I’m in the O-town

Back in Oskarshamn for a week. Sen Falun, sen, vem vet? Blev sjukt glad idag då jag hörde av Joel att han kanske får praktik i Uppsala i höst, och i så fall drar vi troligtvis dit. Eller ja, han gör det och jag förmodar att jag följer med! Såå.. Kanske dags att börja kolla upp vad man kan göra med sitt liv i Uppsala. Utbildningar? Jobb? Mina tankar går onekligen till receptarieutbildningen, som förutom i Kalmar också finns i Uppsala.. Anyhow. Jag har tid att fundera på det sen, det var ju inte det jag skulle blogga om nu!

I lördags landade jag och Therese på Kalmar flygplats efter en helt underbar, galen, flummig, fantastisk vecka i Side, Turkiet. Det kan möjligen vara ett av mina dummare beslut att åka iväg på festa-supa-charter och bränna upp en hel del pengar när jag inte har en aning om vad jag ska göra och hur jag ska försörja mig i höst, men åh!, vad kul vi haft. Minnena som vi skapat GÅR inte att mäta i pengar. Nattbad, drinkar vid poolen, forspaddling, fylleshopping, god mat, varma medelhavet, bada i 16-gradig flod när det är 40 grader i luften, billigt vin, solen som bränner på våra axlar när vi lever i nuet, för stunden, andas och bara är.

Vad ska jag skriva?

Hur ska jag bäst förmedla den sällsamma lycka som spred sig i min kropp när vi färdades på små krokiga, okända vägar halv fyra på morgonen?

Ögonblicket när vi kastade oss i det varma, mörka medelhavet med en stjärnbeströdd, oändlig himmel ovanför?

Hysterin som uppkom i chipsgången när vi skulle fylleshoppa! Vi skrattade så vi höll på att trilla omkull och efter en stund kommer tre anställda för att se vad det är frågan om. De passerar oss, ger oss misstrogna blickar och vänder åter mot kassorna. Säger till sin kollega: We found them…

Jag trodde inte det var möjligt att skratta så mycket under en vecka. ”Deckorys”, ”DaVinci-låten”, ”Harregoood”, Thrift shop…. och ”veckovilda” har vi sannerligen varit!

Tack för en underbar vecka Therese ♥

Argh.

Hmmm, vad ska vi kalla temat på det här inlägget, då? Kanske, ”inse dina begränsningar och gå vidare därifrån”.

I NEED to shape up. Alltså gah, jag blir så trött på att vimsa runt hemma i Oskarshamn och fundera, varje dag, på vad jag ska göra med mitt liv. Jag vill, och jag tror hela tiden att jag kan, fortsätta plugga eller åtminstone läsa upp de poäng jag missat, men jag gör det inte. Jag anmälde mig till omtentor i somras, omtentor som går av stapeln den första om två dagar och den andra om en vecka, och jag pluggar inte, jag gör det inte.

Jag tror jag måste hitta någon annan utbildning med inte så mycket teori, för jag har aldrig trott att jag varit ett läshuvud och det låter i mina ögon inte rimligt eller realistiskt att försöka gå en treårig universitetsutbildning på fulltid. Jag kan inte göra det, inte nu. Kanske om ytterligare några år har jag hittat lugnet att på allvar studera, men inte nu.

Tyvärr har jag ju fjantat bort möjligheten att göra något i höst, men jag får väl fördriva dessa mörka höstmånader på bästa möjliga sätt och söka till en utbildning jag tror jag klarar av i vår. Jag måste ge upp det här oformliga, gigantiska projektet att hitta något jag vill göra. ”Tjänar du hellre lite pengar och gör vad du vill än tjänar mycket pengar på något jobb du hatar?” Jag har alltid svarat att jag vill göra något roligt, skitsamma vad jag får för inkomst. Men hallå! Jag har missat något fundamentalt. Jag måste ha något som jag tycker är roligt för att det ska fungera.

Jag får helt enkelt satsa på det andra alternativet. Bortsett från att tjäna mycket, då, det blir väl troligtvis sämsta kombinationen med ett arbete jag inte gillar tillsammans med kass lön 😀

Men jag behöver vara på väg någonstans. Apotekstekniker, möjligen? Det är inte en lika lång utbildning som receptarie, fortfarande inriktad inom apoteksyrket, och mer, hoppas jag, inriktad på praktiska grejer än att varje dag plöja tunga, tråkiga böcker och läsa in enorma mängder fakta…

Ni som läser det här. Om det jag just skrivit låter helt vettlöst, så tveka inte att kommentera och tala om det. Eller via fb, sms, twitter, eller in person. Det här är skrivet klockan sju på morgonen, med dunkande huvud, en ryggvärk som inte låter mig gå tillbaka till sängen och ett seriöst samtal om helt andra grejer som förs samtidigt, så mina tankar är inte helt klara.

Ännu mer OT: Liza (om du läser det här), du ska börja plugga i Malmö i höst, sa du? Hur går det? Hur mår du? Vi har inte hörts av på jättelänge och det känns tråkigt. Finns det något forum vi kan mötas på/kommunikationsmedel du använder mycket? Ser dig sällan på facebook och vågar knappt smsa, än mindre ringa (prata i telefon – fy fan! *brrr*).