Att glömma personer

Något jag har märkt är att jag har otroligt svårt att lägga saker bakom mig, både när det gäller en oförrätt jag tycker någon har begått gentemot mig och när det kommer till personer som av olika anledningar gjort uttåg ur mitt liv. Killar jag dejtat, klasskompisar som man inte pratar med längre, alla får gott om utrymme i min hjärna och, kan man tycka, onödigt mycket tid på sig att ältas om och om igen. Jag tycker det i alla fall. Varför ska jag bry mig om personer, som inte ens medan de ännu fanns i mitt liv, spelade speciellt stor roll och definitivt inte gör det nu längre?

Hade jag ett indiannamn eller något sånt så skulle jag förmodligen heta Grubbly-Plank, för så mycket som jag grubblar känns helt otroligt.

Ännu värre är det när det kommer till personer som betytt mycket för mig. Första pojkvännen, kompisar jag, ja, nästan avgudat, i min lycka att få tillhöra någonstans. Kort och gott, personer som jag trott, inbillat mig, ska finnas i mitt liv för alltid och så plötsligt inte gör det längre. Hur hamnade vi här? Varför finner jag återigen mig själv ensam och utan personer jag värdesatt så?

Okej, nu låter jag ensammast i världen, och så är inte fallet xD Att man glider isär och att människor försvinner ur ens liv är ju helt normalt, men jag gillar inte att jag har så svårt att vänja mig vid det. Det känns konstigt och sorgligt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s