En vanlig dag

Hej. Jag är i Spanien. Det typ bara råkade bli så. Ja, au pair igen. Nej, inte samma familj.

Jag tänkte att jag skulle beskriva en vanlig dag för mig här, dels ifall någon är nyfiken och dels för att jag inte kommer på något bättre att blogga om just nu ^^

Runt nio vaknar jag och masar mig långsamt ner till köket och äter frukost till tio ungefär. Det är så himla lyxigt med sovmorgon fast tyvärr innebär det att jag går och lägger mig senare och senare varje kväll och blir tröttare och tröttare på morgnarna, så har tvingats sätta ett alarm vid nio-halv tio så att jag inte sover bort hela förmiddagen och skämmer ut mig inför värdmamman som också brukar vara hemma på förmiddagarna.

När jag ätit klart och värdmamman druckit en kopp kaffe eller ätit ett äpple och pratat bort lite tid, så åker vi kanske och handlar eller har en lektion i spanska. Dottern, Ingrid, slutar skolan för lunch vid tolv så då går jag och hämtar henne samtidigt som mamman förbereder lunchen. Sen gör hon läxorna eller leker med mig eller själv till klockan tre då det är dags att gå tillbaka till skolan och lämna av henne för eftermiddagslektionerna. Hem igen. Har kommit på att om inte mamman lämnade henne där på morgonen skulle jag vandra sträckan skola-hem åtta gånger om dagen xD

Fritid! Mammans jobb som privatlärare brukar börja vid tre eller fyra, och tills Ingrid ska hämtas igen vid fem så latar jag mig framför datorn eller tar en cykeltur (okej, det har hänt två gånger xD) samt förstör aptiten med kakor eller godis, vilket inte är bra..

…För när vi kommer tillbaka till huset vid fem så äter vi mellanmål, flingor och mjölk (mjölken här smakar grädde och är så himla god!) och sen tjatar jag på Ingrid att hon ska göra läxorna eller så spelar vi något spel. Pappan slutar sitt jobb vid fem så han brukar komma hem medan vi äter, så han brukar ta hand om mesta läxläsningen. På måndagar och torsdagar har hon aktiviteter i en rätt liten stad som ligger 6-7 km från byn vi bor i, som jag brukar följa med pappan och lämna av henne till och fördriva en timme på bibblan eller stormarknaden tills hon är klar.

Kvällsmat äter vi runt åtta och efter det brukar jag säga tack och godnatt och stänga in mig på mitt rum om inte Ingrid lyckas övertala mig att läsa godnattsaga för henne innan hon ska sova vid halv tio.

Sen kanske jag skypear med Joel eller kollar på Sex and the City tills klockan blivit alltför mycket och that’s it, så spännande liv lever jag just nu 😉

De två helger jag tillbringat här sen jag kom, har ena spenderats med utflykt till staden Tarragona med släktmiddag på mammans sida och turistande. Helg nummer två innebar ett besök på Big Ben, diskoteket i ”lilla staden bredvid lilla byn”, Mollerussa, och släktmiddag med släkt på pappans sida.

Mamman är förresten så himla mysig och behandlar mig mer som en vän än en au pair, vilket jag också har känslan av att hon behöver mer just nu faktiskt. Men det är en annan historia.

Hasta luego från höstiga men icke desto mindre soliga Spanien 🙂

4th time.

Yeah. Ja, jo.

Jag har sett GACKT live fyra gånger nu. Det värmer i magen och lockar ett leende till läpparna.

Trots att det var YOHIOs konsert och GACKT bara skulle vara gästartist, så beslöt vi oss ganska fort för att gå. Vissa, som Liza och Alice, köpte biljetter omedelbart, jag var lite mer försiktig med att vänta på bekräftelsen att han faktiskt skulle dyka upp, och Sandra och Markus var väl de sista av oss att köpa dem. Biljetter till YOHIOs turnéavslutning i Annexet 5e oktober (Annexet? Vad är Annexet? Jo men tänk, det var ju Globen! Hihi!) samtidigt som vi resignerat tänkte och sa till varandra: Vad gör vi inte för den här mannen? x) Den här knäppa japanen som gör så sjukt bra musik och som vi alla någon gång varit lite förälskade i.

Jag beslöt mig hastigt och lustigt för att åka hem en sväng innan the Big Day, och tog sedan sällskap med Sandra på Swebus långa, oändligt tråkiga resa upp till Uppsala. Härligt att få skvallra lite med min barndomsvän och peppa konserten! I Uppsala fick vi som lovat sovplats hos underbart trevliga Hanna och Lovisa, vi hann med att diskutera YOHIO, GACKT, äta tacomiddag och kolla på Junjou Romantica under helgen. Lovely! ^_^ Jag och Sandra passade även på att träffa HP-Malin som jag inte sett på evigheter, och vi tog oss en titt på hennes superfräscha studentlya under fredagen!

