Nyår

Mitt nyår var lite upp och ner, som vanligt. Precis som på julafton så är min spontana reaktion ilska, stress och tårar istället för glädje. För att citera Zakaria ”Årets mest överskattade kväll”. Hade jag följt hans råd och stannat hemma hade det kanske varit bättre, billigare i all fall. Hursomhelst, i sista minuten ändrade jag mig och följde med ett gäng från huset med till izakaya i Roppongi. Det sög. Enda anledningen till att jag följde med var för att spanska Antón brukar vara väldigt rolig, men han hamnade på andra sidan bordet. Jag satt bredvid Zakaria men humöret dalade snabbt, jag blev så extremt uttråkad och på dåligt humör att jag nästan fick ett utbrott. Tog min chans och smet iväg när Danni bredvid mig lyfte på ändan och gick på toa. Gick runt ganska länge i Roppongi och letade efter två Illuminations som ska vara där, men hittade ingen av dem. Fick en fin utsikt över Tokyo Tower från Roppongi Hills i alla fall. Sen var plötsligt klockan 11 och jag började oroa mig för att missa sista tåget hem, så gick snabbt till tunnelbanan och tog Oedo Line till Shinjuku. Väl på Seibu Shinjuku Line mot Hana-Koganei så pluggade jag i lurarna  och så började tårarna strömma. Jag satt där och snyftade och mitt i allt så får jag ett meddelande från Lukas där det är en bild på en flaska som det står ”baisu” på i katakana. Bajs </3 hahaha. Sitter och skrattar och gråter omväxlande ända tills jag är framme i Hana-Koganei, 11:57. Tre minuter till tolvslaget, jag är ensam på en tågstation, klädd i långklänning och med söndergråtet ansikte. Vad gör man? Det fanns bara ett alternativ. Jag satte på EXO – Love Me Right, gick in på toa, snöt mig, gick ut från stationen och dansade ut de sista minuterna av 2016 och välkomnade 2017, samtidigt som jag gick hemåt i kylan. Det var det enda sättet att gå in i 2017. Att blunda för alla sorger, all ensamhet, allt kaos inombords…. Sluta ögonen och låta musiken uppfylla mig och min kropp.

När jag kom hem och in i köket mötte jag Sophie och hennes pojkvän som precis skulle gå iväg till templet och de frågade om jag ville följa med. Självklart. Vi promenerade den korta sträckan dit och ställde oss att köa för att få be om lycka inför 2017. Vi fick vänta ungefär en timma innan vi kom fram och jag bad om det jag alltid ber om: att allt ska fortsätta precis som detta, att jag ska få fortsätta vara uppleva lika mycket kärlek och lycka som jag gjort de senaste åren. Att jag ska ha styrka nog att följa den vägen som känns mest rätt för mig, oavsett vilka val det kan föra med sig. Sedan fick vi varm ris-sake och stod och värmde oss vid ett bål bredvid templet. Det var oerhört mysigt och kändes som svenska valborg, iskallt och mörkt med en sprakande brasa att värma sig vid.

Sen hem, varmt bad, lite mat framför tv:n som visade Kiaryi Pyamu Pyamu (stavning??) och sängen ❤

God Jul

Jul ja jul.. that time of the year. Jag är nästan alltid nere och det känns extra svårt att vara omgiven av familj som är ”glada” och jag stressar upp mig själv med press på att vara glad. Därför kändes det väldigt skönt att vara ensam i Tokyo och få skapa min egen drömjul tillsammans med Brice. En grej hände dock den 22a vilket stressade upp mig till max och tja, jag blev så stressad att jag var tvungen att gå och lägga mig och ta en tupplur när jag kom hem från skolans julavslutnings”fest” den 22a. Haha. Så det blev en väldigt dyster start på jullovet. Den 23e tog jag det bara lugnt här hemma, passade på att tvätta eftersom jag fick lakan från min granne Sofie när hon åkte hem till Sverige. Fick även en hel massa andra grejer så det passade bra att jag gjorde en storstädning och plockade i ordning i lådorna och hyllorna, dammsög och  sådär. Sen gav jag mig till och med ut på en springtur då termometern visade fantastiska 17 grader! 17 grader, dagen före jul. Det är mycket saker som inte är till belåtenhet här i Japan men 17 grader och solsken dagen före julafton, det är ju helt fantastiskt 🙂

