Suck.

Suck, en stor jävla suck.

Jag faller långsamt ner i ett mörkt hål.

Jag känner mig fruktansvärt ensam.

Jag blir gråtfärdig för minsta lilla.

Jag vaknar i natten och oron maler i magen.

Åh herregud, var ska man ens börja? Efter en katastrofal lördagskväll som ger mig tårar av ilska och besvikelse i ögonen så fort jag tänker på det.

Tystnaden från tre vänner som inte ens orkat svara på anklagelserna jag kastade på dem i min förtvivlan. Antingen har de väl fullt upp med sina egna problem eller så betyder jag faktiskt så lite som jag alltid anat.

Lite ironiskt att precis som för två år sen så bryter jag med personer som står mig nära när jag som mest behöver dem, för förra veckans besked dröjer sig kvar i mitt huvud trots att jag gör allt för att glömma det.

Tack gode gud att Therese och Sabina kommer hit nästa helg.

Nej, nu ska jag lyssna på John Mayer och tänka på stunder som värmt mitt hjärta, även om det gör ont just nu och kommer göra en lång tid framöver.

Annonser

Beep beep boop…

.. Står det på wordpress medan den laddar fram sidan där man skriver nytt inlägg. Så gulligt, tycker jag ^^

Igår hade jag en dålig dag, vaknade på natten och kunde inte somna om, somnade till slut och var helt utmattad när klockan ringde. På jobbet fortsatte oturen och jag hade sönder inte mindre än två olika varor och på vägen hem höll jag på att krocka med en annan cyklist. Jag höll mig i stillhet resten av dagen av rädsla för värre händelser, men det var inget mer som hände som tur var. I natt vaknade jag återigen, denna gången kollade jag på klockan efter ett tag och då den började närma sig sex så beslöt jag att det var bättre att gå upp än att ligga och vrida mig och störa Joel. Det blev alltså dag två på praktiken som jag var en riktig zombie och hade noll lust att möta kunder, jag hoppas jag slipper vakna i natt också.

Sen hoppas jag det vänder snart och jag börjar tycka om folk igen, för just nu verkar alla bara visa sig från den värsta sidan. Det kanske är sant som jag hört, att folk i storstan är mycket mer stressade och lättirriterade jämfört med mindre ställen? x) Oavsett vad så är det ju inte så lyckat att tänka ”åhh nej, suck” så fort det kommer in en kund genom dörren till apoteket xD

Tja, vad mer ska man skriva? Orkar inte gå in på djupet riktigt, men det kommer väl någon dag snart då jag kan skriva av mig mer. Samtidigt börjar jag mer och mer inse att på en blogg kan vem som helst läsa allt, och det blir mindre och mindre lockande att öppna sitt hjärta och tömma ur all skit som cirkulerar där inne. Oh, the good old days när jag inte reflekterade över vad jag skrev utan bara släppte ut allt och behandlade boken som min egen privata dagbok x)

Riiiight, kom på en sak nu. Jag pratade med farmor i telefonen häromdagen och försökte förklara internetfenomen som facebook och bloggar, och hon tyckte det lät ganska löjligt. Jag berättade att jag brukade blogga, att man använder det som en öppen dagbok och berättar lite om vad man tänker på och vad man gjort om dagarna… Och då sa hon att det låter som något för ensamma människor. Du gör väl inte det nu? frågade hon. Njae, sa jag, det har inte blivit så mycket av med det, jag har ju Joel nu som jag umgås med om kvällarna så jag skriver bara någon gång ibland. Bra, tyckte hon. Och jag tänkte gud vilken smart farmor jag har. Det stämmer ganska bra att när jag började blogga och hela tiden jag hållit på, så har jag känt mig relativt ensam. De gånger jag slutat skriva på sistone har varit för att jag antingen gjort saker med familjen eller med Joel. Och hur roliga är de inläggen? ”Hej jag skulle bara titta in en sväng..” haha det är det värsta jag vet! Har du inget att skriva så håll tyst, det är mitt motto xD Nej, ”pliktinlägg” är det värsta jag vet. Det känns så tydligt att den som skriver egentligen sitter och tänker på annat, det blir inte samma flyt i texten utan mer stolpigt sammanfattat vad man gjort på sistone.

Anyway, jag känner stor lust att skriva just nu så jag hoppas det finns någon därute som känner stor lust att läsa också, och orkar ta sig igenom mina vindlande tankegångar. Ska läsa lite bloggar nu och sen gå och lägga mig och hoppas på större tur med sömnen i natt. Oyasumi! ❤

Söndagskväll

Okej, okej, då får vi se hur jag trivs på den här bloggsajten istället! Jag ska försöka blogga mer, men vad kan man säga? Jag lever ett lugnt liv i Uppsala med Joel på Stationsgatan 44, och det händer inte så mycket mer. Jag pluggar, eller just nu har jag praktik, kommer hem på kvällarna, fixar lite mat, väntar på att Joel ska komma hem, äter middag och kollar på någon tv-serie (Avatar the last airbender, Chuck, How I met your mother, Glee) och sen är det dags att sova. Ställ klockan, vakna av larmet, repetera.

Igår var vi däremot ute på något riktigt spännande – sängjakt. Min säng som vi hittills har använt är nämligen så liten att jag numera kan säga ”flytta på dig” i sömnen. Det är ju alltid kul att lära sig ett nytt trick men vi tog det som ett tecken att det var dags för en bredare och bekvämare säng och tillbringade dagen på Go natt (eller vad den hette), Em Euroramöbler, Möbelhuset Uppsala och Mio, och nu är en tiotusenkronorssäng förhoppningsvis på väg hem till oss ifrån Mio! Leveranstiden är hemska sex veckor men efter det hoppas jag vi kan sova gott (och dyrbart)…