Svamp

Jag svampar igen. Japan vill verkligen ta död på mig. Jag har fått svamp på alla möjliga ställen man kan få det. Utom mellan tårna, eller mellan skinkorna, haha. Men det är kanske bara en tidsfråga 😛  Det är ju så äckligt. Hårbotten är en katastrofzon. Gick in på toa och stack av en händelse ut tungan och ja, den var vit. Gick i min upprördhet ändå bort till Seiyu och köpte mineralvatten och nu blir det tvärstopp med sockret, så får vi se vad som händer. Har fasen panik, har aldrig haft torsk förut och det känns supersnuskigt. Det räcker ju med att hårbotten mjällar igen, det är tillräckligt vidrigt det. Sen finns det ytterligare ett ställe där det kliar och ”brinner som eld”, mer än så behöver jag inte säga. Åherregud. Vad händer.

Godnatt.

promenad och prat

Efter att ha ägnat hela gårdagen åt att återhämta mig från fyllefesten i fredags så blev det en heldag ute idag. Cyklade till Sayama Park via Tamako Biking Road och hängde där ca 2 timmar innan jag mötte upp en kille jag pratat lite med, vi tog oss en långpromenad runt halva sjön och sen satt vi och pratade en stund. Vet inte riktigt vad vi ägnade all tid åt men nu är jag hemma i alla fall, och klockan är halv tio på kvällen. Jag har nog aldrig träffat på så många killar som letar flickvän förut, det sägs ju att det ska vara svårt att finna någon t.ex. i New York och såna saker, men här fullkomligt kryllar det av män som bland det första de säger till en är: Jag letar efter en blivande fru. Galet!

Men ärligt talat, är jag utmattad. Det är jobbigt att gå på dejter och oroa sig över hur man ser ut, vad man ska prata om, vad den andra personen gillar, vad man själv tycker om den andra personen… Det känns som att jag ägnat så sjukt mycket tid åt att gå på dejter med folk men det leder aldrig någonstans, blir inte ens vän med dem utan det är bara tack och hej, nu hörs vi aldrig mer. Hur orkar folk ha en så stor omsättning av folk i sina kretsar? Det är inte realistiskt. Jag är utmattad av att umgås hela dagarna med folk som inte känt mig längre än max 3 månader. Och dejtingkulturen här gör mig helt matt; det är norm att umgås med sin dejt/partner hela dagen, även när det är någon du inte alls känner väl.

Vi ses i dimman på Mist

See ya in the Mist at Greenland… Hahaha. Kass punchline. Så ligger jag här i sängen, omgiven av godis, med ett aggressivt magknip (det kom innan godiset åkte fram), och försöker återhämta mig från ett massivt fylleslag.

Så här är det. Man åker till Roppongi, går nerför min älskade gata och svänger vänster, så kommer man till en bar som heter Mist, eller Greenland. Har inte riktigt förstått varför den svänger sig med två namn. Där löser du in en tusenlapp (ca 80kr) mot ett armband, och sen är det öppen bar resten av kvällen, eller fram tills halv tolv i alla fall.

Och jävlar vad jag drack för de pengarna!

Shots, shots, shots… Tappade räkningen  på både dem och drinkarna jag fick i mig, och de snålade inte på alkoholen. Kom in i en behaglig salongsberusning, passerade den och gick vidare till en lullig fylla, lämnade även den bakom mig för att träda in i Fyllan med stort F, där vad som helst kan hända. Inte ens det räckte utan jag fortsatte häva i mig glas efter glas och hamnade slutligen så långt in i dimman att jag inte ens är säker på vad som hände igår…

