Suck.

Suck, en stor jävla suck.

Jag faller långsamt ner i ett mörkt hål.

Jag känner mig fruktansvärt ensam.

Jag blir gråtfärdig för minsta lilla.

Jag vaknar i natten och oron maler i magen.

Åh herregud, var ska man ens börja? Efter en katastrofal lördagskväll som ger mig tårar av ilska och besvikelse i ögonen så fort jag tänker på det.

Tystnaden från tre vänner som inte ens orkat svara på anklagelserna jag kastade på dem i min förtvivlan. Antingen har de väl fullt upp med sina egna problem eller så betyder jag faktiskt så lite som jag alltid anat.

Lite ironiskt att precis som för två år sen så bryter jag med personer som står mig nära när jag som mest behöver dem, för förra veckans besked dröjer sig kvar i mitt huvud trots att jag gör allt för att glömma det.

Tack gode gud att Therese och Sabina kommer hit nästa helg.

Nej, nu ska jag lyssna på John Mayer och tänka på stunder som värmt mitt hjärta, även om det gör ont just nu och kommer göra en lång tid framöver.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s