Nyårsafton

Alltså ååh vad är det här jag vill bara sova. Det är nyårsafton, folk har handlat sprit och fina klänningar och det är en given festkväll, men en ilsken förkylning har fått mig på fall och att jag vill är sova, vila, äta och sova.

Jag blev lite chockad faktiskt när jag kom hem från Spanien, att det var så mörkt! Det kändes ju som att det var natt hela tiden! Jag kände av hösten en hel del i Spanien, speciellt när det var dimmigt två veckor i sträck på slutet och kylan och fukten letade sig in genom kläderna när man var ute och gick och klinkergolven var iskalla. I ett hus som är byggt för att hålla ute hettan på sommaren är det inte lätt att få upp värmen när vintern knackar på. Så ja, det var vinter och höst i Spanien också, och mörkt tidigt på kvällen. Men här då! Mörkt vid fyra på kvällen och inte blir det riktigt ljust under dagen heller. Hur har jag stått ut tidigare år? Eller just det, jag har ju inte det, jag har ju legat och grinat för att jag mått så dåligt över mörkret. Skönt att slippa det i år…

I år, ja. Jag hade ju tänkt dra ihop en liten årsresumé precis som alla andra gör, för att roa mig själv såhär på eftermiddagen när jag egentligen borde hoppa in i duschen istället 😀 Låg och kollade i mobilkalendern i går natt när jag inte kunde somna (jäkla kaffe!) och insåg att shit, vilket sjukt awesome år jag haft och alla fantastiska saker har liksom bara rullat på som i en vardag så jag har liksom inte ens märkt vilket underbart liv jag har! Jag är som en sån där dryg miljonär som klagar på att vattnet i poolen i villan i Italien inte riktigt var perfekt tempererat, typ..! xD

Let’s see. Januari började med en nyårskyss från Joel på ett hotelltak över Puerto de la Cruz på Teneriffa. Sen åkte vi och hälsade på hans familj i Trollhättan några dagar, annars var det en rätt dryg månad. I februari festade jag loss i Stockholm med Alice, Malin, Liza och Carro på vår ”stamklubb” 😉 och for till Joel i Falun en sväng igen. I slutet av mars bar det av till London med Fia och Samina för att se The Script på the O2. Fett!

Valborg.. (Nu blev det en paus i bloggandet för åkte ner till hamnen och kollade på fyrverkerierna, mys <3) Det verkar inte som att jag gjorde något på valborg, ingenting värt att dokumentera i alla fall xD Minnet är ett svart hål, och varken facebook, bloggen och twitter avslöjar något. Verkar inte som att jag har så spännande liv som jag försöker slå i er, trots allt xD Anyhow! I Juni, den 4e närmare bestämt, drog jag och pappa till USA! Mäktigt att äntligen få ta sig en liten titt på det omtalade landet, även om det bara var i två veckor så hann vi med en del, åkte runt mellan lite olika ställen och så 😀

Sen drog jag till Trollhättan till min underbara Joel (shit, om vi gör slut kommer jag få rensa den här bloggen så hårt på hans namn xD) och turistade lite där, sen mot fina Falun och lite sol och bad och cykelturer ♥

Jobbade sex veckor i Oskarshamn och hann med hamnfestivalen, roligaste året någonsin med vårt lilla Overworld-äventyr och massa andra halvbra band som man shakade loss till, och massa blåbärsätande ^^ Sen fick Therese och jag för oss att dra till Turkiet en vecka och festa runt som små brats, bara sprit, sol och bad yaaay 🙂 En stund som jag kom och tänka på nu när vi var nere i hamnen och kollade på fyrverkeriet var när planet började nedstigningen mot Antalyas flygplats, vi åkte över vattnet längs med kusten och såg alla upplysta hotell och pooler längs med stranden, och plötsligt såg jag ett fyrverkeri! Det är första gången som jag sett ett fyrverkeri uppe ifrån luften och det var nästan ännu coolare än att se det ifrån marken och jag följde det med blicken tills vi gled ur synhåll från det, och jag minns att jag rös i hela kroppen och hoppades att det var ett tecken på att det skulle bli en fantastisk vecka 🙂 Och det blev det också. Sen, när vi kommit hem, upptäckte jag plötsligt att Her Bright Skies skulle spela i Oskarshamn en vecka senare, så det var bara att skjuta upp resan till Falun och vänta in den kvällen. Konserten var lite av en besvikelse (vart var folket?) men ändå så himla grymt att få höra låtarna live! 😀