Sen den 24e så gjorde jag mig i ordning och åkte in för att träffa Brice i Shinjuku, vi spenderade julafton med att åka runt stan och kolla in Akihabara, Shibuya och Harajuku medan vi väntade på att solen skulle gå ner och när mörkret fallit så gick vi igenom tre olika julbelysningar, rosa träd vid Meguro River, den gigantiska kristallkronan i Ebisu Gardens där vi åkte upp i Top Of Ebisu också och njöt av utsikten över Tokyo, si så där 40 våningar upp 🙂 Sen vår slutliga destination var Yoyogi park och de blå magiska träden där. Det tog oss en lång och kall promenad genom parken då vi inte visste exakt var det skulle vara, men när vi väl kom fram var det helt klart värt det för det var underbart vackert att strosa fram under träden omgiven av massa japaner som gjorde sin grej. Tänka sig att få sin perfekta japanska drömjul, gå på en dejt inne i Tokyo den 24e ♥

Den 25e gjorde vi i princip ingenting då vi båda var ganska utmattade av att fara runt över hela Tokyo dagen innan, så vi tog det lugnt, njöt av min ”sunny spot” vilket består i att solen skiner in genom mina balkongdörrar och förvandlar hela mitt rum till en varm solig plats på förmiddagarna. Det är en av de bästa grejerna med mitt rum som gör att jag älskar det så mycket, man kan låtsas att det är en varm sommardag även mitt i vintern ❤

Sen åkte vi hem till Brice för att kolla på hans julfilm, Die Hard, så jag hoppas att han fick lite julfeeling i alla fall, även om allt vi åt var McDonalds… Jag saknar faktiskt julmaten vilket jag inte trodde jag skulle göra alls!

Hursomhelst, sen åkte jag hem och nu sitter jag här och segar bort hela dagen och vet inte riktigt vad jag ska hitta på under resten av lovet. Hoppas det blir bra!

Catch up

Ja. Nu har det hänt en massa grejer sen jag bloggade sist igen xD även om ingenting direkt förändrats… Jag fick hemlängtan och åkte hem två veckor på höstlovet. Det var sjukt surrealistiskt att plötsligt befinna mig i Oskarshamn omgiven av min familj igen. Jag ältade mycket ”tänk om jag inte åkt” speciellt eftersom jag råkade riva upp en grej som jag inte borde gjort vilket tog fram en del känslor som nog hade varit bättre om de fått ligga nedtryckta, hehe… men när jag i slutändan tänkte efter så började jag längta efter att komma iväg igen.. Och det kändes skönt att stiga på planet igen när det blev dags att åka tillbaka hit. Tokyo är min drömstad på så många sätt, även om det är en pain in the ass att leva här. Samtidigt tror jag att jag börjar värdesätta min familj och mina vänner än mer än vad jag redan gjort, och det kommer förmodligen leda till att jag åker tillbaka till Oskarshamn när resten av mina månader här är slut. Det känns lite betryckande att oavsett hur många looper jag gör runt om i världen, oavsett hur långt bort och länge jag är iväg, så slutar det alltid med att jag kommer tillbaka till Oskarshamn. Men jag har skissat upp en lös plan på hur jag vill att mina närmaste år framöver ska se ut, så får vi väl se om det blir så eller inte. Huvudsaken är att jag har någonting att förhålla mig till, en plan som gör mig sjukt taggad på livet dessutom, och slipper grubbla över vad jag ska göra när mars 2017 dyker upp, vilket den kommer göra fortare än kvickt har jag en känsla av. Nu är det bara att försöka fånga dagen så mycket som möjligt här i mitt Tokyoliv, vilket inte borde bli så svårt eftersom Maria från sommarkursen kommer hit nu vid Halloween, mamma och jag håller på att planera in att hon, Molly och Bengt Erik ska komma hit över jul och nyår, och Sandra har bokat resa hit 30e januari och hem 11e mars (om hon nu tog de datumen haha), sååå… det kommer bli fett a w e s o m e 🙂 Nu jobbar jag bara på att övertyga ännu fler vänner om att de absolut måste komma hit, haha.