Jag fick en tjejkompis som jag dansade runt med, sen stod jag med pannan mot kranen ett bra tag och försökte att inte börja spy och när jag lyfte på huvudet så snurrade allt så våldsamt att jag omedelbart fick sätta tillbaka det och stå så en liten stund till. Tänkte ”inte bra, inte bra” och vacklade ut från toan, över golvet, uppför trappen och ut på gatan, där jag tog en liten promenad och försökte klarna till lite i knoppen i alla fall. Bytte några ord med de svarta män som jobbar som inkastare och en jättesnäll japansk tjej som jag gick fram till och frågade om hon hade lypsyl, vilket hon hade och som jag fick låna av. Hur gulligt! Sen vandrade jag tillbaka igen och mådde i princip bra. Gick in på toa och hittade en tjej halvdäckad på golvet, försökte göra en räddningsinsats och ta med henne ut på promenad också men tyvärr tog vi oss inte längre än till trappen innan hon började spy ner den – mindre lyckat! Slog mig själv mentalt för pannan och bad om ursäkt till vakten som fick torka upp det, sen kom hennes tjejkompis så då lämnade jag henne i deras händer och fortsatte dricka. Vad hände mer.. Jag hejade lite på en bartender som jag händelsevis hade hittat på Tinder, men han hade ju fullt upp med att just jobba. Hade det obligatoriska vänskapshånglet med en tjejkompis. Bytte skor till mina gympaskor när vi skulle hem och tappade mina hörlurar i den vevan. Minns att jag trampade på något och upptäckte att det var mina lurar, hängde dem om halsen och la sedan ner dem i väskan, eller försökte i alla fall, de ligger inte i väskan längre…

Sen sa Danni, en nyinflyttad, en grej som gjorde att jag lackade ur så drog från gruppen, tog mig till Baba, skulle vänta på tåget och hade ca en kvart på mig, sen inne på toa upptäcker jag att klockan ju visst har hunnit passera tiden när tåget gick och märker att min klocka stannat. Tvingas vänta 20 min TILL på nästa tåg och grät lite krokodiltårar över det, allt kändes väldigt jobbigt just då med att vara ensam, trött, full, ha tappat bort sina hörlurar och trasig klocka. Kommer hem till slut, ringer Joel när jag gått av tåget, vågade inte gå upp och störa Linnea så la mig på golvet i skorummet på bottenvåningen och däckade till lite där, gick upp till sängen och gled in och ut ur medvetslösheten ett tag, sen vaknade jag till av att Linnea kom in och skulle lägga sig. Kände att jag var för full för att kunna sova så jag drog med henne (eller hon drog med mig) ut på en kortis promenad och så snackade vi lite skit, kom slutligen i säng vid femsnåret.

Det var den kvällen det! Romantik, intriger, vänskapsband som knöts och knöts upp, spyor, drama, tårar, borttappade prylar… Hahaha.

Looooov, nu har vi lov 🙂 i en och en halv vecka. Och varför vet jag inte riktigt, det verkar inte vara allmänna helgdagar som förra gången vi hade en vecka ledigt, utan det är visst bara skolans schema som är lagt så. Lite tråkigt förstås att ingen annan är ledig, men jag ska nog ta det lugnt ändå. Jag slits mellan att försöka göra så mycket som möjligt och en känsla av att jag borde spara mina pengar.. Eftersom jag inte vet vad jag ska göra i höst. Men det här är ju i princip samma sits jag satt i förra året, rände runt världen och brände mina pengar, och det gick ju bra då, så det kanske kommer gå bra den här gången också? Vem vet.

Nu är iaf regnsäsongen här så det är lite tristare väder, även om det är väldigt varmt fortfarande. Promenerade till Tanashi i duggregnet i morse och tog tåget hem, men nu har det klarnat upp och solen tittar fram. Så typiskt, ge mig ut i tråkvädret och trava runt och nu när solen skiner så sitter jag instängd på rummet ;P Jaja. Om en halvtimma ska jag och Z gå (åka) till the Hub i Takadanobaba och chilla med So och hans vänner, känns lite nervöst men jag gillar So, han är cool, så jag får väl ta tillfället, närverka lite och visa hur trevlig jag är… hehe… *nervös*