Efter det bar det upp till Falun igen, tre veckor där jag letade jobb och vann en brandsläckare på en jobbmässa xD jag vann även tre dagars praktik på Faluns kommun (!!), men det fick jag inte veta förrän långt senare… Eftersom jag inte hittade något jobb och inte pallade med tanken på att gå och dra en hel höst i Falun, så började jag fundera på att dra utomlands igen och fick dessutom veta att GACKT, den oförutsägbara mannen, skulle komma till Yohios konsert den 5e oktober. Jag åkte hem en vecka, packade min väska, och efter att ha varit på konserten den 5e satte jag mig lite sliten på flyget till Spanien. Och där blev jag kvar i tio veckor och tre dagar som au pair. Och gjorde alla möjliga och omöjliga saker och hade jättekul för det mesta. Det är min ”andliga plats” så att säga 😉 De öppna vidderna och bergen i fjärran ger mig luft att andas och tid att tänka. När du kan se flera kilometer bort istället för bara till närmsta tallen inser du att dina problem inte är så stora ändå… Ah, redan nu har jag glömt bort det och ligger och oroar mig på nätterna istället för att sova gott och länge… Jag saknar att åka bil med Santi, Ingrid och Betty, dunka musik och sjunga falskt och högt, titta ut genom fönstret och le.

Och nu är jag hemma igen. Släkten, Joel, vännerna och katterna. Jag älskar Sverige för jag har allt här.

Men det stoppar mig inte från att sakna det lågmälda brummandet från bilen, skakningarna på tåget och en gäll, högljudd röst som säger ”PROXIMA PARADA, LES BORGES BLANQUES” så högt att man omöjligt kan sova, eller de tjusiga flygvärdinnornas välkomnande leende när man stiger på planet och känner spänningen stiga och reslusten pirra i magen…

Well, gott focking nytt år och jag ber, sluter ögonen och hoppas för allt vad jag är värd att nästa år också blir lika spännande och fyllt av roliga överraskningar som detta ~

…och att jag får modet att genomföra alla galna idéer som flyger igenom min hjärna 😉

Så.

Då var sista dagen kommit. Nå, inte sista dagen i mitt liv, men väl sista dagen i mitt spanska liv här i Vilanova de Bellpuig. Imorgon bär det av till flygplatsen Barcelona El Prat, terminal 2 och sen vips kommer jag vara hemma i Sverige igen.

I mitt rum råder packningskaos med saker och kassar överallt. Vad behövs och vad kan jag packa ner? Vilka grejer ska åka i rullväskan och vilka ska jag kånka på under hela dagen? Jag vill ha ordning och reda och en välpackad väska  men lyckas aldrig riktigt till fullo.

Ute är äntligen dimman borta men det är mulet och trist, så det blev inte så roligt trots allt.

Nu ska jag gå iväg för att hämta Ingrid.

I Barcelona förra fredagen

I Barcelona förra fredagen.

Chockad

Update efter ”the big fight”: Det har nu gått närmare en timma sen den stora uppgörelsen, pulsen har gått ner men ett enormt behov av chips har infunnit sig och jag känner mig allmänt bedrövlig. Vill lyssna på musik men känner mig för låg för att våga slå på ljudet på datorn, så sitter bara här med min dator och mitt sadface. Gå ner och smyga till sig lite chips kanske? Japp, I’m all in för att tröstäta. Undrar förresten om hon kommer tvingas äta upp till slut eller om maten är slängd vid det här laget? (pappan kom hem för en stund sen) Och undrar när jag och Ingrid kommer bli sams? Hon är långsint och jag lika så…

Uppfostran och trotsiga barn

Jag brukar säga att jag i nuläget inte nånsin kan se mig själv skaffa barn, och som au pair får jag det verkligen bekräftat. Jag är absolut inte redo för att skaffa barn och tror aldrig jag kommer bli det. Med detta menar jag alltså att jag absolut inte heller har lust med några sketna ungar. Hursomhelst. Hade just en stor fajt med flickan här, som kan vara extremt trotsig. I de flesta fall orkar jag helt enkelt tjafsa utan brukar bara ”let it go”, det ordnar sig till slut. Men det är inte alltid så lätt och vad gör man när barnet är rent ut sagt otrevlig och respektlös emot en? Fine, jag kan ta en del skit innan jag säger ifrån bara för att undvika bråk, men går jag med på vad som helst får ju au pairen som kommer efter mig ett helvete istället..