Then. Lördagen när konserten skulle gå av stapeln. Vi fnissade och stressade upp oss kvällen innan så pass att vi beslöt oss för att ta ett tidigare tåg på morgonen för att få en bra plats i kön och publiken. Tyvärr vimsade vi bort Alexandra som vi skulle träffat på stationen i Uppsala pga brist i kommunikationen och allmänt OMG-Gackt-blackout i våra hjärnor, utan vi fick möta upp henne på centralen i Stockholm en timma senare istället när vi äntligen lyckats få kontakt med varandra. Ett kallt och blåsigt Stockholm mötte oss när vi gick av vid tunnelbanestationen, och när vi hittat dörrarna till ”Annexet entré 3” som det stod på våra biljetter uppstod minst sagt antiklimax. Det var inte en kotte där, vad sjutton var det fråga om? Bara några enstaka skräp flög omkring på backen.

Efter att ha frågat i en reception fick vi situationen klar för oss, det var tydligen entré 6 som gällde och när vi hittat den kändes allt genast mycket bättre! Folk som satt på filtar, små tjejer i rosa kjolar sprang om kring. Yes!

Köa är något speciellt. Som jag sentimentalt tänkte medan vi satt där och frös rumporna av oss och benen domnade bort; Köa är essensen av att leva i nuet. Du kanske fryser, du blir rastlös och får tråkigt, men du kan ändå inte tänka dig att befinna dig på någon annan plats i hela världen för du vet att nu, snart, händer det som du väntat på så länge och inom några timmar kommer du stå där, i publikhavet, och le och skratta och sjunga med och önska att tiden skulle stå still.

En liten tjej hade kommit från Österrike (? Did I get it right now?) med sin pappa för att gå på konserten, och eftersom hon inte hade någon att köa med fick hon sitta med oss. Snälla vi är, vad? Tyvärr var det kanske lite mindre snällt av oss att hela tiden sitta och tjattra på svenska, men så kan det bli xD

Det var ett fulländat köande, ett perfekt köande med alla nödvändiga ingredienser. Sittande på gatan. Stela leder efter sittande på gatan. Små utflykter för att gå på toa och hitta mat. Pommes för mig. Jag avskyyyyr kyla så tillbringade en ganska stor del av väntetiden inne på Globengallerian intill för att värma upp mig för att inte dö helt. Jag fick t.o.m. äta rester! = Happy Mimmi ^_^ Som the Queen of Leftovers är rester en viktig aspekt av utflykter och köande, och när jag fick resterna av Alexandras take away var lyckan gjord!

Vi åt också choklad och frukter, kanelbullar och festis för att hela tiden fylla på med energi (och för att man inte fick ta med sig mat in xD).

Vi fick efter någon timma eller två varsitt nummer på handen, mitt var 135 vilket gjorde mig nöjd. Det hade gärna fått vara ännu lägre of course, men med tanke på omständigheterna tyckte jag det var ett fint och bra nummer ~ ^^

Vid fyratiden eller så blev kön väldigt orolig och alla började ställa sig upp och långsamt pressa sig framåt av nervositet och rädsla för att förlora sin plats. Efter en dryg timme då vi blivit inkuffade mot väggen och med en hel del folk bakom oss fick vi alla som stod längst fram i kön (som blivit enorm, vilket jag chockat insåg när jag tittade bakom mig) varsitt knallrosa band om handleden. Yay! Jag älskar band! Senare la jag märke till att det stod ”We were here first – Robbie Williams super fanzone” på dem. Wtf xD Verkar som det var något överblivet skit vakterna beslöt sig för att sätta på oss som varit korkade nog att köa i timmar för att veta vilka vi var xD

