Brist på livslust

Har jag drabbats av. Min tillvaro står mig upp i halsen just nu – bokstavligt talat. Jag är illamående och har fruktansvärt ont i magen dygnet runt. Ja, när jag sover så märker jag ju inte av det, men magen ser till att väcka mig minst en gång per natt för att påminna mig om att jag minsann inte mår bra. I morse vaknade jag, och drog ett lättat andetag. Jag var smärtfri. Jag låg helt still och försökte insupa varje del av det här underbara ögonblicket, för snart nog skulle det vara slut ändå. Och ja, ca 3 sekunder efteråt så började det hugga till i magen igen.

Igår kväll var nog en av mina bästa stunder på tre veckor, för jag fick en kodeintablett av Zakaria, så jag kunde äta lite potatis utan att ha ont och plågas igenom det. Sen efter några timmar så blev jag rejält snurrig så då gick jag och la mig, men herregud, det var underbart att vara smärtfri i några timmar i alla fall.

Resten av tiden så växlar det mellan lite ont, precis så mycket att jag inte ska glömma bort det och som ett mörkt moln som svävar hotfullt borta i horisonten, till kramperna då jag akut behöver en toalett, till så intensiv smärta att allting snurrar för mig och jag tror att jag ska kräkas och nästan hoppas på att jag ska svimma så att jag slipper vara med längre.

Skrattretande nog med min konstiga mage så har jag alltid älskat mat, och nu när jag är så rädd för smärtan att det är läskigt bara att dricka vatten, då t o m något så oskyldigt som vatten drar igång kramperna och akuta behov på en toalett, så känner jag livslusten tyna bort mer och mer. Om jag inte ens kan dricka vatten utan att få rasande ont, vad finns det då för mening med livet?

Annonser

Salt!

Man vet att det gått för lång tid sen man sist bloggade när hemsidan inte kommer ihåg ens inloggning utan man måste ange namn och lösenord igen… Dock är det ju helt meningslöst att försöka skriva när man inte är inspirerad! Blir bara äckliga blä-inlägg som jag inte alls är stolt över då. Det jag tänkte blogga om nu var i alla fall salt. Eller snarare SAAAAAAALT! Det känns som att jag blivit helt besatt av salt och pommes, eller ja pommes med salt, sen jag och Joel plockade fram vår Princess (ja fritösen då, den heter det ^.^) ur flyttlådan. Tyvärr övertalade han mig att köpa mineralsalt, och det smakar ju inte alls som salt ska! Så nu så vräker jag på massa mineralsalt, smakar och tycker inte det smakar salt och häller på ytterligare en hög och smakar innan jag ger upp och går och hämtar världens godaste salt, ”Sea Salt Grinder” från McCormic. Vi köpte det till våra frukostar på hotellrummen i USA, och envis som jag är packade jag ner det i resväskan när vi skulle hem, för man får ju inte slänga mat… Tack mamma 😉

Sen slutar det i alla fall att mina pommes och botten av tallriken är fyllda med både mineralsalt och havssalt i otroliga mängder och så sätter jag i mig det samtidigt som jag önskar att jag hade ÄNNU mer salt men är för rädd för att hälla på mer för att jag kommer dö av för högt blodtryck eller något.. Vad leder stora mängder salt till egentligen? ;P Så mycket är det väl inte egentligen men mer än vad som brukar anses normalt i alla fall xD Det känns i alla fall lustigt att tycka salt är så otroligt gott och hypokondrikern i mig undrar fundersamt om jag har fått någon sjukdom som leder till saltbrist.

Och nu gick sirenerna på här utanför och pessimist-/undergångsMimmi undrar genast vad som hänt och om det är något allvarligt som kommer drabba mig, oss, ja hela världen kanske? Jag får faktiskt se till att ta det lugnt med paranoian här… och fixa lite mer pommes kanske? *kastar längtande blickar på Princess och mitt lilla importerade saltkar*

Lördag, ledig dag

Ja, min plan idag är ju att åka in till centrum och så, men som förutspått så är vädret sunkigt och ligga på stranden känns lagom kul, så jag funderar på att redigera planen lite och åka in i eftermiddag istället för att gå i affärer och så. Sen är ju frågan om jag ska åka in runt 3, för det känns lite tveksamt att jag skulle hitta så mycket saker att roa mig med ända fram till kvällen så att jag kan ta min planerade drink någonstans eller om jag ska åka in senare. Tror jag låter bli att bestämma något så får vi se vad som händer. Jag har också en idé om att köpa en potatismos(are?) till familjen, för de har ingen vilket känns rätt förskräckligt när man är en sån potatismosälskare som jag, så in till stan SKA jag om jag så ska använda varenda uns av min självkontroll.

Men tills eftermiddagen infinner sig så kommer jag väl sitta och hänga här vid datorn och försöka att inte bita sönder naglarna eller lemlästa familjens godisförråd. Höll på att avsluta en nybakad slags sockerkaka nyss men lyckades behärska mig till slut, kan ni förstå att man äter kakor till frukost här? Jäkla fransmän o deras fasoner alltså.