Efter några kommentarer som löd ”Du är inte min mamma” (klassikern), ”Om du inte gör som jag säger häller jag vattnet på ditt huvud” (oh really?) och ”Det är du som ska gå till ditt rum!” (vem är det egentligen som uppfostrar vem här? -_-) hade jag fått nog, blodtrycket sköt i höjden och måttet var rågat. Några minuter senare stod jag chockad i rummet och undrade vad som hänt. Lyckligtvis fanns Sandra (fd au pair) tillgänglig på Skype så jag kunde prata ut.

J: ”Men.. Som en så enkel sak att äta upp det man tagit till sig på tallriken.. I det här fallet. Det var absolut inget avancerat, det var bara enkel princip. Mamman brukar låta henne slippa, medan pappan gör tvärtom. I detta fallet kändes det som att jag skulle insistera, men en halvtimmas ilsket stirrande och skrik var nog o sen slet jag ungen från bordet och skrek att hon skulle gå till sitt rum. Blir typ värsta utomkroppsliga upplevelsen, en del av hjärnan tänker ”Herregud, vad jag skriker, och var det verkligen jag som välte den där stolen?” Sjukt.”

S: ”oohh, hardcore stuff.”

Måndagsdepp

Det är extremt dimmigt här, och har varit så hela helgen.. I fredags och i lördags var jag i Barcelona och det var så himla fint väder, soligt och ingen blåst och runt 15 grader. Igår slappade jag inne hela dagen bortsett från en kort middag hos Santis mamma, och på kvällen kunde jag inte sova. Vet inte om det var för att jag sov över 12 timmar natten till söndag eller på grund av en fet portion pasta & tonfisk till kvällsmat som jag hade svårt att somna, men det känns mer som att det berodde på att jag börjar inse att tiden håller på att rinna ut för mig här i Spanien… Bara en vecka kvar nu, åker hem på tisdag den 18e. Hittills har jag bara peppat hemresan och tänkt på hur kul det ska bli att få träffa mina kompisar och släkten, men nu kommer nervositeten över mitt liv igen som jag mer eller mindre förträngt medan jag varit här. Vad ska jag göra i vår? I Uppsala? Bo med Joel? Studera vad? Tänk om jag inte får studiemedel? Tänk om rummet han fått tag på är skitlitet och fult med en asäcklig toa och han som äger lägenheten och den andre inneboende är hur otrevliga och sunkiga som helst? Vi måste flytta alla grejer från Falun till Uppsala också – hade typ hoppats att Joel skulle fixa det medan jag var utomlands men icke – hur ska det gå? Hyra flyttbil? Boka buss eller tåg till Falun? Herregud. Jag är verkligen expert på att stressa upp mig över småsaker och många bäckar små ger en enorm flod av oro som nu börjar svämma över.

Tycker det är så jävla typiskt också att mönstret från min senaste au pair-vistelse i Spanien upprepar sig: först många sjukt tråkiga veckor utan att hitta några kompisar och så BAM precis innan det är dags att åka hem så hittar man lite folk att hänga med och har det sjukt kul och börjar önska att man inte ska åka ändå! Haha, det känns så himla onödigt. Men jag försöker trösta mig med att jag aldrig hade haft råd att dra till Barcelona varenda helg ändå… Och jag har faktiskt haft några roliga kvällar med utgång i Lleida en gång och på Big Ben två gånger 🙂 Och resan till Montseny, även om jag mådde röv hela den helgen ^^

Snälla, klä på er

Imorgon blir det att åka till Barcelona! Woho!

Innan den nya helgen tar vid finns det dock en sak jag vill ta upp som jag verkligen inte gilllar.

På nattklubben vi besökte i lördags fanns det en mindre scen, där killar stod och dj:ade. Vid två tillfällen var även en dansgrupp uppe på scenen och dansade till några låtar. Det kändes helt okej och som något som höjde stämningen, men när de gick av och tre andra personer gick upp på platån kändes det inte lika okej. De var nämligen klädda i helt andra kläder – den ena tjejen hade extremt korta shorts och den andra hade bara svarta trosor på sig tillsammans med en mycket tajt och liten topp som täckte i princip inget mer än brösten. Killen som också gick upp var däremot klädd i armébyxor och en svart t-shirt, som varken var speciellt kort eller särskilt tajt. Och till skillnad från den första gruppen av fyra personer som såg ut att ha någon form av koreografi verkade de här tjejerna bara köra enligt instruktionerna ”se så sexiga ut som möjligt” samtidigt som killen stod och bankade på någon jäkla trumma.