Seriöst, jag blir typ mer och mer osocial här, känns liksom ovärt att lägga mer massa besvär på att lära känna folk som ändå åker iväg sen och man aldrig mer kommer träffa… Jaja… Får försöka ändra på den inställningen. Måste ge folk som bor här en chans! Och när jag väl träffar någon jag gillar så får jag passa mig så att jag inte 1) håller mig för mycket på min kant och framstår som otrevlig/tråkig 2) inte heller slår över åt andra hållet och blir fjäskig ”please like me, I’m really funny I promise” hehe 😛 Men om jag ska ge mig själv lite cred, så brukar folk komplimentera mig för att vara så avslappnande och skön att umgås med, att de känner sig bekväma i mitt sällskap och sådär, och det är väl mer en sån sak man märker efter hand och inget som slår en första gången man träffar mig, så jag borde inte gnälla över att folk inte tycker om mig 😛 Kom igen nu!! *försöker peppa mig själv* You can do this!! You can be a nice girl!! And not just nice, funny and clever too. If people can’t see that, that’s their loss ^^ Ok, ganbatte ~ !

GACKT

Nu har det gått ungefär en vecka sen jag såg GACKT. Så sjukt. Ser verkligen fram emot att få se honom i Saitama Super Arena om några veckor. April gick långsamt men Maj bara susade fram och Juni, Juni kommer ju gå så jäkla fort!! Och sen får jag se honom igen, och det kommer bli lika underbart som de andra två gångerna ❤ Jag sitter seriöst och funderar på att köpa en biljett till den 3e Juli också.. Hur crazy det än låter så är det ju en chans att se Gackt och det är inte ofta man får såna chanser. So what om jag redan sett samma show två gånger? So what om jag kommer se samma show en tredje gång? Han blir ju inte yngre och (snyft) en vacker dag kommer han säkert pensionera sig. Jag får alltid en klump i halsen när jag tänker på det och det är ju dumt att oroa sig, jag hoppas han är en sån där artist som kommer fortsätta uppträda och göra sin grej även upp i 60-årsåldern ❤

Vad händer för övrigt i mitt liv då? Jag är faktiskt ganska sur på mig själv för att jag inte dokumenterar mina dagar ordentligt, för detta är ju något som verkligen är helt fantastiskt och one time opportunity, känns det som. Jag måste få berätta om vad som hände en dag på väg hem från skolan. Jag och Linnea gick över vägen mot stationen för hon skulle möta upp Morgan och jag skulle fördriva några timmar för att sedan gå på en dejt. Plötsligt kommer en japan framskyndande till mig med ett visitkort i handen och börjar ställa frågor på japanska. Jag typ ”eh.. vi kan inte japanska..” och då försöker han förklara på engelska vad det är han vill. Linnea blir otålig och går iväg för att gå på sin dejt med Morgan och jag står kvar och på en blandning av japanska, engelska och teckenspråk så kommer vi och hans kompis fram till att han är frisör och vill klippa mitt hår i en hårtävling. Den går av stapeln den 14e vilket egentligen är en skoldag men strunt samma, jag tycker det låter så spännande att det är värt att missa en enda dag för det. I skrivande stund har jag varit iväg till hårstudion han jobbar på två gånger, första gången tvättade han mitt hår och tittade igenom det lite och provade tre peruker på mig och fotade, haha. Förra gången jag var där så blekte han håret så det blev SUPERVITT så nu får jag runt och känner mig som Kissie och växelvis Elsa från Frozen. ^_^~

Ska dit ett antal gånger till innan det väl är dags, har inte helt fått kläm på vad som ska hända men det är någon typ av frisörtävling där man ska visa upp någon slags tolkning på ett concept. Ska tydligen stylas med smink och kläder också ~ Imorgon när jag ska dit blir det med färgning och klippning, det ska bli så kul! Min hårbotten kommer verkligen avlida av detta, jag har redan fått en mini-utbrott av mjäll/mjälleksem, men det struntar jag faktiskt i. Det här känns alldeles för spännande för att jag ska kunna låta bli att vara med ♥

