Trollhättan

Nu sitter jag i Trollhättan och tittar ut genom fönstret där regnet öser ner. Jag och Joel är och hälsar på hans familj men med det här tråkiga vädret finns det inte mycket att hitta på så vi sitter mest och kollar på tv = trist. Det är trevligt att träffa hans familj igen iaf, var ett år sen sist. Konstigt, känns inte ens som om jag och Joel varit tillsammans ett helt år ^^

Vad är det mer som hänt i livet sen i december? Vi flyttade ju in i en nybyggd lägenhet tillsammans med Jim och Buster, och frampå vårkanten flyttade de ut, och Aydin och Lyle flyttade in istället. Tydligen letar de lägenheter också, så vi får se vad som händer. Lite tröttsamt att flytta ihop med nytt folk hela tiden dock.

Igår var vi och åt glass och promenerade vid slussarna, det var väldigt mysigt. Riktigt fint är det så vi passade på att fota lite. Min mobilkamera har tyvärr blivit sjukt dålig, känns som att den var skarpare när jag köpte mobilen.. Jag vill ha en liten lätt kamera med automatinställningar som man lätt kan ta med sig men ändå ta hyfsat okej bilder! Gud, med alla systemkameror som folk köper skäms man ju när man slänger upp mobilbilder på internet -.- Helst ska jag ha en vattentät kamera också, så klumpig som jag är blir den väl inte långvarig annars.

Men ännu hellre så måste jag få in lite pengar först ;_; Åååååh, jag blir så sjukt frustrerad på att inte ha pengar, och det faktum att folk tycks kasta ut pengar vart man än vänder sig. Vi kollar på nåt dåligt jäkla program från amerika där de rustar upp gamla bilar, och i det här avsnittet så kom det in en gammal gubbe och ville att de skulle restaurera ett gammalt freaking kylskåp, för att det skulle va en hyllning till hans mor. Den ska stå i hans garage. Jag har aldrig hört nåt löjligare, och hur mycket pengar ska han lägga ut på den här semtimentala men ändå värdelösa gesten? 6 000 amerikanska dollar. VAD i hela HELVETE. Vad är det för fel på folk? Där kan man ju verkligen snacka om att man har för mycket pengar att göra av med. Jävla amerikanare, de har ju fan ingen aning om hur det är ställt i världen om man väljer att lägga 6 000 dollar på att fixa ett gammalt kylskåp. Jag och Joel har för fan knappt råd med hyran, för ETT rum, i en lägenhet, som vi delar med två andra ;_;

Usch, det känns som att jag blir mer och mer småaktig och mer och mer skadeglad när jag hör att det går dåligt för folk. Jag gillar inte det. Jag har varit en Hufflepuff i Harry Potter-världen och alltid sett mig själv som en vänlig själ, inte någon avundsjuk hagga som gläds åt andras nederlag. What to do? Jag antar att det beror på att vi haft så ont om pengar i vår (mitt eget fel, som sabbade allt förra året) och jag har oroat mig så himla mycket för huruvida Joel ska få ett jobb eller inte. Alla våra besparingar är slut, så snart blir det att börja tigga släkten om pengar och det gör jag helst inte, I repeat, helst inte. Det här måste gå och i höst får jag csn igen, thank god. Och folk på tv, i tidningar och ens omgivning verkar ösa ur pengar ur en aldrig sinande källa.

Nej, nu blir det att tänka sig för noga innan jag skrattar åt Joel för att han satt i halsen igen, och försöka vara den första att ärligt glädjas över alla framsteg som folk gör. Oavsett om det går framåt för mig eller inte, så ska jag vara stolt över mina bekanta över att de höjer sig långt upp över andra, jobbar hårt och når sina mål. Det får bli mitt mål, oavsett om folk vill slänga bort sina pengar på konstiga projekt eller investera dem i andra saker.

Saker har hänt

69 punkter kvar, 32 grejer avklarade – the bucketlist är uppdaterad.

Jag har:

→ Flyttat till Uppsala och därmed bort från Kalmar län. ”Flytta hemifrån” var en egen punkt så den fick också bli avkryssad ^^

→ Twittrat till Marian Keyes och fått min tweet favoritmarkerad av ingen annan än hon själv. Det fanns inte med på listan innan, men var så awesome att den fick en punkt 😀

→ Jag har röstat i EU-valet och planerar att rösta i riksdagsvalet i höst.

→ Tydligen så hade jag inte antecknat målet ”Se Gackt en fjärde gång” på listan, så det skrev jag dit också eftersom jag gjorde det i höstas, på hans gästframträdande under Yohios konsert 🙂

Det roliga är att jag ändrar hela tiden vilka punkter som står med allt eftersom jag får nya idéer och stryker gamla grejer som inte låter roliga längre, så jag vet inte hur jag ska mäta mina framsteg med listan, förutom att räkna antal avklarade punkter xD Men en sak är säker och det är att listan kommer följa med mig i många år framöver medan jag långsamt jobbar mig fram mot mitt drömliv ^^

Juni

Shit, förra gången jag skrev var jag extremt nervös inför första läxförhöret inom Medicinsk Grundkurs och första tentan i Egenvård. Nu har vi gått klart Medicinsk Grundkurs och jag fick godkänt (tror jag haha, har faktiskt inte frågat läraren men har godkänt på alla – superlätta – läxförhör vi hade) och första delen av Egenvård är också avklarat. Tänka sig att jag fick VG på båda tentorna vi haft i Egenvård, det hade jag inte trott ^^ Får hoppas att terminen i höst går lika bra, nu är det bara ett år kvar och sen kan jag kalla mig Apotekstekniker. Jag finner det lite roligt att jag kommer bli klar med denna utbildningen samtidigt som mina före detta klasskamrater på Linné kommer bli färdiga farmaceuter x) …Om inte annat är det en lättnad att jag inte kommer behöva plugga längre bara för att jag bytte.

Anledningarna till att jag inte skrivit kan väl egentligen sammanfattas med att jag inte haft lust – dagarna har rullat på, jag har spenderat en ohälsosam mängd tid med att dega i soffan framför en film, eller i sängen med en bok. Jag och Joel har stått vid spisen och försökt åstadkomma ätbara måltider, vi har handlat mat, sovit, pluggat. Bra dagar har jag träffat Gackt-Malin och Potter-Malin, Alice och nu även Liza som återvänt till Uppsala. Wiho, välkommen tillbaka Liza!  Dåliga dagar har jag försökt ta mig igenom, stressnivån på max och tårarna inte långt borta. En termins pluggande i Stockholm och pendlande till Uppsala har resulterat i två gråt-attacker på perrongerna i Stockholm när regnet färgat himlen grå, livets omständigheter tyngt mig och SL jävlats med mitt tålamod.

Gud, hur jag oroade mig för att inte passa in i min nya klass i Stockholm… Och lyckan en morgon när jag kommer in i klassrummet och inser att Stephanie tittar upp och säger ”Tjaa, what’s cooking good looking?” och flyttar på sin väska så jag kan slå mig ner, Tina vänder sig om och säger ”Nejmen hej Mimmi!” och Åsa instämmer, och Cassandra och Jannica hejar på sina platser bakom mig… Jag har en plats, jag är en person. En person som är omtyckt och rolig att hänga med också tydligen. Wow… Jag finns. Och jag tar mig framåt. Jag har lite fler punkter att kryssa av på min lista, och nya punkter som kommer till som jag inte ens visste om att jag skulle älska att uppfylla.

Nu ska vi gå på pommes-jakt, jag återkommer snart igen tror jag 🙂