Biiilder

Blev så sugen på att lägga upp fler bilder från Australien nu. Jag har så mycket som hände mig där som så få vet om… Det känns knasigt. Jag har ingen jag kan säga ”Kommer du ihåg när…” med. Och jag vill absolut inte glömma det. Alla awesome saker som hände. Även de saker som just då kändes som skit, som blivit awesome först i efterhand xD Lite som Barney from HIMYM ”Galna historier är min grej!”, och det behöver nödvändigtvis inte bara vara fantastiska grejer ^^

2015-11-05 11.09.34

I King’s Park i Perth. Något sliten och omtumlad. Han som tog bilden var en idiot från Italien… Tror jag? Jo.2015-11-05 11.29.26

Utsikt över Perth.2015-11-05 12.25.54

Jag fick se mitt Boab Tree till slut 🙂 Det gick jag runt så länge under resan och tänkte på ;P2015-11-06 13.58.41

Sushi för 12 kronor. 2015-11-09 16.23.02

Öhm… Det här minns jag inte ens var det är. XD Shit var störande. Perth till Adelaide? Det måste nästan vara det. Får kolla om jag kan se när bilden togs.2015-11-10 11.25.31

I Adelaide tror jag.2015-11-10 13.22.40

Så sjukt gulligt litet museum på bara två rum, i en trapp, i en galleria i Adelaide. XD2015-11-10 13.23.17

Det andra rummet.2015-11-10 17.06.12

Jag med rött rött hår.2015-11-12 14.33.17

Vattenfall i nationalpark på gruppturen på väg från Adelaide till Melbourne. Min ”Jag var här”-fot. Precis när jag tog bilden fick turledaren syn på mig och ba vad i hela friden sysslar du med?? xD 2015-11-12 14.33.57

Vattenfall utan fot!2015-11-12 17.49.54

Yeaaaaaah. Varning för känguru-skylt 😀2015-11-13 09.24.05

Fiiiiiiin natur.

 

Annonser

Sällskap

Så nu har jag fått sällskap i bloggvärlden av Sabina, och Josefin hade en nästan likadan blogg upptäckte jag också xD Kan inte låta bli att känna att det är grymt stor skillnad på deras bloggar jämfört med min, de är väldigt ambitiösa och lägger upp nytagna bilder och skriver vad de hittat på, medan jag bara bloggar på som vanligt, med text-text-text. Jag hade nog gillat att lägga upp lite fler bilder faktiskt, men det känns som det tar onödig tid jämfört med vad det ger. Jag håller inte med uttrycket ”en bild säger mer än tusen ord” xD

Aaanyhow. De senaste två nätterna har jag spenderat med min mystiske man som jag inte vågar lämna ut identiteten på, men Sabina, om du läser det här så vet du vem jag menar xD, och det känns som att jag har sån jäkla sömnbrist att jag är helt förstörd. Det var meningen att jag skulle fixa hans sömnproblem, inte att han skulle överföra sina problem till mig så inte jag heller kan sova mer än, vad, 4-5 timmar om natten. Och har lovat mamma sitta med vid ett möte ang. mormor nu vid tio, sen ska jag jobba elva till åtta och femton. Fy fan. Vill ju göra ett bra jobb i butiken och inte bara stå och halvsova, det vore det värsta om chefen eller någon av mina kollegor tyckte att jag gjorde ett dåligt jobb. Men jag är så tröööött… Och ärligt? Så spännande är det inte att sälja nässpray och huvudvärkstabletter till folk >_> Är trött på att försöka avgöra om folks åkommor är något de kan ta hand om själva eller borde söka hjälp för, det känns som ett så jäkla tungt ansvar och jag hänvisar så många till 1177. Tänk krisen om jag skulle missa att uppfatta att något är jätteallvarligt och så blir någon supersjuk eller t o m dör! Många som kommer in som har små barn med feber hemma, så knepigt att veta vad som är okej och inte okej och kommer knappt ihåg någonting av allt vi lärde oss på Frans Schartaus Handelsinstitut (jag gillar att skriva ut det där namnet så mycket, låter så fancy). Tänk om jag gör så någon dör… Eller tänk om jag ger något helt fel råd och så får apoteket en stämning! Det har hänt andra och kan därmed hända mig >_<

*pekar uppåt* där har ni hela min jobbångest beskriven x)

Här kommer en bild bara för att muntra upp inlägget lite!