Var och köpte svindyrt mjällbalsam på apoteket, får hoppas det hjälper. Och om han nu ska klippa mitt hår kort så blir det ju enklare att ta hand om hårbotten sen, tror inte det är bra att gå med fuktigt hår så länge som det tar för mitt hår att torka nu när det är så långt. Haha, så länge jag har sparat ut håret och nu ryker det igen 😀 men, har ju haft långt hår i något år nu så det spelar inte så stor roll tycker jag. Och anledningen till att sluta ha kort hår från början var att det var för dyrt att klippa sig hela tiden, och detta får jag ju gratis 😀 Skolan går väl sådär, så det känns skönt att mitt liv har fått en annan distraktion att fokusera på just nu. Det är härligt att känna sig behövd, även om det bara är min skalp och mitt hår han vill låna, haha ^_~

 

Allt har vänt

Upptäckte nu att senaste gången jag skrev så skrev jag ett klagoinlägg. Nåja. Detta ska bli en GACKT-rapport så det blir ingen klagan det inte 😀

GACKT. Ja.

Nu har jag sett GACKT. Igen!! Två gånger till och med xD Kan knappt tro att det är sant.

Gackts ”Last Visualive – Last Moon”. Eftersom jag inte sett hans tidigare visualive eller Moon saga historier så visste jag inte vad jag hade att vänta mig. Folk hade skrivit att det ibland förekom ID kontroller vid ingången, så jag var så sjukt nervös när jag skulle gå in. Och jag var ensam! Inget Gackt-gäng att peppa med denna gången, bara mina egna fjärilar i magen som blev större och större ju mer jag tänkte på att ja, nu, idag, så finns det en chans att jag får se Gackt.

Och sen började jag stressa upp mig över att jag inte skulle kunna hitta konserthallen, eller att jag skulle åka fel, eller bli sen.. Eller att biljetten inte skulle vara giltig.. Ja, ni vet ju hur många saker man kan oroa sig över när det kommer till att gå på en Gacktkonsert.

När jag väl kom dit så såg jag omedelbart en massa kvinnor i 40, 50-årsåldern med Gackt-t-shirts, Gackt-hoodies, Gackt-kassar och massa annat xD Jag kom dit ca 20 min innan dörrarna öppnades och väl inne så ställde jag mig i kön till merchandise och köpte ett dyrt linne. Jag funderade på att köpa mer men allt var så dyrt, och det fanns så otroligt mycket grejer! Parfym, solglasögon, superdyra smycken… Det kändes som han ansträngt sig en hel del för att försöka mjölka ur sitt namn och kändisskap på så mycket som möjligt vilket gjorde mig lite vankelmodig.

Platinum Egoiste svävade i luften över hela lokalen. Jag undrade först om jag inbillade mig men det kändes starkt även inne i själva hallen.

Jag flydde från kapitalist och konsumtionsmarknaden där ute och gick in i hallen och satte mig på min plats. Efter att ha suttit där ett tag så upptäckte jag att det inte var min plats xD såå då fick jag leta rätt på det som var min faktiska plats och konstaterade att jag satt sjukt nära scenen, snett åt höger på tionde raden.

Ja. Sen var det lite videoklipp med Gackan utklädd till Samurai (nu behandlar jag inte den historien med särskilt mycket vördnad haha, eftersom jag inte känner till den.) och sen kom Gackt på. Åh herregud. Det var precis som vanligt, adrenalinet, lyckan, det kändes som att komma hem, började nästan gråta när jag såg You och Chacha… Mina ”familjemedlemmar” som jag saknat så länge. Jag var så till mig av lycka att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Tog stöd mot stolsryggen framför och insöp anblicken av honom. Och ändå var han så långt borta! Jag förstod inte hur lyckligt lottad jag var under YFC-konserterna med Gackt på bara några enstaka meters avstånd…

Åh Gackt ♥

Åh, dessa nya minnen som så snabbt förvandlas från upplevelser till skuggor i det förflutna, en passerad tid. Hur kan några timmar gå så fort? Hur kan något betyda så mycket och lämna så starkt intryck att man minns det i timmar, dagar, veckor efteråt, trots att det aldrig kommer hända igen?

Första konserten var ett glatt återseende som värmde mitt hjärta, fick mina ben att bli svaga och fick mig att sväva på moln.

