Punktavkryssning

Tror det är dags att kryssa av punkten som handlar om att vara nöjd med min kropp nu. Vet inte om det beror på att jag köpt en massa söta sommarklänningar på Forever21 som gör att jag känner mig fin, men jag blev bara så nöjd i morse med allt, även om inget är perfekt. Jag kan se hyfsat fräsch och ”Hollywood-lik” ut när jag lägger manken till, och ganska söt ut i vanliga fall, mer än så kan väl ingen begära. Det är faktiskt okej även om jag har trasig mage, dålig kondis och päronrumpa.

GACKT

Nu har det gått ungefär en vecka sen jag såg GACKT. Så sjukt. Ser verkligen fram emot att få se honom i Saitama Super Arena om några veckor. April gick långsamt men Maj bara susade fram och Juni, Juni kommer ju gå så jäkla fort!! Och sen får jag se honom igen, och det kommer bli lika underbart som de andra två gångerna ❤ Jag sitter seriöst och funderar på att köpa en biljett till den 3e Juli också.. Hur crazy det än låter så är det ju en chans att se Gackt och det är inte ofta man får såna chanser. So what om jag redan sett samma show två gånger? So what om jag kommer se samma show en tredje gång? Han blir ju inte yngre och (snyft) en vacker dag kommer han säkert pensionera sig. Jag får alltid en klump i halsen när jag tänker på det och det är ju dumt att oroa sig, jag hoppas han är en sån där artist som kommer fortsätta uppträda och göra sin grej även upp i 60-årsåldern ❤

Vad händer för övrigt i mitt liv då? Jag är faktiskt ganska sur på mig själv för att jag inte dokumenterar mina dagar ordentligt, för detta är ju något som verkligen är helt fantastiskt och one time opportunity, känns det som. Jag måste få berätta om vad som hände en dag på väg hem från skolan. Jag och Linnea gick över vägen mot stationen för hon skulle möta upp Morgan och jag skulle fördriva några timmar för att sedan gå på en dejt. Plötsligt kommer en japan framskyndande till mig med ett visitkort i handen och börjar ställa frågor på japanska. Jag typ ”eh.. vi kan inte japanska..” och då försöker han förklara på engelska vad det är han vill. Linnea blir otålig och går iväg för att gå på sin dejt med Morgan och jag står kvar och på en blandning av japanska, engelska och teckenspråk så kommer vi och hans kompis fram till att han är frisör och vill klippa mitt hår i en hårtävling. Den går av stapeln den 14e vilket egentligen är en skoldag men strunt samma, jag tycker det låter så spännande att det är värt att missa en enda dag för det. I skrivande stund har jag varit iväg till hårstudion han jobbar på två gånger, första gången tvättade han mitt hår och tittade igenom det lite och provade tre peruker på mig och fotade, haha. Förra gången jag var där så blekte han håret så det blev SUPERVITT så nu får jag runt och känner mig som Kissie och växelvis Elsa från Frozen. ^_^~

Ska dit ett antal gånger till innan det väl är dags, har inte helt fått kläm på vad som ska hända men det är någon typ av frisörtävling där man ska visa upp någon slags tolkning på ett concept. Ska tydligen stylas med smink och kläder också ~ Imorgon när jag ska dit blir det med färgning och klippning, det ska bli så kul! Min hårbotten kommer verkligen avlida av detta, jag har redan fått en mini-utbrott av mjäll/mjälleksem, men det struntar jag faktiskt i. Det här känns alldeles för spännande för att jag ska kunna låta bli att vara med ♥

Var och köpte svindyrt mjällbalsam på apoteket, får hoppas det hjälper. Och om han nu ska klippa mitt hår kort så blir det ju enklare att ta hand om hårbotten sen, tror inte det är bra att gå med fuktigt hår så länge som det tar för mitt hår att torka nu när det är så långt. Haha, så länge jag har sparat ut håret och nu ryker det igen 😀 men, har ju haft långt hår i något år nu så det spelar inte så stor roll tycker jag. Och anledningen till att sluta ha kort hår från början var att det var för dyrt att klippa sig hela tiden, och detta får jag ju gratis 😀 Skolan går väl sådär, så det känns skönt att mitt liv har fått en annan distraktion att fokusera på just nu. Det är härligt att känna sig behövd, även om det bara är min skalp och mitt hår han vill låna, haha ^_~