2015-11-20 16.23.40

Belgisk choklad som jag drack med belgaren där han gav mig den berömda Blicken.

Samt att han sa att hans tatuering på armen var värd att jag tog på den. Haha låter skitknäppt men vet inte hur jag ska förklara. Att den blev ”justified” bara av att jag tog på den kan man väl säga. Det ni. Det är en mäktig sak att säga till någon :3

Äktenskap och mirakel

Läste precis en Harlekin på jag vet inte hur länge sen sist. Så fridfullt det är att läsa den typen av bok ❤ Tror jag ska packa ner en till att ha på lunchen på jobbet idag 🙂 Får väl passa på att beta av några ur min samling nu när lusten finns, för jag har varit så trött på Harlekin ett tag nu. Och jag kan ju inte göra mig av med en bok som jag inte läst 😀

Förresten, så har jag äntligen räknat hur många böcker jag äger! 1013, blev det, sen är det säkert några jag missat att räkna för att de legat och skräpat någon annanstans. ÖVER TUSEN! Sen har jag ett vagt mål att läsa igenom och sen slänga böcker som visar sig vara mindre bra, samt ha läst alla mina böcker och inte som nu, ha läst ungefär två tredjedelar bara… Är så stolt över min boksamling, men det är skamligt att jag inte läst dem alla x) Argh, på tal om det så måste jag ta mig igenom Filosofin i sängkammaren.. Påbörjade den i december och är fortfarande inte klar, har tvingats låna om den två gånger.. Men den är tydligen väldigt brutal i slutet, så det är verkligen inget jag ser fram emot att läsa x) Gillar ju att läsa samtidigt som jag äter, men det funkar inte riktigt med den boken.. Inte heller på morgonen, för vill inte börja dagen med att bli på dåligt humör, men å andra sidan funkar den inte på kvällen heller, för jag vill aldrig läsa något som inte gör mig på bra humör, jag väljer alltid något som ska få mig att känna mig fylld av trevliga och mysiga känslor, gärna där jag behöver tänka så lite som möjligt också, istället för att sitta och traggla igenom Markis de Sades argument för att göra stöld, mord och perversiteter lagliga.. Oh well xD

Nu är det jobbdags 🙂

Fruktlös jakt

Åååååh. Jag är lite trög ibland, eller naiv. Och jag har ingenting emot att vara naiv för det mesta, eller rättare sagt att ha de egenskaper som ofta faller under kategorin ‘naiv’ av cyniker – att lita på folk och tro gott om dem och rent allmänt tro att livet har något bra i beredskap för mig.

Men.

Ibland inleder jag en jakt på någon kille, alltifrån att försöka flirta omkull någon på krogen eller en mer utdragen historia som pågår i någon vecka (det hände i Japan). Och nu har jag en stark känsla av att det precis har hänt. Dessa jakter har hittills alltid slutat med att jag tappat intresset, ungefär vid samma tidpunkt som killen ifråga börjar visa att han är intresserad tillbaka.. Men då är det oftast för sent redan. För dem alltså.

Och det var lite exakt samma känsla som kom över mig igår, när jag spenderade kvällen med en kille jag varit VÄLDIGT besatt av i ca, vad, två veckor? Jag undrade: Jaha? Vad kommer nu? när vi stod och borstade tänderna.  En så stark känsla av avslut kom över mig och jag tänkte men vad är det jag jagat egentligen? Vad är det jag varit så fascinerad av? Det var som att slöjan över mina ögon lyfts bort och nu kunde jag se klart och där var bara en vanlig kille, trevlig förstås och säkert med sina goda kvaliteter, men ingenting som skulle göra mitt liv bättre direkt. Jag undrar om jag kan dra mig ur nu utan att göra något väsen av mig. Cirkusen är i princip redan igångrullad med planer på att träffa honom tre gånger den här veckan. Jag kan nog inte ställa in alla gånger utan att det verkar lite misstänkt, HAHA.