Min fina framtidsplan ser i alla fall ut så här: Vara här mitt år ut till April, eventuellt stanna någon månad till beroende på hur det ser ut då, vill se hanami en gång till i alla fall 🙂 Sen åka hem till Oskarshamn och crasha hos mamma, förmodligen, då hennes hus är störst och hon inte verkar ha alltför mycket emot att ha mig boendes där.. Sen söka alla slags jobb som finns, både som apotekstekniker och allt annat jag kan komma på, Scania har jag alltid gjort narr av men att se det som ett sätt att nå mina mål gjorde det plötsligt attraktivt att jobba där, så ska söka dit också. Sen! Jobba jobba jobba och stapla pengar på hög. Försöka spara så mycket som möjligt och även beta av en del på csnskulden så den inte är lika massiv som nu, så jag kanske kan tänka på den utan att börja gråta inombords haha. Räknar med att behöva jobba ca 2-3 år för att få ihop så mycket pengar som jag vill ha, vilket även passar in i min vilja att spendera tid med min familj. När det är gjort så kommer jag vara runt 27 år vilket är min deadline för att komma iväg på ett working holiday visa till Australien. För att få ett working holiday visa måste man nämligen vara under 30 år, så då måste jag åka innan jag fyller 28 om jag ska ha chans att ta båda åren man kan få ett sånt visa. Tadaa! Där har ni min masterplan. Har ju i princip planerat upp mitt liv tills jag fyller 30 nu, haha xD Och självklart är detta bara en lös ram som råkar innehålla allt det jag vill göra med bra tajming också, det kommer kanske ändra sig längs vägen. Är ändå väldigt nöjd med den här planen ^_^

Nu är det lördag och klockan är snart halv tolv, det är med andra ord dags att få röven ur sängen och göra något av dagen. Ikväll blir det att gå på Halloweenfest med några från huset och förhoppningsvis kommer Brice över också. Brice ja.. ja, ja. Haha. Vi har gått från dejtande, till pojkvän och flickvän, sen gjorde vi slut, sen nu har vi tydligen börjat ses igen… Äh jag vet inte vad som händer xD Det är grubbelförbud på det i alla fall ^^

Trött

Åh herregud vad sjukt trött jag blev nu. Jag och Sofie hade tänkt gå till poolen före skolan, men när vi kom dit visade det sig att den inte öppnar förrän kl 1 på eftermiddagen idag och imorgon. Så typiskt, nu när det är jättefint väder idag. Så då hamnade jag i sängen istället och nu slog tröttheten till med all kraft. Sov bara ca 4 timmar i natt pga stannade uppe sent och pratade med Joel vilket slutade i kaos i princip, känner mig fortfarande smått anklagad/sårad över att han missuppfattade och uttryckte sig lite dumt när jag ville prata om mina problem. Så somnade inte förrän vid två, och sen vaknade jag vid sex när Linnéa kom ner från Morgans rum och började göra sig i ordning för att åka till flygplatsen med honom och säga hejdå. Så jag antar att från och med idag är hon tillbaka i vårt rum, det ska bli intressant att se om vi lyckas återgå till att bo ihop nu när jag är van vid att vara själv här. Det blir ca sex veckor som vi kommer dela rum och sen åker hon hem, det känns grymt konstigt. Undrar hur det kommer bli att bli kvar här själv. Det är så himla, himla många som ska åka i oktober att det känns som att jag kommer förlora halva min familj. Rei, Jiyong och Morgan åkte idag och igår… Fasar för alla farväl. Det är det värsta med att resa runt och lära känna nya människor – man måste säga hej då till slut. Jag hoppas hon inte kommer vara alltför deppig nu bara när Morgan åkt, så att vi stör oss på varandra eller ngt sånt.. hmm blir intressant, som sagt x)

Vi hade väl mer eller mindre tänkt att ta lite utekvällar nu sista tiden som hon är kvar och nu när jag äntligen börjat må bättre, men så som det blivit nu så verkar det som jag får hålla mig borta från alkohol ett tag framöver så det är ju lite synd. Det är först nu när jag funderar på att lägga av med festandet och drickandet som jag inser hur mycket jag gillar det, att dricka sig berusad och ge sig ut på stan och gå på klubb och dansa runt, flamsa runt och bete sig allmänt omoget. Jag känner mig så fri när jag slipper tänka… För mycket grubblerier som är svårt att släppa.