 

Hemlängtan

Mormor ringde mig idag, så himla skönt att få prata lite med henne och höra att allt är – någotsånär – väl. Hon sa att hon längtar tills jag kommer hem igen och jag har börjat få lite hemlängtan jag med! Det var lättare de första veckorna här, dels för att vädret var så mycket bättre att bara det kändes ”värt” det, men samtidigt för att jag åkte hem och hälsade på familjen precis innan jag åkte. Men nu har jag varit hemifrån i sex veckor, exakt det längsta som jag varit ifrån min familj förut. När jag kom på det kändes det nästan lite löjligt att aldrig ha varit hemifrån längre än sex veckor förut, men jag har ju aldrig riktigt kommit till den där flytta-hemifrån-prylen även om jag rest runt en hel del 🙂

Nu är dock vädret betydligt tråkigare (regnade utan uppehåll lördag-måndag, snacka om att det blev en innesittarhelg för mig!) och jag börjar känna mig mer och mer ensam då jag inte riktigt hittat någon kompis här att hänga med. Träffade dock ett väldigt trevligt gäng tjejer i lördags kväll och de har bjudit med mig ut nästa helg också, hoppas hoppas att det blir av!

En annan sak som jag längtar hem till är – min garderob. Det känns otroligt löjligt med tanke på att jag aldrig varit stolt över min garderob eller dess utbud men börjar bli riktigt trött på de få plagg jag fick med mig hit! Orkar aldrig riktigt släpa på någon fet packning, dels är det enormt åbäkigt med stora väskor och dels utgör det ett mer praktiskt problem i och med att jag måste kunna hantera och transportera den själv och jag har ju aldrig varit känd för mina muskler direkt ;P Den där dagen i London då jag släpade runt på en 25-kilos resväska över hela stan är fortfarande färsk i mitt minne, likaså blåsorna jag fick i handen, och jag försöker undvika att hamna i samma situation. Lättare packning innebär tyvärr mindre kläder, så är så sjukt trött på mina två jeans, ett par shorts+tights, fyra tjocktröjor, sju linnen och sex t-shirtar/toppar jag fick med mig. Gaaah! Det låter mycket men… Det känns inte alls mycket xD Att varje dag växla mellan de två varmtröjor jag gillar bäst är inte så kul längre. Samma sak med linnena/topparna. De jag gillar används konstant och de som inte är några favoriter blir jag trött på bara genom att se hänga på galgen varje morgon 😛

Guuud, tänk att bo på ett ställe och få samla ihop alla kläder som nu är utspridda i Spanien, Oskarshamn och Falun till en enda organiserad och strukturerad garderob. Vilken dröm!! xD

Nu ryker schampot för andra gången

Nu ska jag testa att bara tvätta håret med balsam i några veckor för det schampot som jag använt här, någon color procect grej, har fullständigt krossat min stackars hårbotten. I början gick det hur bra som helst men sen märkte jag att jag fick börja tvätta håret två gånger om för att det skulle kännas rent och sen var det bara en tidsfråga innan skalpen började klia. Igår kunde jag bokstavligt talat känna hur hårbotten bokstavligt talat började spricka sönder så idag blev första balsamtvätten. Det passar förresten lika bra då schampot börjar ta slut medan balsamflaskan fortfarande är halvfull ;P

Jag försökte sluta med schampo och balsam förra sommaren men efter en tvätt såg och kändes det BEDRÖVLIGT så plockade snabbt fram mina flaskor igen och sen dess har jag hattat lite fram och tillbaka mellan apotekets mjällschampon, head & shoulders och vad som råkat stå framme i duschen jag befunnit mig i. (det där lät hur konstigt som helst men så blir det när man har en mamma, en pappa och en pojkvän som man växlar mellan att bo hos samt åker iväg på diverse grejer titt som tätt.)