Det såg inte ut som om de var där som dansare, snarare påklädda strippor. Inte fick de betalt för att dansa oavsett vad det nu råkar stå på deras kontrakt, de fick betalt för att se snygga ut och bli kollade på.

Det var inte första gången jag var på en nattklubb med anställda dansare, på Lighthouse i Turkiet fanns det små platåer utspridda runt om i lokalen med tjejer och killar i ännu mindre, minimala baddräkts/bikini”kläder” och livsfarligt höga klackskor.

Men jag fick en lika dålig smak i munnen ändå.

Ring ding dong

Ni vet de där ”aldrig mer”-sakerna man lovar sig själv efter en utekväll? Aldrig mer alkohol brukar det ju vara, men för min del är det något helt annat, nämligen aldrig mer att jag går ut utan att ta med mig öronproppar! Mitt ogenomtänkta beslut att lämna dem hemma igår var typ ”nej men det är ju inte säkert att vi hamnar på ett ställe med hög musik.. och jag vill inte att de ska tycka jag är konstig”. Jag skyller dock på att jag var extremt stressad, hade tänkt börja göra mig i ordning en och en halv timma innan, gott om tid alltså. Sen så ringde mamma och så blev badrummet upptaget precis när jag tänkte gå så det slutade med att jag hade en halvtimma på mig att duscha, fixa smink, hår, kläder och packa en väska att ta med övernattningsgrejer i. Inte så lyckat med andra ord och gud vad jag hatar att tvingas rusa hemifrån med andan i halsen samtidigt som folk står och väntar på en. Extra lång tid tar det förstås med total klädångest och att få för sig att byta om när man precis klätt på sig, och sen tvingas återvända efter två minuter då jag glömde ta med mig pengar. Haha, den kvällen hade ju blivit lagom lyckad om jag åkt iväg utan pengar xD

Fick med mig det mesta till slut i alla fall förutom just öronproppar, och herregud vad det har ringt i öronen idag! Inte ens nu till kvällen har det börjat avta och har gått runt med världens omg-tänk-om-jag-fått-tinnitus-ångest hela dagen 😛 Speciellt högra örat som jag haft lite problem med förut här har gjort ont nästan. -_-‘ *sluter ögonen och ber en tyst bön till Gud att om han skonar mig bara denna gång till så kommer jag aldrig ge mig ut och festa utan öronproppar i bakfickan igen*

Haha, jag kanske ska ta och dela med mig lite av vad kvällen innehöll mer än grymt hög musik också! Detta var tredje lördagskvällen som jag träffade några tjejer från byn intill, Bellpuig (min by heter Vilanova de Bellpuig. Sen har vi någon annan by som heter Bellvis. Krångligt värre.) och vi begav oss till Lleida för att äta födelsedagsmiddag på en (nyöppnad?) pub, sen bar det av till en annan pub för en snabb 1€-shot, vidare till ett mindre, centralt diskotek fyllt av massa gamla män som man inte vågade möta blicken på för då glimmade det till förhoppningsfullt i deras rynkiga, oattraktiva ansiken (blä!) och en allmänt lustig blandning av folk, inte som på La Scala direkt där medelåldern ligger på strikt 19 år haha 😉 Jag tittade mig omkring – väldigt hastigt  för att försöka undvika att kolla direkt på någon kille och dra till mig deras ovälkomna intresse – och tänkte förfasat ”Men var är alla snygga/unga killar?” och mindes med saknad senaste gångerna jag varit på mitt vid det laget glorifierade La Scala xD

Haha. Lilla La Scala som är pyttelitet och där dansgolvet är som en liten rektangulär burk där man får stå och hoppa. Vad ska man säga. Det är ju inget man drömmer om direkt xD

Spänningen steg när jag och tre andra tjejer som var mest partysugna tog taxi till ett större diskotek lite utanför centrum uppe på en kulle, jag är ju lättroad så tyckte det var mycket spännande ^^ Jag älskar verkligen att besöka lite större diskotek för första gången, det blir liksom lite ”en helt ny värld”-känsla av det hela 🙂 Pump it up! Vi stannade där tills ungefär halv fem eller så på morgonen och sen åkte vi till tjejernas gemensamma lägenhet – de pluggar i Lleida – och stupade. En bra lördagskväll bortsett mina öronrelaterade problem 🙂