Sen, så kom Stockholms-Malin dit en stund och hälsade på mig! Hon kunde rapportera både det ena och det andra och hade med sig ytterligare en påse pommes till mig som kände att krafterna började tryta. Så medan jag stod tryckt mot gallergrinden jag lyckats åla mig fram till och vräkte i mig pommes, berättade hon att hon hört G och Yohio repa på vägen. OMG! Ångrar att jag inte övergav kön för att kanske ha fått en chans att höra dem, för att tjuvlyssna på rep med artisten du älskar, det är fantastiskt. Hursomhelst, hon kunde inte stanna allt för länge och jag snirklade mig snart tillbaka till Sandra, Lovisa, Alexandra och våran lilla adopterade tjej för att efter ytterligare väntan blev vi slutligen insläppta. Eftersom vakterna uppenbarligen bestämt sig för att behandla alla oss som kom först som treåringar så fick vi gå på led och återigen sitta ner (på rad) och vänta. Gud, vad fel och …fel det kändes att ett gäng vakter stod och hojtade ”gå lugnt och stilla så att ingen blir skadad!” och ”sitt nu ner och försök inte smita före i ledet!”. Jesus. Vi tittade oss noga omkring bland alla småglin för att vara säkra på att vi inte råkat gå in på ett dagis istället för globen.

Under hela denna tiden väntade vi också på Liza, Alice och Markus som lovat dyka upp. Men vid varje tillfälle de skrev ”Nu kommer vi!”, så rörde sig kön framåt. Det var helt enkelt lönlöst eftersom de kom så mycket senare än vi, och mycket tråkigt då jag hade sett fram att köa med dem precis som på gamla dar.

Vi ångrade i alla fall oss inte ett ögonblick över att vi köat så länge när det visade sig att det fanns två kravallstaket, ett framför scenen och ett lite längre bak, så att alla de som köat längst fick gå längst fram och stå vid det första medan den större massan fick trängas bakom det andra! Moahaha, det var verkligen en tgrevlig överraskning och lön för vår möda!

Sen började konserten. Med YOHIO. Ja, det var ju hans konsert. Och vi tjoade lite halventuastiskt, och väntade, och väntade. Massa Yohio fick vi se. Slutligen kom äntligen det ögonblick som fick mitt hjärta att börja galoppera – Yohio öppnar munnen och säger något i stil med ”och nu har jag en väldigt speciell överraskning åt er” och man, energin som byggs upp i en publik och all väntan, förväntan, adrenalinet som rusar till när man bara hinner tänka en tanke ”nu jävlar! Äntligen!!” innan allting får en att bara öppna munnen och skrika rakt ut.

Och upp på scen kom han. Vår GACKT. Det var så jävla sjukt alltihop och vi skrattade och skrek ”GACKTO!!” gång på gång för att visa att ja, det är för din focking skull vi dykt upp här ikväll!!

De körde sin duett. Det var awesome.

Sen, sen gick han av. Och jag förvandlades till en hundraprocentigt äkta fjortis som bölade, hulkade och grät. Vi pratade lite med en tjej framför oss när vi satt vid scenen och väntade på att konserten skulle börja, hon berättade om sin kompis som varit med i den där Justin Bieber-videon på youtube där några hysteriska tjejer bölade och grät för att de inte fått se honom vid hotellet. ”buäh, vi känner oss så himla sviiikna, jag tänker inte gå på hans konsert längre!” var väl ungefär så de tjöt. Det var ett tag sen, men kanske för att vi just pratat om det, så var det den videon som dök upp i skallen på mig när GACKT trippade iväg från scenen. För i helvete, här hade vi peppat, köat, lagt massa pengar, åkt dit, och vi får se honom i vad som kändes som en halv jävla minut? Jag förstod precis hur fjortisarna känt sig. Sviken, det var precis rätta ordet det. Hur kunde han svika oss på detta sättet?? *dramatiskt tonfall* Jag bölade och tjöt i över en låt efteråt, sansade mig till slut generat och stod tyst i publiken. Försökte tänka jomen, han kanske dyker upp igen, konserten är inte slut än, men det gick halvdant. Fick sms-kontakt med Liza: Det här suger fan! Skrev hon. Jag vandrade bakåt och spanade över det andra staketet tills jag fick syn på dem. Tog fram mobilen igen. YOHIO babblade på om något på scenen och jag stirrade hatiskt på honom. ”Sluta prata o ta fram Gackt för helvete!” smsade jag till Liza. Hon svarade, och när jag står och tittar på mobilen hör jag ett samfällt skrik från publiken framme vid scenen. Tittar upp, och nog fan står GACKTjäveln där igen på scen xD Dör lite smått och medan han pratar kutar jag fram och knuffar folk åt sidan, klättrar över stackars Lovisa för att hamna mitt i mellan Alexandra och Sandra, och så står vi där, skriker, hoppar och sjunger. En låt till fick vi, sen gick han. Han gick och han kom inte ens tillbaka med alla andra som kom upp på scen i slutet för att tacka och buga efter ytterligare massa Yohiolåtar. ”business” sa YOHIO att han var upptagen med. Bullshit, din svikare, tänkte jag. Som Alice sa: Vadå, fick han akut diarré eller?

