Jag fick en kommentar om att jag bloggar för lite. Det är sant. Förlåååt!
Denna vecka har jag och Joel flyttat. Från ett rum i en nybyggd lägenhet som vi delade med två andra killar (som byttes ut några gånger genom det 1,5 år vi bodde där) till ett andrahandskontrakt på en egen lägenhet. Så nu bor vi själva!! För första gången någonsin. En kollega till Joel sa med olycksbådande tonfall ”…Så då menar du att ni alltid haft en gemensam fiende förut?”, och det stämmer ju. Det får mig att börja undra lång lång tid det kommer ta innan vi inser att den där disken som alltid ligger och skräpar i köket är vårt eget fel och inte någon av de andra som vi alltid skyllt på förut, haha. Det bästa med flytten är i alla fall helt klart att vi fortfarande bor väldigt centralt och slapp hamna ute i någon förort. Ska vi ändå bo i en storstad så ska vi väl bo mitt i smeten, tänker jag. Annars har jag de senaste veckorna mest gått runt och önskat att jag kunde bo närmare familjen, något som mamma och mina kompisar i Oskarshamn inte varit sena att trycka på. ”Flytta hit igen, eller till Kalmar! Öland? Nässjö? … Eksjö?”
Jag stör mig på att det nu ser ut som att jag inte kommer kunna åka hem alls i sommar. Men, mina planer är ändå utmärkta så jag ska inte klaga. Några veckors jobb för att få ihop lite pengar och sen åka iväg till Japan. Japan!!! JAPAN. 56 dagar kvar. *kan inte skriva mer på grund av att allt pirr och hype-ning sabbar förmågan att formulera ordentliga meningar*