När jag återkom dagen efter så grät jag i princip hela showen igenom, jag visste hur stor saknaden skulle bli. Jag mindes hur det är att gå vidare, jag kände hur lång tid det var sen förra gången, en kort snabbis på Yohios konsert, vad är väl det att leva på? Det var utmattning och ett krossat hjärta för hur mycket han än älskar sina fans så är det ändå en ensidig kärlek min relation till honom består av.

Men gud! Fokusera på de fantastiska detaljerna istället för att börja svamla sentimentalt om dina fangirls-svärmerier, Mimmi! (jag är förkyld och som vanligt helt miserabel.)

Jag har sett PS. I love you live.

Jag har sett Returner, Ride or Die, Mirror och U+K live. Jag kan dö lycklig nu. Hahaha. Åh blir så frustrerad över att en bloggerska jag länge följt och beundrat uttryckte sig såhär om showen ”..och sen fick vi genomlida ännu ett framförande av Mirror och U+K..” för det var definitivt höjdpunkten för mig! Som jag stirrat på datorskärmen och fantiserat om att se de låtarna live (när han trillar av scenen, hahaha) och nu har jag gjort det ♥

Jag blir helt stum.

Jag fattar inte att det kan rymmas så här mycket lycka i ett enda liv.

Att man kan bli svept away så mycket av en enda man som man aldrig ens yttrat ett ord till.

Att något sånt här kan födas år 2010, fortgå år 2011, leva på sparlåga under 2012 och bara få några korta ögonblick under 2013, nästan försvinna helt under 2014 och 2015, för att sedan blossa upp precis lika strålande, underbart, skinande som aldrig förr, nu år 2016.

2015 trodde jag var mitt ”maxår”, att det inte kunde bli bättre än så! Men det här kommer gå till historien som världens bästa år! Kan inte fatta vilket jävla amazing fantastiskt liv jag lever!! Det är bara maj än så länge men jag har redan sett G TVÅ GÅNGER! Vem vet vad resten av året har i beredskap åt mig?

Jag har ingen aning om hur mitt liv ser ut i höst men jag vet att oavsett vad som händer så kommer det bli riktigt, riktigt bra ♥

Så typiskt mig.

ÄÄÄÄÄNTLIGEN har solan tittat fram och strålar ner från skyn för femte dagen i rad. Då skulle man ju kunna tro att jag njutit, solat, badat och helt enkelt frossat i värmen, men icke. Inte ett endaste litet dopp. Inte minsta lilla solsession, har inte rört bikinin ens. Nej, i två dagar har jag istället suttit i mammas kokheta hus och bara svettats rakt upp o ner. Dessut0m suttit vid datorn, och låtit den producera enormt mycket värme tills det känns som jag ska smälta bort. Försökte kyla ner datorn med en påse frysta ärtor, och det funkade tror jag men sen tinade ärtorna så jag fick lägga in dem i frysen igen.

Fy fasiken alltså. Om det är fint väder imorgon lovar jag mig själv att jag tänker cykla iväg ut till Gunnarsö eller åka till sommarstugan och sola och bada. *svettas*

Om någon timme ska jag åka och träffa Sandra i Fårbo och just nu försöker jag säkerhetskopiera min jävla mobil, men det går sådär. Vetefan om det är datorn eller mobilen det är fel på men några framsteg gör jag inte. Jag har funderingar på att återställa min telefon eftersom den har blivit seg som tusan och micken slutat funka så jag kan inte prata i telefon om jag inte slår på högtalaren eller pluggar i headsetet. Mycket irriterande, men tyvärr tror jag det är alla gånger jag tappat den som är skuld till felet. Förlåt mig, mobil! Du har överlevt så många fall, på trägolv, på betong, på asfalt, på kakel, från låga höjder och från höga höjder, och aldrig har du klagat förrän nu.

Men det vore ju lite kul om du överlevde två år i alla fall, inte ens garantin har ju gått ut än, så du behöver ju inte gå sönder liksom 😛