med samma tanke i våra huvuden – MOT HOPPTORNET!

Jag vill ha mer, mer minnen, mer skratt.

Mer av dig ♥

Förkyld

Aaaaaaahhh blä

Har haft en fantastisk weekend i London och självklart skall detta bestraffas av Gud med en ordentlig jävla förkylning så fort jag sätter fötterna på svensk mark igen. Rösten är så gott som väck, om jag inte räknar med en 5 mins hostanfall före varje mening och att låta som någon alien från Star Wars, halsen värker som fan och har ont i ryggen, huvudet, feber och nu börjar jag känna av ena örat, hostar och harklar mig och får kväljningar av allt slem, ögonen svider och var fulla av klegg i morse, och hostmedicinen har gett mig halsbränna. Yaaaaay på mitt liv. Min enda form av kommunikation har idag skett via sms samt att kolla vad som händer på fb, men jag har knappt koncentration nog att lyckas formulera vettiga svar på de enstaka sms jag får utan istället kommer en äcklig tyck-synd-om-mig-spya där jag gnäller på livets orättvisor, och somnar sedan äntligen, bort från smärtan och känslan av att andas genom ett sugrör och den konstant kliande halsen, jag dreglar ner min kudde och orkar inte vända på den utan flyttar mig bara en bit längre bort på den och somnar om, ackompanjerad av det ständiga klagandet från ryggen trots mumsandet av panodil hela dagen.

Godnatt.