Fysisk smärta ger ju mental trötthet

Jag. Har. Så. Satans. Ont.

Andas in. Andas ut. Fortsätt gå, fortsätt leva, fastän dina höfter varje sekund skriker till dig att det gör ont.

Lägg dig ner på sängen och förvänta dig lite lättnad, en andningspaus. Istället får du behärska dig för att inte börja gråta eftersom när höfterna plötsligt fick vila kom de andra signalerna äntligen fram. Signalerna från knäna och vristerna, från ryggen, och du har istället ont-ont-ont skrik från fyra ställen av kroppen istället för ett.

Gradera smärtan och du har ju faktiskt inte större smärta än två, kanske tre, på skalan noll till tio. Men det är varje sekund. Du hör ropen från din höft, dina fötter, dina knän hela tiden. Utan avbrott. Nu. Nu. Nu. Du blir trött av att lyssna på det och du blir trött av att försöka trycka undan det och ignorera det. Som nu, när du lade dig ner och barriärerna föll.

Det går inte. Upp med barriärerna igen. Koncentrera dig. Avsluta blogginlägget och dyk in i en bok. Verklighetsflykt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s