När allt slutligen var över mötte vi äntligen upp Alice, Liza och Markus. Oh, the joy! Det är lustigt, den där känslan man får, trots att vi pratar så sällan med varandra blir jag lika glad varje gång jag träffar någon i vår galna ”Gackt-familj”. Den utökades också, eftersom jag träffade på två norskor som Alice/Liza? haft kontakt med förut, så lilla ”familjen” bara växer 🙂 Vi ställde oss på typiskt fangirl-manér och väntade vid en gate som de fått nys om att han skulle dyka upp vid efteråt, men då Lovisa, Alexandra, jag och Sandra skulle vidare till Uppsala fick vi ge oss av innan the Man dök upp. (Vilket han enligt uppgift gjorde i en Yohio-bil efter några timmar xD)

Sen, efter en helt awesome helg fylld av möten med så många fantastiska personer att det knappt går att fatta, så var vi på väg därifrån.

Haha, det har tagit mig hela dagen att skriva detta då jag blivit avbruten hela tiden, och tänkte förut att jag skulle skriva ”Åh, jag får ju inte glömma.. ” men jag har glömt vad jag inte fick glömma! Så typiskt mig xD

Åh! Nu kom jag på det! xD Det var ju nästan det bästa på hela konserten och fyllde mig och alla andra med hopp – en av GACKTs sista kommentarer. Han sa ”Sweden, see you soon.” See you soon. Hittils har han inte brutit några av de löften han gett – förutom det där om att han skriftligen sagt att han ska göra en tour i USA snart och det har ännu inte hänt – på scen, så jag litar till fullo på hans retsamma kommentar och kan bara vänta och hoppas att han avslöjar snart vad han menar! Jag och Sandra har börjat fantisera lite om att besöka Japan nästa sommar, men jag kan ju inte åka till Japan om GACKT kommer hit! Skulle dö om vi gick om varandra på det sättet, så funderar nästan på att avblåsa hela vår fantastiska plan bara på grund av de där få, vaga orden xD Gackt alltså, du styr hela mitt liv ibland xD

Men, nu har jag i alla fall fått se honom på scen och höra hans underbara stämma i verkligheten inte mindre än fyra gånger, och jag är så otroligt tacksam för att jag fått dessa fantastiska chanser, ögonblick som kommer vara glödande minnen i flera år framåt. ^_^ Fyra gånger.. Det känns som en jäkla fantasi 🙂 minns fortfarande de där gångerna jag som tonåring låg och grät i sängen för att jag trodde att jag aldrig skulle lyckas gå på någon av hans konserter, och nu är jag här.

Här och nu och det gör mig så jävla glad.

Idioter

Hur dumma är folk? ”Tatuerade sig – blev svårt sjuk i flera år”. Oj oj tänker jag som har två tatueringar och klickar på rubriken på Aftonbladets hemsida och förbereder mig för att återigen få läsa om några riktigt klantiga individer. Och visst får jag det.

”Man kan väl säga att det var en impulshandling. Det var sista dagen på semestern i Turkiet och både jag och min man slank in i en tatueringsstudio på stan.” Jamen FÖR I HELVETE är du korkad nog att gå och tatuera dig utomlands, i Asien av alla ställen *inbillar mig att det vore mindre riskfyllt i tex. ett annat nordiskt land eller England* ja. Då tycker jag faktiskt du får skylla dig själv om det uppstår problem med tatueringen efteråt.

”Vad har du för råd till dem som funderar på att skaffa sig en tatuering? – Använd aldrig, aldrig röd färg i tatueringen. Den verkar hur farlig som helst.” Ja, eller gå till en seriös tatuerare i Sverige där reglerna är lite hårdare… Är så trött på att det är själva tatueringskonsten och de som tatuerar som svartmålas, när det i det här och många andra fall hade kunnat undvikas med vanligt enkelt sunt förnuft eller en snabb genomläsning av resebolagets pärm som brukar stå i hotellets lobby och där de varnar för tatueringar, både riktiga och med henna…

Det är inte som att klippa håret utan du gör något du kommer få ha resten av livet,så geez, tänk igenom det innan! Det finns jättemånga seriösa, välkända tatuerare man kan gå till, tatuerare som tatuerar med godkänd färg och tatuerare som tatuerar med organisk färg.

Well, tror jag ska täppa till truten nu för jag gick ju och tog min första tatuering hos någon jag inte hade en aaaning om vem det var innan, but what can I say, jag var 19 och förbannad på allt och alla 😀 Det var åtminstone i Sverige, hihi 😉