Återbesök

Idag var det dags att bege sig till sjukhuset igen och nu sitter jag i skolan på min dator eftersom mobilen är sönder.. Skrev precis det här till Joel:

Måste bara skriva o berätta, är klar på sjukhuset nu och sitter i skolan med min laptop som jag släpade med mig haha, jag kommer kunna sova i natt för det är pga kortisonet som jag inte kunnat sova!! Så ska äntligen börja ta det på rätt sätt nu så det ska bli awesome 🙂 måste börja trappa ner på det också så det känns lite läskigt men GUUUUD så skönt med en engelsktalande läkare, jag kom ihåg att ställa alla frågor jag hade och har ett återbesök inbokat… allt känns bara så himla bra nu trots att jag bara sovit 4 timmar haha 🙂
 Och det är väl ungefär så jag känner. Jag är utmattad, snurrig av sömnbrist för jag låg uppe till två och pratade med Joel i natt och sen ringde klockan vid sex eftersom jag skulle vara på sjukhuset vid åtta, så jag har sovit fyra timmar i natt och resterande två veckor tillbaka i tiden har jag sovit mellan 5-7 timmar varje natt med massa uppvak, kunde inte förstå varför men jag hade problem med hur jag skulle ta min kortisondos, mitt älskade kortison som jag längtade efter det när jag mådde som sämst och hur sjukt mycket det har gett mig livet tillbaka nu… Jag tror på fullt allvar att om jag inte hade fått det, eller någon annan medicin, ja om jag hade levat på den tiden då man inte kunde diagnosticera och behandla ulcerös kolit som det nu verkar som jag har, så hade jag varit död nu eller iaf legat på min dödsbädd. Sååå det känns lite som att jag fått en andra chans och det gör mig så grymt lycklig att jag bara kan få finnas till, stå upp och gå ut och gå utan att vara i så svår smärta att jag tror jag ska tuppa av. Livet är fantastiskt. 🙂
Hur som helst, sömn var det ja, eftersom allt stod på japanska och jag är för styvnackad, eller bara rädd för att ställa till problem kanske, så frågade jag ingen japan om det utan läste bara 4 x 2 på tabletterna, eller ja, första dosen jag tog blev ännu mer fel för då hade jag blandat ihop det med en annan medicin som de också skrev ut, men efter ett dygn var jag i alla fall på det klara med vad jag skulle ta hehe även om det nu visade sig att jag tagit det fel, har tagit 4 på morgonen och 4 på kvällen men jag är ganska säker på nu att det stod 4 på morgonen och 4 till LUNCH på det där papperet, och det är därför jag inte kunnat sova! Och jag visste ju hela tiden att man ska ta kortison på morgonen, så, frågan är varför jag inte gjorde det! Ja jag visste inte vad som var bäst helt enkelt och jag var livrädd för att få ont på natten så då blev det att jag gjorde som jag gjorde. Och det är ju lite knasigt i efterhand såhär att man går runt i två veckor utan att kunna sova, men men, nu ska ingenting mera tas på kvällen i alla fall och i natt ska jag sova som en baby!! Jag är helt hyped över framtidsutsikterna över att få sova hela natten igenom XD greatest news ever, hahaha. Äääääääänligen kommer allting ordna sig 🙂
Eller ja. Inte riktigt. Jag kommer få gå dit på fler återbesök, mera samtal, fler tabletter, så typiskt nu när jag hade börjat fundera på att kolla om man kanske hade kunnat sluta med Azathioprinen när man nu tagit de i ca 4 år redan och inte känt varken bu eller bä.. Istället blir det nu att oroa sig över ifall inflammationen kommer hålla sig borta eller inte nu när jag ska trappa ner på kortisonet (nooo… vill helst äta det hela tiden, dygnet runt, resten av livet ut nu ❤ men det förstår jag ju att det inte går, och att det går bra nu med så hög dos pga att det bara gått veckor men att det inte är bra att äta en längre tid, men men) för tänk om allt flammar upp igen? Rädslan för den smärtan är stor… The suffering was real.
Och, vad händer nu? Fortsätta med Azathioprin, samma dos, ökad dos, gå över till asacol eller vad den hette som läkaren tycker att jag borde äta istället, han undrade varför jag inte fick den från första början istället för Azathioprin och det är ju en bra fråga så nu ska jag fråga mamma om hon vet eller om hon kan tänka sig att göra lite detektivarbete åt mig så vi får svar på det… Historien går vidare och det suger ju bajs om det här är något som kommer återkomma med jämna eller ojämna mellanrum igenom hela mitt liv, ulcerös kolit är ingen diagnos jag är så nöjd med att ha fått nu, speciellt när man googlar/hör/läser om hur svårt det kan va, men vadå, jag är ung, vi får se vad som händer, oavsett vad så har det trots allt gått 4 år sen förra gången allt gick åt helvete med min lilla tjocktarm så kan jag få fyra, sex eller tio år till utan att behöva bry mig om detta så låter det ju bra, kommer det tillbaka kommer det tillbaka då får vi se vad som händer då, på något vänster kan man ju alltid hoppas att dessa två gånger bara var en droppe i havet och att jag aldrig mer får problem med min mage, och går det inte att förutsäga när det ska bli problem så kan ju lika gärna låtsas som att problemet inte finns över huvud taget 🙂
Nu MÅSTE jag göra läxan. Hahahah. Hejs 🙂