Nu har jag försökt vara lite mer öppen om saker och ting, men jag har ju ingen koll på vilka som känner till den här sidan och vilka som läser den, och jag kan inte låta bli att tänka att det vore förödande om mannen jag precis beskrivit på något vänster hittat hit… 

Ro

För första gången på väldigt länge så upptäcker jag att jag trivs i Oskarshamn. Jag njuter av att komma in i mitt rum, dra på mig myskläderna och sätta mig en stund framför datorn innan det är dags att sova. Jag har inrett med tavlor, gardiner, böcker och klänningar på väggarna som gör mig på gott humör så fort jag ser dem. Jag har ställt sängen så finurligt att jag precis når att sätta mina frusna tår mot det heta elementet, och bullat upp med ett antal kuddar som jag ligger och vräker mig mot. Jag har till och med hängt upp ett vackert vindspel (eller vad heter det?) och lite snäckor och ljus inne på vår toa.

Jag jobbar några dagar i veckan och resten spenderar jag med vänner, familj eller bara tar igen mig på rummet.

För första gången på riktigt så känner jag att jag kan stanna. Att ett liv här inte bara är möjligt, men även skulle vara trivsamt. Jag tror jag skulle kunna vara glad här. Jag är väldigt glad just nu. Jag skulle kunna ta ett fast jobb – jag har det mitt framför ögonen på mig – och det skulle vara ett bra jobb. Casha in runt 16, 17 000 i månaden, hålla nere utgifterna, och spendera fritiden på samma sätt som jag gör nu. Det låter som en väldigt görbar framtid. Det känns så verkligt att jag nästan kan ta på det. Och tanken på det lockar.

Men jag undrar om det är just för att tändstickorna som ligger bredvid ljusen på toan kommer från Kanarieöarna, vindspelet ger mig minnen från Uppsala, gardinerna kommer från Japan, och klänningarna som hänger på garderobsdörren har sina egna historier och äventyr: Rött – Spanien, Turkost – Tokyo, och Blått – Australien. Tavlorna kommer från Barcelona, Teneriffa och Virginia Beach. Jag kan helt enkelt inte föreställa mig ett liv utan resande.

Så först ska vi väl se om vi lyckas ta oss tillbaka till Japan. Det här får väl vara min plan B… Ett halvår går trots allt fortare och fortare ju äldre jag blir.

Adventure of a lifetime

Jag har en period då jag har Coldplays Adventure of a Lifetime på hjärnan mer ofta än sällan. På apoteket så hörs musiken de spelar inne på Ica, och det är väl minst en gång om dagen som den låten dyker upp. Turligt nog så gillar jag ju den, men den sätter sig verkligen på hjärnan också! Som om det inte vore nog, så spelas den på radion de dagar jag är är ledig och ute någonstans också xD

I can feel my heart beating

I can feel my heart underneath my skin

I can feel my heart beating

‘cause you make me feel…. like I’m alive again

Pirr

Jag slutade jobba vid kvart över åtta, och det tar alltid ganska lång tid för mig att varva ner så pass att jag vill sova efteråt, och det är särskilt dumt just ikväll eftersom jag ska börja jobba halv 8 imorgon, så larmet står på 6 xD

Och extra svårt blir det när personen man för tillfället fått en mini-hang up på, råkar vara online på facebook och man bara näe, jag ska inte sova, jag ska chatta hela natten… 🙂 🙂

Dock är detta en individ som det är högst otroligt att det blir någonting av med, det är inte så passande, mer än lite pinsamt om det kom ut och är tveksamt om det skulle sluta bra. Men vadå. Man får väl drömma xD

Och det där pirret i tårna när man pratar med någon man tycker om.. Jag tror jag börjar bli beroende av det 🙂