Är det någon annan som testat Noo Poo och har något att säga om saken? ^^

… Sen fick jag ju dessutom nog av mitt hopplösa hår som jag försökte låta växa ut, speciellt som min värdmamma lite bekymrat påpekade att det ”looks a little bit like a mushroom” och jag inte kunde göra annat än hålla med, så klippte mig. Var helt deprimerad när jag satt och väntade på min tur i frisersalongen och höll på att börja gråta för jag hatade min frisyr och den faktiskt liknade en svamp väldigt mycket just då (hade inte stylat det alls) och sen när jag äntligen fick sätta mig i stolen gav frisörskan mitt hår en förfärad blick, petade lite på det samtidigt som hon pratade snabbt med mamman på katalanska och plötsligt hör jag hur hon säger ordet ”champinjon”. Jag kände mig så tillintetgjord och hemsk så jag sa bara till henne att göra vad hon ville och nu har jag kort därbak och lite längre fram och det känns inte helt fel även om jag fortfarande längtar efter ett svall ner på ryggen. Det kommer ta tusentals år innan jag kan slänga lite flirtigt med håret igen ;_;

Jag tror jag har blivit besatt av mitt hår.

Och så köpte jag ju ett par högklackade skor häromveckan! Och äger nu mitt första puder! Herregud, håller jag på att förvandlas till en kvinna?

Naglar

Eftersom jag tillbringat alldeles för mycket tid inne på Joels rum här i Falun har jag inte kunnat motstå begäret att tugga på naglarna, så nu är de sorgligt korta och trubbiga. Men det är bara att ta nya tag och försöka låta dem växa ut igen, så nu sitter jag och utför lite amatörmanikyr på mig själv. Det är nämligen enda sättet för mig att låta dem vara i fred – att naglarna ser så bra ut att jag inte vill förstöra dem. (alternativt att de är målade i en oaptitlig färg som inte ser tuggbar ut.) Letade fram mitt favoritlack, Mavalas nr 2 ”Madrid”.

Jag har aldrig varit speciellt förtjust i rött nagellack eller i färgen röd över huvud taget, så att detta lacket ligger mig varmast om hjärtat beror bara på att det blir så sjukt bra när jag lackar med det. Jämnt, utan streck och bubblor eller spår efter penseln, felfritt helt enkelt. Jag har sedan jag upptäckte det fantastiska med detta lack köpt många Mavalalack i tron att de ska vara lika bra, men inget av dem ger ett lika enastående resultat. Ett vitt Mavalalack jag har ger ett rent förfärligt resultat, ojämnt och man ser både nageln under det och spår efter penseln. Det verkar alltså handla om både märket och färgen. Mitt fantastiska och enda röda lack bland en uppsjö av blå, grönt och svart börjar sorgligt nog ta slut och jag håller tummarna för att nästa kommer vara lika bra. Jag kommer inte chansa utan köpa samma färg, men tänk om det är just denna flaska magin sitter i?

Troll

Jag ser ut som ett riktigt troll i huvudet nu för tiden, med hår i en kort frisyr som vuxit sig alldeles för lång för att det ska se bra ut. Det spretar åt alla håll och kanter och jag vill verkligen få långt hår igen men börjar frukta att jag inte kommer stå ut med att gå runt och se förfärlig ut länge till utan rätt som det är få nog och klippa bort allt igen. Och sen börja om med valet och kvalet om några månader när det börjar se knäppt ut igen. Åååh jag vill ha långt hår! Men samtidigt… Värst vad tungt och liksom nästan smutsigt mitt huvud börjat kännas på sista tiden. Håret bara hänger ju. Och det tar ju jättelång tid för det att torka nu helt plötsligt! Haha, jag tror inte jag är redo för långt hår xD

Jag försökte ta en bild med camen på datorn för att visa hur håret ser ut nu, tyvärr blev det ju sämsta kvalitén ever och jag vet inte om det är något jag kan göra något åt eller om det bara är kameran som är kass. Buhu! Jag saknar min dator. Har (tillfälligt, hoppas jag) tagit Martins förra dator i bruk då den stod oanvänd och min egna blev sjukt seg och inte bättrade sig vad vi än gjorde med den. Men jag saknar den..