Intensiv vecka

Idag är skolan inställd för det är storm, och det har jag ingenting emot för veckan som varit har gått i ett kör. Minns inte när jag var hemma och bara hade tiiiiiid senast xD I lördags förra veckan? Eller hade jag jobb då? Nåja, det är bara trevligt med lite saker som händer, bättre än att bara sitta och häcka på rummet. Har faktiskt hunnit med så mycket att jag själv är lite förvånad, till och med på sommarlovet när jag var så dålig så hann jag med att bestiga Mt Fuji, gå på Edogawa Hanabi med jobbet (har jag bloggat om det? Bästa och slappaste jobbet ever! Så sjuuuuukt nöjd med att Sebastian frågade om jag ville hjälpa till med sommarkursen :)), varit några vändor till den där utomhuspoolen (för barn, haha) som ligger mellan vårt hus och stationen…. Vad mer? Ja, ett antal dyyyra sjukhusbesök då. Sen har jag varit i Tokyo Tower, Tokyo Sky Tree, Asakusa, Odaiba x 3, sett DMM planets utställningen, åkt pariserhjul och chillat, gått på karaoke med gogonihon en kväll och med Linnea en kväll, var på Round 1 med ett gäng från huset då Lucas fyllde år, varit på Izakaya med jobbet också… och i lördags åkte vi till Enoshima med jobbet. Igår var jag, Linnea och Emma på SUMMER SONIC! Som vi har peppat 🙂 Mest Linnea och Emma då, eftersom vi skulle se The 1975 vilka de älskar. Jag sov över hos Brice lördag till söndag morgon, sen blev det stress-tågande ut till oerhört heta och kvalmiga Chiba Prefecture där jag lyckades möta upp med Linnea så småningom, och så träffade vi Emma inne på festivalen. Så nu har jag äntligen varit på en riktigt musikfestival och kan bocka av det från min bucketlist, haha 🙂 Trots att vi var sjuuukt stressade haha och kom dit vid tre, så hann vi med att se lite av Two Door Cinema Club, The Yellow Monkey, James Bay, Mark Ronson, pyttelite Suede, Flo Rida och så The 1975 förstås. Vi hade sån himla tur att två av scenerna var precis bredvid varandra så det gick snabbt och lätt att förflytta sig mellan banden på kvällen. Lite synd att Flo Rida gick på ca 20 minuter sen bara, för jag hade väldigt gärna sett mer av honom! Hann höra Good Feeling som de öppnade med, Hello Friday, någon som jag inte minns riktigt hur den gick men nånting om att keep crushing into you, och – här var min lycka gjord – Low. Den enda låten som jag verkligen gillar med honom xD Så grymt glad över att de gjorde den ^^

Sen var det dags att överge lilla Flo Rida, stackarn, det kändes som att halva publiken gick nästan, eller fler än vad jag hade förväntat mig i alla fall, och gå över till den andra scenen för att vänta in 1975. De var också sena, förstås, med en tio minuter eller så, så det var inte så farligt förstås, men jag kunde inte låta bli att tänka damn it då hade jag hunnit se en eller två låtar till från Flo Rida xD men Linnéa och Emma ville stå långt fram så då fick vi väl göra det ^^

Hur som helst så var det en väldigt bra dag och hela veckan har varit riktigt bra faktiskt, så jag är på väldigt bra humör och idag blir en uppskattad vilodag! 😀 Eller ja, ska ge mig ut i regnet och hoppas att mobilbutiken är öppet trots stormen, och kanske ta mig till HardOff och kolla in deras mobiler… Köpte en ny mobil ca en månad efter att jag kom hit, men nu har den dött… I regnet… För att jag ville ta en selfie hahahaha. God jag vill ha en vatten- och stötsäker mobil… I really do…

Livet

Har återvänt till mig. Kan knappt beskriva hur sällsamt lycklig jag känner mig över att få vakna upp utan smärta, äta frukost och faktiskt ha energi att göra saker, enkla saker som att sitta upp och prata med sina vänner, orka göra sig i ordning ordentligt och gå till skolan, och även hitta på saker utöver det som att tex idag när vi var på aktivitetscentret Round 1 med folk från huset för att fira Lucas som fyller år. Mycket trevligt!

Jag är så glad över att få finnas till 🙂