Fängslad av magen

Jag känner mig som en fånge i mitt rum, förhindrad av magen att ta mig längre bort än 10 sekunder från en toalett, för att inte tala om hur sjukt ont det gör att ställa sig upp och promenera en bit.. Blir så oerhört trött på allt krångel också. Gick till ett annat sjukhus i onsdags och var där från 12 till 5, fick prednisolon och jublade över att kunna se fram emot att må bättre snart. Genomled den natten, tog första dosen… Okej, det är ingen mirakelmedicin, men mådde ändå hyfsat bra under största delen av dagen. Sen kom en helvetesnatt utan like. Konstant smärta, sömnen avbruten ca en gång i timmen av att behöva springa upp på toa, yr och förbi mig av trötthet och illamående. Och nu på morgonen, tror ni inte jag upptäcker att jag ju tagit min medicin helt fel igår. Gaaaaaaah. Får nu då lägga till YTTERLIGARE en dag innan jag kan börja må bättre… Ibland tvivlar jag på att jag någonsin kommer må bra igen. Kommer jag någonsin kunna njuta av att äta taco, pommes, kött, en pizza, utan att få så ont att jag nästan tuppar av och känner att jag konstant vill spy? Ååååhhh… Kött… Vill ha. Det är verkligen helt otroligt att det är mindre än en månad sen som jag oberört (nåja, nästan iaf, problem med magen har jag ju länge haft bara inte på detta viset) kunnat smaska i mig grillad kyckling på Torikizoku eller en gyoudon från Matsuya. Jag och Brice gjorde taco hemma hos honom för några veckor sen, ni anar inte hur mycket jag går tillbaka till det minnet och ser det liksom genom en stjärndis, omgivet av glittrande guld… Hur kunde jag, helt omedveten?! Nja, helt omedveten var jag ju inte, för redan då hade magen börjat krångla, men ändå, vilken otrolig skillnad. Jag fattar verkligen inte att jag kunde börja må så sjukt dåligt på bara tre, fyra veckor… från att ha upptäckt att jag får lite ont i magen när jag äter, men att det på det hela taget ändå går bra och maten smakar gott, till att ligga och vrida sig i plågor i sängen och tänka ”nä, nu är allt över, jag kommer inte ta mig igenom detta.” och trots att man är törstig dra ut på det i det längsta med att dricka vatten då även några oskyldiga klunkar vatten får det att göra så ont i magen att jag nästan blir tårögd. Jesus.

Så, jag hoppas jag kommer må bättre snart… Nu är jag för tillfället helt urlakad av den här natten – det känns värre än att ha en bäbis, som så många av mina vänner nu skaffat – och mår bläää, men gogonihon ska till Tokyo Tower i eftermiddag och jag VILL verkligen följa med, så jag ska väl ta mig igenom den här dagen också på något vis, men men… Jag har fortfarande en stor tvekan inom mig ifall jag kommer bli av med den här skiten någon gång snart, eller om jag kommer ge upp först och åka hem? Det är så. tröttsamt. att vara sjuk utomlands på egen hand… Inte lika på sjukvården eller läkaren, kan inte prata med dem och de kan inte prata med mig, betala dyra pengar, inte ha någon familjemedlem att vända sig till som kan dela bördan med mig. Life is so fucking unfair sometimes. Vill inte gärna tänka på det med vill ändå skriva ner att den här 3-4 veckors sjukhushistorien har kostat mig över tre tusen kronor i läkarbesök och mediciner. Det är ta mig fan inte klokt. Detta är alltså med den allmänna japanska sjukvårdsförsäkringen som både jag och linnéa skaffade när vi kom hit. Jag önskar ju hett att jag hade skaffat ytterligare försäkring som kunde täckt upp resten av summan också, men med alla sneaky kryphål som försäkringsbolag sysslar med… Litar inte på att det hade täckt något av detta ändå >_>

Bu-hu. <- där har ni mitt liv just nu.

Små ljuspunkter i tillvaron:

-Brice kom och höll mig sällskap från lördag kväll till söndag kväll förra helgen. Underbart.

-Lukas av alla har hört av sig två dagar i rad och frågat hur det är med mig och ifall jag mår bättre än.

-Miral har lagat mat till mig två gånger och varit allmänt som Miral verkar vara, generös, varm, omtänksam.

-Alla som reagerat såhär ”Mimmi! Var har du hållit hus? Hur mår du? Inte bra? Vad har hänt?” när jag visar mig nere i köket.

Det värmer.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s