Kan jag stanna här ett tag?

Jag petar bort ett kattludd från tallriken och minns din kommentar om att ”man inte orkar peta bort det längre, ser det bara litet ut så man kan svälja det utan större problem, så…” och trots att kommentaren är mer äcklig än gullig får jag ett leende på läpparna.

Majoriteten av låtarna på radion får mig att tänka på dig.

En promenad i regnet i somras, dropparna som långsamt landade på oss och gjorde himlen grå. Du var där så det spelade ingen roll. Jag höll din hand, så det kändes som om vi hade kunnat besegra hela världen.

Sitta på en gräsplätt i solen, fota fötter, prata om framtiden, försöka fånga solljuset och stundens glädje på bild. Kan man fota lycka?

Bada, basta, bubbla, somna och vakna på en varm sten insvept i din närvaro. Hääääärligt.

Jag säger kom igen, vi är på Leos Lekland, jag vill leka!, beredd på att behöva använda all övertalningsförmåga jag har. Glädjen som exploderade i mitt huvud när jag insåg att det inte behövdes, vi var på samma nivå, med samma tanke i våra huvuden – MOT HOPPTORNET!

Jag vill ha mer, mer minnen, mer skratt.

Mer av dig ♥

Annonser

One thought on “Kan jag stanna här ett tag?

  1. Aoooooooo, fint skrivet och vad man känner igen sig i känslan! Tack för värmen i de här orden, när så många av oss sitter febriga och huttrar under ett täcke! ❤

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s