Hursomhelst. Jag blev galen på min ganska mörka utväxt – mörkare än den egentligen är, intalade jag mig och alla som orkade lyssna, eftersom blonderingen gjorde att det blev en sån stark kontrast mot mitt förhållandevis ljusa hår – så gick och velade en vecka och köpte mig sedan en förpackning med ”kastanjebrunt”. Hmpf! Jag tycker det blev mer rödbrun med lila toner än kastanj. Ser inte alls lika fräckt ut som kvinnan på förpackningen! Ser fräckare ut… Jag menar, hon hade ju en fin, normal, diskret brun färg. Inte rödlila.

Joel, min käraste, visade sig också vara tämligen kass på att färga. Han varnade mig upprepade gånger men envis som jag är satte jag ändå färgflaskan i handen på honom och jag har nu ca 80% brunrödlila hår och resten i varierande blonda nyanser. Förtjusande! Jag blev ju av med min gråtrista utväxt, i alla fall ^^

Skapa sin drömkropp

Ja, nu låter det ju lite som om jag tänkte berätta för er att jag tänkte börja styrketräna, eller försöka gå ner i vikt. Nej nej, det handlar det inte alls om. Vikten är jag nöjd med, vilket jag misstänker mestadels beror på min mages rutin att med jämna mellanrum få dramaqueen-utbrott och vägra ta hand om maten jag stoppat i mig utan istället gör sig av med den så plågsamt och våldsamt som möjligt, helst så det ställer till massa besvär också. Men. Till saken.

Jag syftar på andra saker man kan drömma om, som till exempel rött hår, massa hål i öronen eller en kropp fylld av text, som visar vad jag varit med om, var jag står och vilka drömmar jag har. Och i måndags tog jag ännu ett steg närmare att få min kropp att se ut som jag vill ha den.

Jag tatuerade mig. Förra tatueringen är nu ett år gammal, och inte längre fräscha nyheter, och mitt tredje hål i örat är likaså över ett år gammalt och inget att förundras över. Min andra tatuering, som nu är en vecka och en dag gammal och har börjat tappa sina skorpor (och även en del färg med dem, vilket är jättesynd) ligger på foten och består av tre kattassar, alltså tassavtryck. De kunde sett bättre ut, det är sällan man får något som inte kunde sett bättre ut tycker jag, men jag är absolut nöjd och ser verkligen ingen anledning att ångra mig. Men det där får du ju leva med hela livet tjatas det men, det är ett beslut som alla andra. Alla beslut jag fattar som över huvud taget berör mitt liv, kommer jag ju få leva med. Jag ängslas livet ur mig huruvida min utbildning är rätt val för mig, och var jag ska bo, och så vidare. Jag bröt med en av de människor som stått mig närmast i höstas, det kommer jag också få leva med, för det som är sagt är sagt och i mina ögon är det ett val som väger betydligt mer än ifall min fot ska ha tassar på sig eller inte.

Det finns saker som betyder mer. Att en tatuering speglar de tankar och åsikter man hade vid det tillfälle man skaffade den, även om man förändrats sen dess, tycker jag inte skulle vara ett argument för att ifrågasätta tatueringar. För även om man ändrar sig nu, inte älskar samma rockband eller tycker att vego-mat är det enda rätta, så har man ju tyckt så. Det är något som förankrar det förflutna. Som påminner mig om vem jag är. Vad jag en gång drömt om, de förhoppningar jag haft och tårar som fällts. Jag har velat ha svart bläck på huden när min själ känts svart. Jag har velat ha något som förklarar min kärlek till Gackt, hur man kan leva och andas och låta hela sitt väsen vara behållare för en sån kärlek, som får en att gråta när han står på scenen och talar om att vi är en familj. På höften står det Greatest happiness of life, livet kan vara hårt men just därför betyder små glädjeämnen så mycket mer.

På foten har jag tassar. Om de ska stå för något mer förutom min kärlek och beundran för våra stolta, vackra, knäppa katter så får det väl vara dessa djurs egenskaper. Lekfullhet. Tillit och kärlek. Katt-fnatt, Picassoexpressen.